Gunnar Andrén: 2009 September

30 september Motioner

Jag fortsätter skriva motioner. En del blir långa. Skall se om jag hinner lägga ut dem före min resa till USA - Washington och Detroit fredag-nästa lördag.
  Jag har skrivit en motion om Östanå.
  Skall bli intressant att se hur avslaget motiveras.

29 sept Provval till riksdagen

Just nu - 28 sept - 8 oktober - pgår provval till riksdagen.
 Här kan du se vilka kandidaterna i Stockholms län är, många från Stockholms stad vill också ha länets röster och mandat, jag hoppas - utöver att Jan Björklund självfallet skall toppa folkpartiets lista i Stockholms län - att fp-medlemmarna i länet satsar på goda kandidater från Stockholms län, främst av den anledningen att de väljare som skall erbjudas denna lista bor i Stockholms län.
  Själv kandiderar jag igen - och hoppas förstås på gott stöd. Och jag skulle gärna se ett strålande provvalsresultat i riksdagen också för Nina Lundström i Sundbyberg, jag har verkligen saknat Nina i riksdagen denna mandatperioden!
  Ni som är fp-medlemmar: Kryssa för bra kandidater i länet.

29 sept Utskottsmöte

Anders Borg kom, Stefan Ingves kom, Gunilla Carlsson kom, Per Jansson, statssekreteraren kom, massor från fians- och utrikesutskottet kom, vi blev väl informerade inför Värdsbankens och IMF:s årsmöten.
  Flera statsråd åker som vanligt på dessa möten. Till Washington och Istanbul.
  Jag undrar vad de kommer att se utanför konferenslokalerna?

29 sep Utskottsmöte

Tidigt möte i finansutskottet - Anders Borg skall komma dit.

    Annars blir det motionsskrivande.  

28 sept Från Berlin

Reser vid 8-tiden från Berlin, hemma vid 12-tiden. Skriver sedan artikel om valet i Tyskland för NU.

28 sept Tre motioner

Hinner skriva tre motioner, om Östanå, Valsedeln och integritetsfrågor kring trängselskatten.
  Anders Ekberg hjälper mig i år.

27 september Val i Tyskland

Skall skriva rapport från Berlin när jag kommer hem.

25 sept - liksom 26-28

Denna morgon far jag till Berlin tillsammans emd Torskild Strandberg, kommunalråd från Landskrona, och Fredrik Svensson, internationell sekreterare (fp) för att följs tyska förbundsdagsvalet.
  Jag tar alltså kort paus nu för att helt kunna koncentrera mig på tyska valet. Det ser bra ut för FDP, mitt favoritparti.  

24 sept Förbundsstyrelsemöte

Jag är ledamot i folkpartiets förbundsstyrelse i Stockholms län, ett mycket intressant och hedersamt uppdrag.
  I dag hade vi ett av många möten. Det avslutades på ett tråkigt sätt, då ordförande Maria Wallhager meddelade att hon kommer att lämna sin post som landstingsledamot och därmed även landstingsråd efter valet 2010 till följd av läkarinrådan.
  Det var ett mycket tråkigt besked eftersom Maria tilhör våra allra främsta företrädare.
  Men vi hade alla förståelse: Hälsan måste gå först. Och säger en läkare, efter att Maria tvingats till flera ingrepp som är lovande men som inte kanske slutligen löser alla problem, att ddet är viktigt att ta det lugnt, då gör man klokast i att följda det rådet.
  Det enda roliga var att Maria sitter kvar som fp-ordöfrande fram till valet.
  Måhända är det så här: Ett gott hjärta har hon, lite för gott för oss andra och lite för lite för att vara alldeles nöjd själv.  

23 sept Dawit Isaac fängslad i åtta år

Den 23 september 2001 greps och fängslades Dawit Isaac i Asmara, huvudstaden i hans gamla hemland. Han är fortfarande fängslad men inte anklagad eller dömd för något.
   Eritreas rättsväsen är inte något rättsväsen, bara orätt. Det är rätt att föra väsen om diktaturfasonerna, värre än i de flesta andra länder.
   Eritrea är värt en bättre regim.

