Lone rider
2009-04-21
23:15:00
Idag cyklade jag med en grupp andra cyklister för första gången. Min kollega Liselott hade tipsat mig om att Cykelfrämjandet anordnar cykelturer varje tisdag. Sagt och gjort, jag anslöt mig. När vi skulle delas upp i grupper valde jag den näst lägsta gruppen med en beräknad snitthastighet av max 22 km/tim. Det lät ju helt rimligt. Men...det visade sig att vi skulle cykla ända upp till Gisebo.
Jag har nästan aldrig sett så många backar på rad. Jag kände redan när jag cyklade hemifrån att jag inte var i form, kände mig ovanligt anfådd, och det blev inte precis bättre i uppförsbacke. Till sist var jag helt enkelt tvungen att stiga av cykeln. Försmädligt. De andra försvann i fjärran. Efter att ha gått en stund bestämde jag mig för att ändå fortsätta, på egen hand. Då hamnade jag långt ute på landet, där jag aldrig varit förut, och fick ringa hem för att få råd i en trevägskorsning.
Till sist hamnade jag vid IKHP-stugan. Efter alla dessa uppförsbackar kom jag då till en nedförsbacke som naturligtvis var alldeles för brant för mig att cykla i. Så jag tvingades gå en bit igen. Väl nere hittade jag glädjande nog en liten cykelväg som lotsade mig helt rätt. Äntligen kunde jag se Jönköping igen. På vägen hem tappade jag naturligtvis kedjan, måste ha växlat fel, men lyckades få på den igen.
När jag nästan var tillbaka i stan stötte jag på ledaren för den sista gruppen - den hade nog passat mig bättre, i vart fall idag. Hursomhelst så var hon en så trevlig kvinna att mina 3 mil av vedermödor kändes som bortblåsta. Faktum är att jag nog helst cyklar i mitt eget tempo och utan att pressa mig alltför hårt. Kanske cyklar jag med även nästa vecka, bara för att vänja mig, eller så tränar jag på egen hand i Gisebos backar - som faktiskt bjöd på en oerhört vacker utsikt när man väl orkade lyfta blicken!