För mamma var hästar det mesta i tillvaron. Jag var andra barnet. Min syster hade tidigt slagit bakut mot hästar varför mamma givetvis hoppades på sin andra dotters intresse för djuren med stort D. Det är helt förståeligt. Mamma hade ridit på kronans hästar i sin ungdom. Hon hade fått möjlighet att delta i galopp löp på Axvalla Hed och fältritter med militärer. Hon var ett naturbarn som njöt av att som vuxen få bedriva uppfödning och umgås med likasinnade vänner vare sig det var ardenner- eller arabuppfödare. Skickligt utsåg hon hingstar till sina tre avelston. Den uppfödning som nådde längst var hästen Sophie, endast 151 cm i mankhöjd. Med en ponny som mamma vann hon nordiska mästerskapen i fälttävlan för juniorer i klassen för stora hästar. Ryttaren var OS vinnaren Petrus Kastenmans dotter. Petrus och mamma hade ett gott avelssamarbete.
Vid fem års ålder fick jag skapa bekantskap med en annan femåring under lång och yvig pannlugg. Det var Horshaga Dandy, en svart liten ettrig shetlandsponny som inköptes av framtida OS medaljören i dressyr; Maud Kuylenstierna (von Rosen). Föga anade jag att Dandys meriterade far Horshaga Erik ägdes av min blivande man John Kuylenstierna 7 år och Dandys mamma Horshaga Ellen var min framtida svägerska Gunillas ponny.
Min mamma hade också en egen ridhäst, valacken Ferdani ox. Mamma hade inte mycket tid över till ridning så en tonårstjej som hette Eva Magnusson red och tävlade framgångsrikt på Mammas häst. Eva lärde mig rida. Först på Dandy och sedan på Ferdani ox.. Ferdani var en mycket klok angloarab som förstod att ta det varligt då jag satt på ryggen. Jag kommer alltid att minnas då jag satt i den stora, stora lädersadeln och galopperade runt i en volt med Ferdani. Jag var helt trygg i situationen och Ferdani var mycket uppmärksam på varje steg han tog med mig, då sex år på ryggen. Vi ställde upp i en liten hopptävling och fick en gul rosett som pris. Min stolthet och glädje visste inga gränser. Jag kan bara ana hur kaxig jag var…