Jag hade precis skrivit en politiskt kritisk blogg som jag var riktigt nöjd med när jag insåg att jag kanske skulle kontrollera fakta lite extra noga. Då är det bra att ha tillgång till kommunens intranät Kompassen, där bland annat en mängd protokoll finns tillgängliga. Det visade sig att det inte var riktigt så som jag uppfattat det. Efter ett telefonsamtal med en partikollega insåg jag att det nog var bäst att skriva en ny blogg. Tur man är noggrann! Jag får helt enkelt vänta ut ett nytt lämpligt tillfälle men det lär nog inte dröja länge - jag känner mig debattlysten!

---

Medan min familj njöt av ännu en julledig dag, kämpade jag mig vid 07-tiden iväg till jobbet i nästan sju minusgrader. En tuff start efter en julvecka men samtidigt uppfriskande. Som vanligt hann jag inte alls med det jag hade tänkt mig men jag tröstade mig med några chokladbitar från presentkartongerna i fikarummet.

 

Eftermiddagen och kvällen avslutades däremot med ett trevligt styrelsemöte på Friskis & Svettis. Målsättningen med 16 000 medlemmar klarar vi med råge och nu smider vi som bäst planer på att utvidga lokalen i Huskvarna. Efter mötet hade vi en mycket trevlig middag på restaurangen Aqua. Jag är verkligen glad att jag fått förmånen att vara med i en så trevlig styrelse i en så framgångsrik förening!!

 

Som någorlunda balans till allt frosseri ska jag lägga in dagens 11 300 steg på min nya stegräknare på www.tappa.se, som träning inför den friskvårdstävling vi ska ha på åklagarkammaren från jan-april. Ska vi ta oss ända till Prag är det lika bra att värma upp ordentligt :)

---

Äntligen är talet klart! Det tog ovanligt lång tid i år och jag förstår definitivt poängen med att ha en privat talskrivare. Eftersom talet ska översättas av en dövtolk måste det skickas in i sin helhet ett par dagar i förväg. Med andra ord, inga spontana utsvävningar under talet. Å andra sidan blir talet då inte hellre längre än de sex-sju planerade minuterna, jag vill ju inte att nyårsfirarna ska tröttna. Självklart lägger jag ut talet på hemsidan direkt efteråt, för de som är intresserade.

 

Temat Europa bestämde vi i presidiet för en tid sedan. Tanken är att sången, musiken och talet ska bilda en enhet på detta tema. Jag är väldigt glad över att Amy Diamond lovat att sjunga a capella och hoppas att det lockar många av de yngre som annars inte brukar komma. Det vore fantastiskt roligt om det kom lika många invånare som till förra årets antivåldsmanifestation!

---

Jag gillar att brodera, särskilt korsstygn. Det var länge sedan sist, inte sedan barnen var väldigt små tror jag. Då sydde jag jättefina sängkläder som jag broderade med barnmotiv. De lakanen har jag faktiskt sparat till eventuella barnbarn. När jag var liten broderade jag också en del. Det blev julkort till släkten och lavendelpåsar som julklappar. I jul har jag faktiskt återupptagit denna hobby. Jag har nämligen köpt ett band som man sätter runt julosten och håller nu som bäst på att brodera ett par jultomtar på bandet. Det blir nog inte klart att använda förrän till nästa jul men det gör ingenting, med handarbete ska man inte ha bråttom. Igår kväll blev det en intressant kulturkrock när familjen tittade på Narnia, en slags Fantasy-film, medan jag broderade. Jag har svårt att engagera mig i den typen av fantasivärld men var djupt koncentrerad på att räkna korsstygn. Längtar redan efter att fortsätta brodera idag!

---

Så fort jag får en ledig stund skriver jag på mitt nyårstal. I år är ju temat Europa, ett stort och svårt men så oerhört aktuellt ämne. Inte helt lätt att skriva ett tal om, kan jag säga. Det är tur att man har internet så att man lätt kan få tag i den information man behöver. Det är också tur att jag har en intresserad släkt som gärna läser igenom och framför mängder med synpunkter. Det gäller att hitta en lämplig balans mellan allvar, högtidlighet, vision och personlighet. Jag har en bra bit kvar innan jag är nöjd men jag börjar i alla fall se ljuset :)

---

Ända sedan jag träffade min man 1989 har jag firat "lillejul". För den som inte känner till begreppet så är det dagen före julafton. Traditionen, som uppenbarligen är skånsk, har varierat en del beroende på barns och äldre släktingars tillkomst och frånfälle. Numera firar vi med svärföräldrarna och min svåger hemma hos oss. Vi inledde med glögg och mina hembakta lussebullar under eftermiddagen och nu är det dags att smaka av skinkan och njuta av den första portionen brunkål. Till maten blir det förstås en god calvados men snapsvisorna får vänta till imorgon. I år blir det dessutom nygjorda struvor till kaffet, det var några jular sedan jag sist tog mig tid att göra sådana så det känns lite extra lyxigt. Spisen är tänd och knastrar hemtrevligt. Det doftar ljuvligt från köket. En riktigt mysig lillejul! 

