Gunnar Andrén: 2009 Februari

Äntligen har miljöpartiet fått en stor framgång. Bruttonationalprodukten föll med orimliga 4,9 procent sista kvartalet 2008.
   Ser ni så bra det blivit i landet!
   Det är så miljöpartiet vill ha det!
   Hur kan sex procent av svenska folket stödja det partiet?Är det de sex procent som fortfarande har jobb men önskar bli arbetslösa?

Så har det kommit ytterligare en partisympatiundersökning. Upp för (m) med 2,0 procent, för (fp) 1,2 procent, ned för socialdemokraterna med dryga två procent till 38,1 procent.
  Någon förvånad?
  Ja, det är faktiskt jag. Hur är det möjligt att 50 procent av väljarna föredrar den om något mer än någonsin förvirrade opposition som regeringsalternativ?
  Man saknar både politik och analys vad man skall göra i det nya ekonomiska världsläge som råder!
  Tänk er Mona Sahlin som statsminister nu, med Lars Ohly som finansminister och Peter Eriksson och Maria Wetterstrand rattande näringslivs- och arbetsmarknadsdepartementen!  

Sista februaridagen - och solen lyser.
  Det blev verkligen inget skottår i år, jag tror bara att jag varit ute och skottat en gång. Andra år, inte heller de skottår, har jag skottat flitigt.
  Nu går vi mot vår.
  Eller som vi brukade säga i Lund: Vi har vår i luften - var har ni er?

28 febr På kvällen för 23 år sedan

I dag är det vid 23-tiden tjugotre år sedan Olof Palme mördades. Jag minns att jag fick meddelandet när jag var på en restaurang i Stockholm. Plötsligt, det var nog efter halv ett, avbröts allt annat av att det meddelades i högtalarna att Sveriges statsminister hade mördats.
  Jag arbetade då på SvD:s ledarredaktion och begav mig genast till redaktionen i Marieberg. Jag, som ansågs ha bra kontakter med olika partiledare, fick i uppdrag att ringa såväl Thorbjörn Fälldin som Ulf Adelsohn vilket jag också gjorde. Jag skrev ned deras minnesord och de publicerades i SvD:s extraupplaga.
  Chefredaktören Ola Gummesson var bortrest så den politiske redaktören Mats Svegfors, som kommit någon minut före mig, var redan i gång att skriva ny ledare. På Brännpunkt lyftes en artikel av Olof Ljunggren, kritisk till statsministern, ut - den kritiserade Palme för något i avtalshänssende, helt ovidkommande när statsmninistern var död.
  Själv skrev jag en andreledare som - om jag minns det rätt - publicerades först i söndagstidningen, jo, så blev det. Och anledningen till att jag nu minns det var att redan vid 10-tiden på söndagen ringde mig Olof Palmes bror Claes Palme och ville diskutera sin brors sätt att debattera och behandla meningsmotståndare. Jag minns att jag frågade Claes Palme både hur han fått meddelandet - svaret minns jag inte - och om han hade talat med Lisbeth Palme. Jo, det hade han gjort, såvitt jag minns hade han åkt till sjukhuset där Palmes döda kropp fanns liksom fortfarande Lisbeth, som ju var skottskadad om än mycket lätt, och hur hon hade varit dels förtvivlad, dels uppriven, dels arg, dels mycket klarsynt - "hon sade att hon hade sett mördaren som sedan sprang" - men att hon också hade, jag tror att det var en betvingad reflex redan vid denna tidpunkt hos Lisbeth Palme, känt sig illa behandlad av polisen, inte minst alla de frågor som hon hade överösts med av olika poliser, poliser som hon inte kände.
  Så pratade Claes på om sin framlidne brors stora släktkärlek, hur han själv hade känt sig kränkt inte minst av SvD:s mångåriga kritik av sin bror som han inte känt igen sig i beskrivningarna av. Han nämnde två namn som han tyckte, eftersom som han sade alltid hade haft SvD som "sin tidning", varit särskilt aggressiva mot Olof, nämligen Gunnar Unger (redan då död sedan flera år, en person som skrivaren av dessa rader aldrig lärde känna) och Gustaf von Platen - som han annars tyckte så mycket om när han skrev.