  Liksom Etiopien.

23 sept Invigning av utställning

I dag har jag invigt en skulpturutställning på Djursholms bibliotek där min tidigare granne Carl-Gustaf Ekberg har utställning. Det offentliga rummet skall kunna njutas och då är det viktigt med formskönhet, som exempelvis i Livskraft vid rondellen vid norra tunnelbaneingången vid Mörby centrum.

23 sept R-företagen
Bevistade en utfrågning hos R-företagare tillsammans med Björn Hamilton (m) och Michael Oscarsson (kd). Frågorna spände över ett brett fält men etik och moral var det grundläggande temat. Det finns nog samstämmighet om mycket i detta avseende mellan partierna inom Alliansen.
  R-företagarna lägger för stor vikt vid politikernas möjlighet att reglera, tror jag. Etik och moral kräver personligt ansvarstagande i första hand.

23 sept Förfalskning på Wikipedia

Någon har skrivt osant om mig på Wikipedia. Så här står det:

"Nils Erik Gunnar Andrén, född 9 januari 1946, är en svensk folkpartistisk politiker. Sedan 2002 är han riksdagsledamot för Stockholms läns valkrets. Han är ledamot i skatteutskottet sedan 2002 och suppleant i finansutskottet sedan 2006; under åren 2002-2006 var han suppleant i bostadsutskottet.

Gunnar Andrén är journalist och har tidigare varit politisk redaktör på Sundsvalls Tidning och chefredaktör för Pressens tidning. Även varit redaktör för Folkpartiets tidning NU Är nu varm vän för alla föreslagna nya FRA-lagar."

Som alla som känner mig vet, är denna grova förfalskning av min åsikt om FRA-verksamhet och annan övervakning total. Men att dementera sådana osanningar är nog ogörligt.
   Vem är det som förfalskar på detta sätt?
   Jag skall vidarebefordra till Robert Aschberg, TV8 direkt.

21 sept Budgeten i Norrtälje

Jag, Per Lodenius, Hillevi Engström och Anders Sederholm presenterade i eftermiddags budgeten i Norrtälje.
  Vi beskrev hur den slår för Norrtäljeborna.
  Det gladde mig att Norrtelje Tidning var där liksom Radio Roslagen med utsänd reporter,  lyssna på www.radioroslagen.se - där min vän Bosse Otterström också jobbar.

21 sept  Skattesänkning 3024 kr 

Om man tjänar ungefär 28.000 kr/månad eller mer - hur mycket som helst - får man nästa år en skattesänkning på 3.024 kr om året - eller 252 kr/månad, allt mer än 2009.
   De pengarna vill Thomas Östros, Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand inte att du skall få, de skall ta pengarna själva och bestämma om dem.
   Om vi inte hade genomfört jobbskatteavdraget, som i procent ger mest till dem som tjänar minst men som likväl ger mest i absoluta tal till de som tjänar över 28.000 kr/månad, då hade alla dessa människor haft 20.688 kr mer i skatt per år, 1.724 kr/månad, än de nu tvingas betala.
  På fyra år blir det 82.752 kr i skattesänkning.

  Det är riktigt att vissa fått ännu mer i skattesänkning, miljardärerna fick allra mest, 100-tals miljoner av socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet när man befriade dessa storägare från förmögenhetsskatt.
  Men jag som bryr mig om gymnasielärare, sjuksköterskor, byggnadsarbetare, poliser, läkare, domare och faktiskt en massa andra människor: Jag tycker att det är bra att de som jobbar och sliter och betalar mer än de flesta i skatt, får behålla mer och kan besluta om vad de vill göra med sina pengar.