---

För någon timme sedan kom jag hem ifrån stan där jag stått i 1,5 timme och samlat in pengar till Frälsningsarméns "gryta". Kallt och blåsigt var det men det värmde med alla människor som ville skänka en slant. Frälsningsarmén gör mycket gott i vår kommun så därför hjälper jag gärna till. I förra veckan lämnade vår familj dessutom in några julklappar som Frälsningsarmén redan överlämnat till behövande familjer.  

 

Coopchefens aningslösa uttalande i Jp ledde till dåligt samvete som sedan botades med "pudel och pengar". Tyvärr plågas även jag av dåligt samvete idag men det lär inte botas lika lätt. En person som jag tycker mycket om har blivit sårad av mig, trots att jag verkligen försökte vara så rättvis som möjligt. Samtidigt är jag mycket glad över att den personen vågade och valde att säga det till mig personligen. Jag försöker vara omtänksam om andra människor men jag måste ta mig ännu mer tid till att fundera över hur jag formulerar mig. Om det ska vara någon mening med dåligt samvete så ska det leda till personlig insikt, inte bara en "pudel".   

---

Hela dagen har jag julstädat. En ansenlig mängd papper och diverse prylar har den senaste tiden hamnat i olika högar i bostaden. Nu ska de bort. Översta hyllan i bokhyllan ska dammas, soffklädseln tvättas och tavlorna putsas. Växterna ska ansas, juldukarna strykas och golven våttorkas. Idag hann jag med övervåningen och imorgon tar jag undervåningen. Ser fram emot att få det riktigt julfint. Aldrig någonsin är vårt hus så vackert som under julen, då är det sådan julstämning hemma att det platsar i vilket inredningsmagasin som helst! Det här året planerar jag dessutom att ha ett godisbord, pojkarna tyckte det var en lysande idé :)

 

Sitter just nu och väntar på att årets julkort ska torka. Fick en vacker bläckpenna i 40-årspresent av mina svärföräldrar för några år sedan och har själv valt ett vackert brunt bläck till den. Brukar skriva julkort och andra viktiga kort eller brev med den pennan. Det enda trista är att det tar lång tid för bläcket att torka...Visserligen hann jag inte få iväg korten den 16 dec, som posten rekommenderade, men bättre sent än aldrig!

---

Idag fick jag möjlighet att besvara en insändare till Jp från Andreas Persson och Karin Renbladh (s) angående en av mina kommentarer på sammanträdet igår. Misstänker att både insändaren resp mitt och Johnny Liljas gemensamma svar kommer in i tidningen de närmaste dagarna. Jag kan inte låta bli att undra över hur man arbetar inom socialdemokraterna. Lars-Evert Sahlin uppger att han inte hade en aning om insändaren. Sossarnas gruppledare Ilan de Basso har varit med på flera möten mellan presidiet och gruppledarna och borde därför vara väl medveten om den problematik som hans partivänner Persson och Renbladh uppenbarligen inte har en aning om. Presidiet har t o m fått samtliga gruppledares mandat att ta upp just det som insändaren gäller på kommande gruppledarmöte den 27 januari.

 

Varför agerar då Persson och Renbladh? Inte kan de ha känt sig personligen träffade eftersom min kommentar på fullmäktige fälldes omedelbart efter en fråga som ställts av Peter Persson. Det kan väl inte vara så att det egentligen är Peter Persson som är missnöjd? I vart fall framstår insändaren varken som seriös eller demokratisk men jag kan inte påstå att jag är förvånad...

---

En mörk kväll som den här
Är många hemma och myser
Men av folkvalda vi begär
Att flitens lampa lyser

 

Till er flitiga vi gärna ger
En skål med lokala karameller
Parallellen med politiker vi ser
Sött och lagom hårt är det som gäller

 

I presidiet hoppas vi på
Att mötet blir stämningsfullt och bra
Att grodorna blir ovanligt få
Och att julmaten smakar som den ska

 

-

 

Det blev som vi hoppades på
Mötet blev stämningsfullt och bra
Grodorna blev ovanligt få
Och julmaten smakar nog som den ska

 

Kvällens möte är därmed slut
Tack alla för debatterna i år
Nu står jullovet äntligen på lut
Så även fullmäktige vila får!