  De intervjuer som jag hade gjort genom åren med Olof Palme, sade brodern, hade han lagt märke till och gillat, där hade Olof kommit att framstå som en person som han kände "fast jag inte alltid gillar vad han säger".
  Hur kan man minnas sådant här ganska bra?
  Jo, det är så speciella tillfällen som viktiga saker inträffar och som man själv blir överraskad av. Jag hade aldrig förr talat med Claes Palme, kom aldrig att göra det senare heller - men blev naturligtvis väldigt överraskad av att han ringde vid 10-tiden den där söndagen den 2 mars 1986.

  Är jag säker på att jag minns rätt?
  Det kan man förstås aldrig vara. Men på en punkt tror jag inte att jag misstar mig, en viktig sådan. Det var när Claes Palme på min fråga om vad Lisbeth hade sagt talade om "mördaren", singularis, detta apropå att det vid den tidpunkten uppgívits att det kan ha handlat om flera inblandade vid skottlossningen. 

Jag har fått möjlighet att deltaga i den TV2-sända ekonomiska debatten om den kommunala ekonomin. Jag ställer oupphörligt en och samma fråga till Thomas Östros (s) som - klokt nog - i tre anföranden väljer att inte svara.
    Min enda frågar är:
    - Finns det gratis pengar? Varifrån kommer de gratis pengar som Östros delar ut till kommunerna?
   Uppriktigt sagt: Företrädarna för vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna ser alla symptomen av den ekonomiska krisen, men låtsas inte förstå varifrån den kommer. Pinsamt dåligt, plgsamt effektuerat.

I dag skriver DN:s Barbro Hedvall på ledarplats i Dagens Nyheter om gårdagens debatt i riksdagens förstakammarsal om riksrevisionen. Jag delar många av hennes synpunkter, som f.d. ledamot i styrelsen anser jag att denna skall avskaffas och flera andra åtgärder vidtas för att stärka revisionen.
  Men det intressanta är att kritikern Hedvall själv var med i debatten, inbjuden kommentator - och sedan skriver om den.
  Det är som i gamla tider: Först deltog redaktörerna i fullmäktige- eller riksdagsdebatterna, sedan skrev de om den i tidningen.
  Ja, allt är inte nytt under solen.  

Möte med styrelsen för Drottningholms slottsteater. Handlar formellt om 2009 års budget - men sanningen är förstås den att vi måste diskutera vad som kan och måste göras inför de begivenheter som avses ske i  slottet under 2010.

I dag är det debatt om kommunerans ekonomi i riksdagen 09.00.
  Debattens sänds direkt i TV2.
  Frågan är: Kan vi lita på att socialdemokraterna ljuger när de vill sprätta ut pengar hur som helst?

  Barnbidrag skulle det vara före jul, 10 miljarder, pengar til Saab nu, man tar sig för pannen, varifrån får socialdemokraterna alla sina mijarder?

I dag var det en lång, lång votering - jag får medge att jag tryckte för sent på ja-

knappen i en av de sista voteringarna. Det gäller att vara alert.
  Men frågan är om jag röstade rätt när riksdagen behande Finansutskottets betänkande 2008/09:33, punkt 3.
  Jag röstade ja, som samlade 164 röster, nej-sidan fick 97 röster. Jag funderar om jag borde ha stöttat reserrvationen (s). Vad tycker ni?
  Det handlade om ett krav från Mona Sahlin (s) m.fl om "Utbildning i privatekonomi".  

I dag var det skattedebatt i riksdagen, om anstånd med skattebetalning. Jag kunde inte undgå att i mitt anförande särskilt hälsa ledamoten för Svenska akademien välkommen: Det är ju inte alltid någon av De arderton med intresse från läktaren följer en skattedebatt.
   Nästa debatt handlade - upplysningsvis - om upphovsrätten, en fråga som kanske är mer publikt omtalad än den Horace Engdahl lyssnade till, nämligen vad alliansen gör för 100.000-tals småföretags överlevnad.  

Förslag har väckts om att göra nubbe och sill till "världsarv".
  Det enda man frågar sig är om det skall ske var för sig eller i kombination?

I dag har kronprinsessan förlovat sig.
  Resultatet kan bara bli ett: Kronan stärks.

Jag tänkte skriva något om Vattenfalls köp för 95 miljarder kr av ett holländskt kolkraftföretag. Men varför grumla dagens glädje med ting som går upp i rök?