  Jag tycker inte att politiker skall besluta.
  Och argumentet att man lånar till skattesänkningar är lika starkt som att vi lånar till polisernas löner, en höjning av arbetslöshetsförsäkringen, försvaret, barnbidraget eller vad det vara må, t.ex. kommunerna som skall sköta välfärden för unga och gamla, skolan, bygga gator, kontrollera livsmedelshygien och mycket mer. Att påstå att vi skulle just låna till skattesänkningar är grov populism: Vi lånar i så fall även till pensioner, till skattesänkning för pensionärer, till studerandebidrag, änkepensioner, förtidspensioner.
  Nivån från Thomas Östros är inte alltid bra, helt enkelt.
  Och detta med att han försöker framställa Finlands arbetslöshet som lägre än den svenska är ett bottennapp. I Sverige räknas alla arbetslösa, i Finland skall man vara arbetslös sex månader för att komma in i statistiken, dvs alla korttidsarbetslösa kommer aldrig med i statistiken, t.ex. alla sommarjobbare.

  Det finns olika sätt att debattera.

  Och sedan finns det statistikfiffel.

21 sept Dagens löjligaste

Gruppledarna för s, v och mp - med bl.a. den annars omdömesgille Sven-Erik Österberg (s) - protesterar mot att finansminister Anders Borg (m) anordnade ett journalistsemionarium på söndgen för att gå igenom 2010 års budget. Nu skall oppositionens gruppledare skriva till Talmannen om saken. i syfte att påtala att man skall respektera riksdagen.
  Det sistnämnda kan man ju hålla med om.
  Men brevet kommer fyra, fem, se, sju, åtta, nito, tio, elva, tolv år för sent. För var det något som utnmärkte ministärerna Calsson och Persson 1994-2006 så var det hur det läckte från finansministrarna Perssons, Åsbrinks, Ringholms och Nuders finansdepartement.
   Alla visste allt genom planerade läckor - utom riksdagen. Jag vet - för jag var med.
   Dessutom hade portot varit billigare om man sänt brevet direkt. Och följt vad statsminister Persson lovade 1996 och höll en kvart: Att riksdagen skulle få ta del av regeringens förslag först.
  Det är dumt av Österberg med flera att skljuta sig själva i fötterna.
  Dessutom - hur rätt de än har rent konstitutionellt - gör de sig löjliga. Först göra ett, sedan klaga när andra gör samma sak.
  Upp ur sandådan!

21 sept Talmannens svar

Talmannen ogillar alla budgetläckor och skall nu kalla till överläggningar i saken.
  Där har jag en annan åsikt än Talmannen.
  Jag tycker inte att man kunde klaga på socialdemokraternas läckor, och jag tycker inte att man skall klaga på denna regerings.
  Liksom tidningar får skriva vad man vill som inte är brottsligt, får regeringar och oppostionen själva bestämma vad, hur, när och varför man vill offentliga sina förslag.

  Talmannen bör ställa in sina försök att komma oppsitionen till mötes. Om olyckan är framme och den får bilda regering efter 19 september 2010, skall den bestämma precis vad den vill om hur budgetnyheter skall presenteras.
  Tanken att riksdagen måste vara först, är obsolet.
  Däremot måste varje regering tänka på att inte presentera förslag som är marknadspåverkande på sådant sätt att ekonomiska aktörer får del av informationen vid olika tidpunkter.

   Jag vidhåller: Oppositionens klagan är obefogad.

   Liksom den tidigare oppositionens på dåvarande regeringens läckor.

   Det är inte riksdagen som är viktig i sammanhanget. Det är väljarna, medborgarna. Det är deras rättighet att få veta först, inte oppostionen.