---

Under kvällen blev det ett långt telefonsamtal med Erik Jennische, borgarrådssekreterare i Stockholm. Uppenbarligen en driftig och modern politisk sekreterare. Vi talade om att marknadsföra sig som person istället för som politiker, poängen med att agera som om man var kommunalråd, nyttan med personliga politiska tjänstemän, liberala bloggar, politisk drivkraft och betydelsen av att som politisk ledare stå för samma värderingar både inåt partiet och utåt. Många nya tankar fick jag med mig. Det visade sig att vi båda anser att partimedlemmarnas möjligheter att vara med och påverka politiken är en avgörande framtidsfråga, liksom behovet av att få kunniga kommuninvånare engagerade i folkpartiets politik. Det känns som om jag är på rätt väg, visserligen återstår mycket arbete - men det ska bli kul!

---

Från och med den 1 januari 2009 förändras mina arbetsuppgifter på Åklagarkammaren. Jag ska framöver helt fokusera på vålds- och sexualbrott mot barn eftersom alldeles för många sådana anmälningar inte leder till åtal. Våldet mot kvinnor, där vi faktiskt fn är bättre än genomsnittet bland åklagarkamrarna i landet, kommer fördelas på 3-4 andra åklagare på kammaren. Jag har under en längre tid konstaterat och påtalat att andelen åtal avseende våld mot barn minskat på ett alarmerande sätt. Det är dessvärre också så att vi i Jönköping väcker mycket färre åtal än landets övriga åklagare avseende sexualbrott mot barn. Orsaken är oklar men så här kan det inte fortgå. På polisen i Jönköping har man sedan flera månader tillbaka etablerat en familjevåldsrotel. Jag ser nu fram emot att ta ett gemensamt grepp om dessa ärenden och göra mitt allra bästa när det gäller barn som utsatts för brott.

---

Idag höll jag i en diskussion på Åklagarkammaren om bemötande, främst av brottsoffer men även av misstänkta och vittnen. För mig är det oerhört viktigt att bemöta andra människor med respekt. Min pappa, som också varit åklagare, brukar säga "Du kan förakta en gärning men förakta inte människan". Så sant, så sant - även om det naturligtvis finns undantag. Efter fyra dagars förhandling i hovrätten i förra veckan ville målsäganden fotografera mig som ett minne, hon skulle sakna mig sa hon. Veckan dessförinnan tog jag mig tid att tala med en åtalad och arg man om hur han på bästa sätt skulle kontakta Länsstyrelsen för att få svar på de frågor han hade om sitt körkort. Du är en annorlunda åklagare, sa han. En polis uttryckte en gång att det är jobbigt med allt jag vill att de ska göra i polisutredningarna, men att hon, om hon själv skulle bli utsatt för brott, skulle vilja ha mig som åklagare. Jag är väl medveten om vilken makt man som åklagare har över andras liv och, som de säger i reklamen, "Är man stor och stark måste man också vara snäll" :)

---

Nu längtar jag verkligen efter jullovet. Idag fick jag i alla fall sova ut, det var

välbehövligt. Under dagen har jag bakat kanelkaka till jul, tvättat, cyklat på min trainer och klippt yngste sonens hår. Ska nu plocka fram handlingar inför morgondagens coaching och gruppmöte samt tisdagens styrelsemöte med Friskis&Svettis. Vägen till jullovet är lång...

 

Medan jag cyklade på trainern i garaget så svetten lackade funderade jag över skillnaden mellan egen träning och motsvarande träning med ledare, t ex spinning. Jag kom fram till att jag helst tränar själv. Jag behöver ingen ledare som pressar mig, är van vid att pressa mig själv i livets alla faser. Jag tycker om att själv bestämma hastigheten och motståndet. Kortsiktigt kan säkert en ledare få mig att prestera mer än jag annars skulle men i det långa loppet finns det ingen som kräver mer av mig än jag själv - på gott och ont.

---

Idag stod hela familjen på Kulturhusets loppis. Ända sedan loppisen förra året har vi samlat prylar på vinden i samband med att vi städat eller köpt nytt. Blev en ansenlig mängd leksaker, böcker, kläder mm som fyllde hela vår kombi-bil. Tyvärr måste man vara på loppisen redan 07.00 för att packa upp, det är lite tufft efter en arbetsvecka men vi kom upp i tid. Sedan vidtar 6 timmars försäljningsarbete och ungefär en timmes efterarbete. Årets resultat blev faktiskt hyfsat, ca 1 300 kr i vinst.