23 febr Gubbyllan

Vad betyder egentligen Pär Nuders avgång?
  Jag har tänkt mycket på den saken och kan inte komma fram till annat än att det nu blir tomt på gubbhyllan i riksdagen, den finns precis bakom mig där Bosse Ringholm tronar.
  Varför var det aldrig någon i näringslivet som ringde och erbjöd honom någon styrelseordförandepost förresten?  
  Världen är orättvis.

Morgon-Ekot vet berätta att Pär Nuder lämnar riksdagen. Jag tycker det är fel.
   Har man kandierat till riksdagen för en fyraårsperiod skall man också göra det jobbet väljarna valt en till.
   Det är för många som hoppar av riksdagen, av olika skäl.
   Det skall vara svårt att komma in i riksdagen, man skall prövas av väljarna.
   Men det skall också vara svårt att lämna den.
   Göran Perssons (s) avskedsansökan borde inte ha beviljats, inte den som Pär Nuder nu avser lämna heller.
   Jag skall återkomma till min syn på detta.  

Veckans mest fantastiska uttalande står - inte oväntat, skall sägas - Lars Ohly för. Han vill att svenska staten - vi - skall gå in och äga Saab.
  Men vad är innebörden?
  Jo, Ohly vill skicka miljarder av svenska skattepengar direkt till USA, till General Motors. Han vill befria GM från dess ägaransvar, lägga över det på oss.
  Ohly kanske inte gillar det, eller förstår det, men i själva verket är han den amerikanska kapitalismen och GM-ägarnas mest hängivna tillskyndare.
   Och så där är det alltid: inte en krona ur min börs, men låt andra - skattebetalarna betala!
   Jag skall avslöja en sak för Lars Ohly: Det finns inga gratis pengar.

I utrikesdebatten hör jag en annan v-talesman. Amineh Kakbevah, tala om situationen i Kurdistan, särskilt den turkiska delen. Att hon har sitt ursprung där är uppenbart, det hon säger är bra.
  Men på en punkt går inte hennes åsikter och hennes partis ställningstagande ihop.
  Hon anser nämligen, med all rätt, att Sverige och EU måste ställa hårda krav på Turkiet för att landet skall respektera kurdernas mänskliga rättigheter och därvis särskilt respektera kurderas rätt till sitt eget språk.
  Rätt, rätt, rätt.
  Men samtidigt som Amine Kakbevah ställer dessa krav på den svenska regeringen - med rätta - att så bör Sverige agera inom EU, vill hennes parti och hon själv att Sverige skall lämna EU.
  Det blir absurt: Kräv en massa, men lämna sällskapet.  

Skiljelinjen i svensk utrikespolitik går alldeles uppenbart mellan västerpartiet och övriga partier. Hans Linde (v), som om jag inte hör fel inte nämner Europa (utom i attackerna på EU), reser murar bortom retoriken mot allt som gäller utveckling.

Det är bra att Saab knoppas av från General Motors.
  Det är bra att staten inte blir ägare.
  Det måste gå att hitta andra aktieägare. Jag köper på sittande stjärt aktier om det behövs för lämplig summa.

18 feb GM friställer

General Motors stänger fem fabriker och friställer 47 000 personer.
  Inte något ansvarsfullt agerande, precis.

17 feb Bra av SL!

Jag förstår av födelsedagsintervjuerna i Dagens Nyheter (Jan Falk) och SvD (Krafft) att Ylva Johansson fyller 45.
  Lite ovanligt med två intervjuer i konkurrenterna om just 45-årsdagen.
  Men OK - Ylva Johansson är skicklig på Public Relations, både om sitt kärleksliv och längtan efter makten.
   Vad som mest förvånar är att ingen tar upp det förhållandet att hon numera är riksdagsledamot (s) för gamla Kristianstads län och trots sin stora kunskap och politiska näsa inte blivit vald av sina partivänner i Stockholms stad.
   Men det kanske har rutiga skäl och andra orsaker?
   Grattis i alla fall på 2 x 45-årsdagen!

13 feb Så få?

SvD meddelar att förtroendet för Fredrik Reinfeldt jämfört med Mona Sahlin nu ökat till 55-27 mot tidigare 55-33. Ingen överraskning.
  Däremot är SvD-nyheten - eller finns den i DN? - att sju fik av tio fuskar med skatten, enligt Skatteverket, överraskande.
  Är det så få?

13 feb Vem blir ny chef för skatteverket?

