Barbro Westerholm: Hela livet ska levas, också sista sträckan

 071005_BarbroWesterholm_7134

Hela livet ska levas, också sista sträckan

Vi föds som individer, vi utvecklas som individer, vi åldras som individer – men som äldre behandlas vi alltför ofta som grupp.

Vi borde ha rätt att själva välja hur vi vill forma den här sista sträckan i livet och vad ges möjlighet att bidra till Sveriges väl genom vår kompetens och livserfarenhet.

Idag känner sig många äldre inte längre behövda, äldres kunskaper tas inte till vara, utan kasseras som om de hade varit inaktuella eller av sekunda kvalitet, och många människor över pensionsåldern förvandlas av dagens system från att vara någon, till att vara ingen.

Därför vill jag som politiker arbeta för att återge äldre deras medborgarskap; Hela livet skall levas, också den sista sträckan. 
 

Jag vill arbeta för

• avskaffandet av kronologisk ålder som bedömningsgrund för vad vi kan och inte kan.

• rätt till pension vid 61 års ålder men också rätt för alla som vill och kan arbeta att göra det högre upp i åldrarna.

• rätt till hushållsnära tjänster till rimligt pris när jag inte längre kan klara allt själv.

• rätt att bestämma vem som äger rätt att föra min talan den dag jag själv inte kan – det innebär införande av ett behörighetstestamente. Ekonomiska frågor ska fortfarande vara underställda överförmyndaren.

• rätt att få mina behov bedömda av en bedömningsgrupp bestående av mig själv eller min bemyndigade företrädare, läkare, en omvårdnadsexpert och den kommunala biståndsbedömaren.

• rätt till en omsorgsgaranti som försäkrar mig om utevistelse, duschning efter behov, god och näringsriktig mat, fast och kontinuerlig läkarkontakt, ändamålsenlig läkemedelsbehandling, bo i eget rum och själv välja mitt boende.

• införandet av ett nationellt kontrollsystem som innebär värdering av personaltäthet i förhållande till vårdbehov, nutritionsstatus, redovisning av alla mediciner, personlig hygien och sist men inte minst sociala aktiviteter.

Jag vill arbeta för att

• det i socialtjänstlagen anges anhörigas rätt till hjälp, stöd och bistånd och att deras deltagande i omsorgsarbetet ska vara frivilligt.

• de insatser anhöriga och andra ideellt arbetande utför syns som obetalt arbete i nationalräkenskaperna vid sidan om det betalda arbetet.

• att alla personalgrupper som deltar i vården och omsorgen ska få en god utbildning om åldrandet, de äldres hälsoproblem och hur de ska behandlas på ett korrekt och humant sätt.

• att karriärvägar skapas för omsorgspersonalen.

• att frivilligcentraler skapas.

• att alla som vill bo hemma ska få göra det men att den som inte orkar och kan skall få välja den form för äldreboende som passar den medborgaren bäst.

Jag vill arbeta för att

• äldre inte ska utsättas för våld, övergrepp, försummelse och vanvård samt att den som råkat illa ut ska få den hjälp och det stöd hon eller han behöver. Det här är ett dolt och försummat problem som det är i det närmaste tabubelagt att tala om. Det är så vanligt att det kan rubriceras som folkhälsoproblem.

Förövaren kan vara en person i den äldres omedelbara närhet, en make/maka, son eller dotter som fysiskt, psykiskt eller finansiellt förgår sig mot den äldre. Det kan röra sig om personal som tillgriper våld eller utsätter den äldre för vanvård. Det kan  också röra sig in brott som begås av utomstående

Barbro Westerholm

Välkommen till min sida!
Barbro Westerholm
Jag är riksdagsledamot för Stockholms län och socialpolitisk talesperson. Jag sitter i socialutskottet och arbetar främst med äldrefrågor och frågor som rör   homo-, bi- och transsexuellas rättigheter. Har du några frågor, förslag eller kommentarer får du gärna höra av dig.

Kontakt:
Engagera dig