 

Tankarna med vår familjeloppis är många. Dels vill jag inte slänga sådant som andra kan ha glädje av och även lära barnen att tänka på det sättet, dels vill jag visa barnen hur värdet faller på alla de saker som de emellanåt köper eller får, dels vill jag visa hur man genom arbete kan tjäna en slant. Pengarna som vi tjänar använder vi sedan till en familjedag under jullovet. Då funderar vi alla ut vad vi vill göra och vad olika alternativ kostar. Förra året blev det Rosenlundsbadet, restaurang och sedan biobesök. Visst är man trött efter loppisen och visst är barnen lite gnälliga mot slutet men jag är övertygad om att det i längden är en nyttig erfarenhet för barnen. Familjedagen längtar vi efter och den har vi verkligen gjort oss förtjänta av!

---

Självklart kollar jag på Idol-finalen ikväll och väntar nu med spänning på resultatet. Kevin är ju en modern sannsaga i sig. Att komma från Malta för ett år sedan och nu befinna sig i Globen är naturligtvis helt osannolikt. Samtidigt som även jag charmas av denne lysande sång-, dans- och språktalang är jag stolt över oss svenskar. Visst tar vi emot invandrare med öppna armar! Om man kommer hit, anstränger sig för att lära sig språket och bjuder på sig själv så blir man en del av det svenska samhället, även i Arvidsjaur. Självklart är det inte lika lätt för alla som kommer hit men Kevin ger mig enormt hopp om framtidens integrationsarbete.

 

Idol väcker naturligtvis även mina egna drömmar, liksom Let´s dance. Jag tänker fortfarande på dansen i onsdags...Jag har alltid drömt om att bli en dansare men egentligen aldrig gjort något för att förverkliga den drömmen. Kanske är jag för konventionell, kanske saknar jag den rätta drivkraften för just detta eller kanske är det bara så att jag älskar drömmen i sig. Men just nu känner jag att det inte alls är omöjligt att jag satsar på dans framöver :) 

---

Skyndade hem från hovrätten, bytte snabbt om till jeans, åkte sedan iväg och sköt luftgevär med yngste sonen och hans kompisar. Hem vid 19.30 och ringde enligt överenskommelse till Lena Åberg, politisk sekreterare och ombudsman i Gävle. Det var verkligen ett givande samtal! Vi pratade om vikten av att som kvinna vara tydlig med vad man vill, hur man undviker att bli korrumperad av makten, hur man hanterar Folkpartiets gamla garde, nödvändigheten av maildisciplin hos förtroendevalda, nyttan med en hemlig kod i kalendern men framförallt "kulfaktorn". Den sistnämnda förklarar jag gärna över ett glas vin vid lämpligt tillfälle:) Jag fick många konkreta tips och idéer med mig från Lena och ser nu verkligen fram emot att träffa henne på riksmötet i Linköping nästa år!  

---

Den här hösten har verkligen varit omvälvande för mig personligen. Ledarutbildningen, coachingen, ledarutbildningsprojektet, Glädjetjuvs-

projektet, Alexander Bards besök, rättspolitiska arbetsgruppen och nu senast omorganisation på åklagarkammaren. Många bollar i luften. Många tankar kring mina inre värderingar, mina begränsningar och mina drivkrafter. Många nysatsningar, mycket framtidstro. Sträng disciplin för att passa alla dead-lines. Pendling mellan trötthet och entusiasm, självkritiskt granskande av min prestation och stark övertygelse om att kunna förändra. Jag känner mig som en orm som håller på att ömsa skinn. Det är arbetsamt men nödvändigt, krävande men befriande. Jag har en bra bit kvar men snart, snart är jag en bättre version av mig själv! 

---

Igår kokte min man brunkål som nu ligger färdig i lagom portioner i frysen. Idag ägnade jag förmiddagen åt att baka lussekatter, så nu ligger även de i prydliga fryspåsar. Faktum är, om jag får skryta lite, att jag hittills inte smakat godare lussekatter än mina egna. Å andra sidan bakas de med enorm omsorg. Degen vägs i flera omgångar, så att bullarna blir så lika i storlek som möjligt, och sedan är det mycket viktigt att de bara är inne 6 minuter i ugnen. De blir oerhört saftiga!