En av dem som deltog i gårdagens presskonferens om en ny kulturpolitik var Mats Sjöstrand, chef för Skatteverket, tidigare riksskatteverket. Han har i ett särskilt yttrande motsatt sig olika former av avdrag för kulturella ändamål.
   Jag har full förståelse för detta. Alla som pläderar för vissas avdrag, pläderar också för att andra skall betala högre skatt.
  Jag vill att alla skall få lägre skatt.
  Nu skall Mats Sjöstrand avgå som generaldirektör för Skatteverket vid årsskiftet. Vem kommer efter?
  Det är uppriktigt sagt Sveriges viktigaste utnämning som politiker kan göra.  

De flesta bryr sig förmodligen inte om att Stora Enso i dag meddelar att företagets nya investering, en ny fabrik i Nizhny Novgorod in Russia, skjuts på framtiden.
   Det är världens ekonomiska kris i ett nötskal.
   Man skjuter på framtida investeringar.
   Och hela världen hamnar i recession.  

12 febr Hur skall jag hinna?

Tidigare på dagen har jag träffat Lars Gustafsson (kd) i riksdagshusets kafeteria. Han är väl utöver Thomas Bodström, den kände fotbollsspelaren, advokaten, deckarförfattaren och när tiden räcker till riksdagsledamoten och utskottsordföranden, den ende som varit allsvensk fotbollsspelare.
  Lars har spelat många fler matcher än Bodström men inte i AIK utan i Halmia, på den klubbens storhetstid.
  I dag diskuterar vi Harry Bild.
  Jag minns hans debut just mot Österrike i Wien 1 maj 1957. Det blev ingen succé och Bild kom aldrig med i VM-truppen 1958. Men så småningom efter att ha vunnit allsvenska skytteligan för IFK-Norrköping hamande han i Holland, i Feyernoord, och gjorde stor succé - landslaget nästa, bland annat mot Jugoslaven i Malmö i mitten på 1960-talet, då han gjorde två mål i 3-2-matchen.
  Men det var först när han värvades till Öster i Växjö av Stig Svensson som han slog igenom riktigt. Jag minns fortfarande den avgörande matchen i division två mellan Öster och Halmia, det måste ha varit 1967. 3-0 till hemmalager, allsvenskan nästa där Inge Ejderstedt och Harry Bild omgående tog guld till sitt lag.
  Det var tider det - jag tror att vi var 18.000 på Halmiamatchen, själv åkte jag med två kompisar, Berg och någon annan, ända från Lund för att se Öster och Harry Bild.
  Jag blev inte besviken, minns jag.

11 febr Krister Kristensson!

Apropå fotboll minns jag fortfarande när Thobjörn Fälldin i valrörelsen 1976 besökte Sydsvenskan (ober lib) där jag då var ledarskribent och hade arrangerat mötet och han visst tyckte att det var kul att diskutera politik.
  Men det gick ju inte upp mot att träffa sättaren Krister Kristensson, stenhård centerhalv i Malmö FF och landslaget. Krister bröt ofta mina sidor, han var en härlig kämpe, lika stor och lång och ståtlig - och vältränad - som Ramviks gamle centerkanon Fälldin.
  Vi andra fick vänta tills de två snackat färdigt.

10 febr Riksdagsgruppsmöte

Övervarar ett bra seminarium med riksrevisionen. Det kommer ju att bli grundlagsändringar till den 1 januari  2011 som jag tycker är bra - den styrelse som jag satt i 2003-2006 skall avskaffas. Utmärkt!

Arbetar inför folkpartiets årsmöte i Danderyd med årsmötesförberedelser.

Jag uppvaktar, i egenskap av ordförande i Sällskapet Amorina, tillsammans med Ulla Assarson-Eklöw med make Sven, den förstnämnda ordförande i Stiftelsen Föreningen Cedergrenska Tornets Vänners fond, tornarkitekten Sven-Olof Larsson på dennes 75-årsdag.
  Fullt med folk i hemmet.
  Men så är S-O Larsson inte bara en skicklig yrkesman med rötterna i Bohuslän, Chalmers och andra utbildningar - och efter att ha ritat sjukhus, rådhus, bostadshus (Herrnhutarna i Solna t.ex) och torn (Cedergrenska tornet i Stocksund) - utan också en mycket omtänksam person: Om honom har man kort sagt aldrig hört ett ont ord.
  Grattis på 75-årsdagen!  

I två partier fortsätter EU-debatten: I centern varför partiet har bytt åsikt.
Inom socialdemokratin om man skall ansluta sig till alliansregeringens linje.
  I Visby gråter Maud Olofsson i talarstolen.
  Effektfullt.