 

Sedan flera år tillbaka har jag och min man en jullista på datorn, där allt finns angivet, hur mycket som ska köpas (alltifrån korv till läsk), samtliga recept och sådant som man förra julen kom på att man skulle förbättra till nästa gång. Här står också vem av släktingarna som bidrar med vad. Vi delar alltid på julmaten och numera vet alla precis vad de förväntas ta med sig. Självklart har vi valt ut de bästa rätterna från alla, t ex mammas bröd, svärmors inlagda stekta sill, brorsans revben och pappas Calvados.

 

Denna goda ordning innebär att vi aldrig behöver känna någon julstress. Faktum är att jag inte ens tycker att det är så viktigt om det är perfekt städat hemma, det viktigaste är faktiskt att vi alla är på bra humör. Till julen är vi nämligen 12 personer hemma hos oss i ett par dagar - mina föräldrar, mina svärföräldrar, min bror och hans döttrar samt min svåger. Då är stämningen det absolut viktigaste och den har hittills infunnit sig varje gång. Jag älskar att fira jul med släkten! 

---

Förmiddagen ägnade jag åt cykelträning, dammsugning och tvätt men eftermiddagen och kvällen har jag ägnat åt rättspolitik. Jag har formulerat flera olika förslag på hur man kan förbättra för barn som utsatts för brott, barn som bevittnat våld och kvinnor som utsatts för fridskränkningsbrott. Vidare har jag tänkt ut några åtgärder för att förhindra barn att begå nya brott och för att förbättra för dem som utsatts för brott av barn. Medan min man kokade brunkål på spisen och sedan cykeltränade i garaget satt jag framför en bärbar dator med lagboken i högsta hugg (den fasta datorn var ockuperad av en son som spelade Endless Online). När sonen undrade vad jag sysslade med sa jag - "Jag har kommit på hur man kan ändra lagen. Om folkpartiet tycker likadant och lyckas övertyga riksdagen kan jag ändra några lagar i Sverige." Min son blev djupt imponerad. Själv insåg jag plötsligt att det kanske inte vore så dumt att bli riksdagsledamot :)

---

Nästa år har vi i presidiet valt att införa några nya gåvoalternativ för de som varit anställda 25 år i kommunen. Den här gången blir det rödvinsglas, vitvinsglas och champagneglas från Orrefors, moderna och vackra om jag får säga det själv, och med kommunens logotype på foten. Medaljörerna kommer att kunna välja antingen 12 likadana glas, sex av varje sort eller fyra av varje.

När det gäller de specialgjorda smycken som Björn Blomqvist designat för kommunen kommer det att göras lite extra reklam för dem nästa år. De är både symboliska och gedigna och dessutom reserverade enbart för kommunens Junemedaljörer.

När det gäller presentkorten på smycken kommer det däremot bli en begränsning på så sätt att man inte längre kommer kunna byta in dem mot flera mindre presentkort, vilket tyvärr blivit alltför utspritt.

Framförallt hoppas vi på en lika trevlig utdelning och middag nästa år som i våras. Det är så härligt att se alla anställda så förväntansfulla och högtidliga och vi hoppas kunna bjuda på lika härlig underhållning till maten. Vi vill verkligen visa vår tacksamhet för alla de anställda som varit lojala mot kommunen i så många år.

---

Sitter och förbereder mig inför morgondagens presidiemöte. Vi ska bland annat planera det sista inför nyårsdagens firande. Temat är fastlagt. Fyrverkeriet beställt. En spännande artist bokad. Tårta till alla som bidragit. Talet ska jag snart börja skriva. Det är något alldeles extra festligt med Rådhusparken på nyårsdagen - den upplysta balkongen, musiken, sången, alla människor, stämningen, fyrverkeriet mm - jag längtar redan! Ni kommer väl?

---

Om en liten stund ska jag gå ner och slå in morgondagens present till yngste

sonens julkalender. Intresset för kalendern verkar inte alls avta med åren. För att

hinna med att ordna presenterna får sönerna nöja sig med en present varannan

dag. Brukar bli lite småsaker som jag köper efterhand. Allt uppskattas, det är själva

överraskningen och längtan som är det viktiga. Hörde talas om någon mamma som

köpte tuschpennor i olika färger och sedan la i en penna varje dag i kalendern. En

annan mamma ska ha lagt i några pusselbitar i taget, lät inte så roligt...Hittills har

det blivit lite klistermärken och choklad. Imorgon vankas lite julprydnader. Jag är

faktiskt lite stolt över att jag, trots mitt hektiska liv i övrigt, lyckas vara en riktig

kalendermamma som får pojkarnas ögon att tindra!

---