Jag vet ju inte riktigt hur det är i andra partier, men så omsorgsfullt som folkpartiet förbereder sig för valet har jag svårt att tro att andra gör det.
  Först en arbetsgrupp som skriver förslag till EU-program.
  Remiss till alla medlemmar vid länsförbunden och föreningarna.
  Så tar partistyrelsen ställning.
  Därpå samlas partirådet och delar in sig i fyra utskott.
  Alla programförslag gås igenom, utlåtande kommer.
  I plenarsession beslutas så om ett mycket deltajerat program.

De ord som ett par poliser använt i Rosengård är upprörande, det är lätt att säga. Tyvärr vittnar de om en mentalitet som inte skapar förtroende över dess utövares kompetens att hantera svåra människokonflikter.
  Polismästaren i Malmö som kände till orden gör klokt i att låta utreda den försummelse det var att inte omgående ta itu med dessa poliser skamlösa rasism.  

På min e-postlista hittar jag ett meddelande från vännen Mésud Shakely, numera bosatt i Sigtuna, tidigare i Sundsvall där han var fullmäktigeledamot (fp), att han fått en liten dotter den 30 januari. Grattis - som även innefattar hustrun som jag dock bara mött en gång.
  Mesud jobbar nu som väktare, först på Arlanda, nu lite varstans tror jag. Man blir alltid glad när man ser hur människor som flytt ett helvete etablerar sig här och gör viktiga samhällsuppgifter, både i yrket och i politiken.

I dag och i morgon är det partiråd i Göteborg. Jag kommer att bidra till SAS:s kris genom att åka tåg både till och från Göteborg. Beklagar.

5 feb Fp-möte i Danderyd

Kommunfullmäktigegruppen har ett välbesökt möte där viktiga ting diskuteras. Synd att inte medborgarna i gemen ser hur även ett parti i opposition som folkpartiet i Danderyd förbereder sig.
  Fullmäktigegruppmötet leds för första gången av Jonas Uebel, som inträtt som gruppledare efter Bengt Sylvan den 1 januari 2009.
  Vilken grupp vi har! Jonas, Bengt, Ulla Löwenhielm, Charlotta Malm, Ernst Klein, Inga Emtell, Andreas Tidström och Wiveca Haas - här finns en kunskap om verklighetens Danderyd som jag vågar påstå saknar motstycke (Siv Sahlström (c), är dock bättre på paragrafer, det medges.)
  Nu diskuteras utöver föredragningslistan Mörby centrum inte minst mot bakgrund av hur det skall kunna fungera som kulturellt centrum i Danderyd. Och så brister i miljötänkandet i Danderyds kommuns ledning och många andra saker.
  Ernst Klein är snäll och kör mig hem eftersom jag åkt tunnelbana och buss till mötet.

Nu är klockan över midnatt och dags att sova.
  Morgondagen, som redan är här, börjar med riksdagsgruppssammanträde, 08.00.
  Samspråkade förresten med några c-ledamöter i dag, dvs igår, före midnatt.

  Intressanta interiörer. 

Även folkpartiets riksdagsgrupp skulle i dag ha möte, vid 21.30-tiden:
  Men det blev inställt.
  Det är sådant man kan stå ut med. 

  Det tror jag inte ett dyft på

Svaret på frågan från 3 februari var att Östros tyckte att nya erbjudandet till bankerna var för sent och förknippat med för lite villkor.
  Men bäste Thomas! Någon gång måste du tänka på att man inte kan utesluta att din politik en gång skall bli regeringspolitik. Då kan man inte vara hur opportunistisk som helst.
  Dessutom måste du be Mona Sahlin vara försiktig med alla utgiftslöften: 14 miljarder - tror jag visst att det var - till miljonprogrammet, 10 till höjda barnbidrag, okänt antal till pensionärerna (där ju pensionsarbetsgruppen där du själv var med hade helt andra restriktioner på sig) osv.
  Tänk om ni måste regera på det ni säger!  

Att Sverige förlorar kraft och jobb genom att stå utanför euron är nog alla utom ett par nationalekonomer samt miljöpartiet och vänsterpartiet överens om.
  Men när svenska folket nu sagt nej till valutabyte, bör den saken prövas i folkomröstning igen. Vill vi bli fattigare genom egen dumhet? Det är frågan som bör ställas. Ja eller nej?