20 sept Sensommarfest

I går hade vi sommarfest om eftermiddagen hemma. Glatt och trevligt - tror jag. Det verkade i alla fall som så för ingen gäst somnade, ingen sprang iväg direkt.
  Några lämnade återbud, slikt händer.
  Några politiker syntes inte till. Det är bra att kunna umgås med andra människor.
  Särskilt glädjande var det att min gamla klasskamrat från Katedralskolan i Lund Lena Sjöström hade tid att komma. Jag har känt henne sedan 1963, i 46 år. Det slås bara av min lillasyster och kusin Pär Hillerdal som också var där. Plus professorerna Sture Linnér med sin Christina, Ingvar Sundh med sin fru från Uppsala samt Per-Arne Bodin, Stockholms universitet. Margareta och Po Lindberg var där förstås liksom Karin och Anders Frostell, ja, då närmar man sig ju politiken, detsamma gäller f.d. Europaparlametarikern Lars Wohlin med Birgit Erngren, tidigare statssekreterare.

  Fler till var där - och det var vackert väder, god lasxsoppa och trevliga diskussioner, ja, de handlade ganska mycket om politik.

19 sept Knapp ledning

Synovate - eller Temoi som det hette förr - publicerar en ny undersökning som beträffande folkpartiet går på tvärs mot senaste Sifo-mätningen. Man udnerar: vad pysslade Jan Björklund med under de sex dagar som skiljer mätningarna åt?
  Plus 0,3 i en undersökning, minus 2,4 i en annan - kan båda ha rätt?
  I alla fall är det är liten övervikt på 3 procent för s-v-mp.
  Men det remarkabla är ju faktiskt att socialdemokraterna ligger klart under 2006 ås valresultat, miljöpartiet så starkt över.
  Håller denna Trepartiallians att bli det stora lyftet för Miljöpartiet?
  Det kan enligt min mening bli resultatet av samverkan mellan s-v-mp.

 19 sept Sergels torg

På Sergels torg håller de fyra Alliansledarna möte ett år före valet. Illa utannonserat, få har kommit, kanske 2-3.000, inte mer än dubbelt så många alltså som kommit på s-v-mpdagen härförleden i Kungsträdgården - när man räknar bort dem som kommit för musikframträdandenas skull.

  Jan Björklund får gott betyg, Fredrik Reinfeldt likaså, Göran Hägglund får även han med beröm godkänt, Maud Olofsson är säkert också skicklig men mängden ord gör att hon är svår att betygssätta. Vacra passningar - men vem är mottagaren? Någon annanstans, tyvärr, känns det som.

18 sept Inför Irlands omröstning

Den 2 oktober röstar ju Irland åter om Lissabon-fördageet, denna gång med fyra tillägg som försäkrar att Irland bl.a. får behålla en kommissionär, kan bibehålla sin neutralitet etcetera.
  Hur det går vet ingen, när jag var i Dublin i våras var osäkerheten stor. Men den ekonomiska krisen har slagit mycket hårt mot Irland som förlorat många arbeten. Det ligger i farans riktning att Ja-sidan, som stöds av regeringschefen  Brian Cowen (som på irländska kallas "Hövdingen", inte premiärminister), får lida för detta: Många kan komma att använda sin röst för att rösta om något annat än frågan gäller, nämligen att ge sitt missnöje med regeringen till känna.
  En stor tillgång för Ja-sidan är dock Nej-sidans argument. Och landsts kommissionär i Bryssel Charlie McGreevy har blivit en huvudfigur genom sitt uttalande att om fler länder fått rösta, skulle det ha blviit fler länder som sagt nej.
  Mot detta har Pat Cox, tidigare parlamentets talman i Bryssel ochkänd liberal, invänt att detta inte är sant. Fyra länder som röstar om fördrageet, Frankrike, Spanien, Holland och Luxemburg - Irland oräknat - så var det 26,7 miljoner som röstar ja, 22,7 miljoneer röstade nej.
  Det är svårt med sanning och statistik. Egengligen borde ju hela Europa folkomrösta vid samma tillfälle om sådana här förändringar. 
   Nu kan mycket små minoriteter i hela Europa stoppa stora fördrag.

18 sept Amelia Andersdotter (pp)

Som bekant är piratpartiet mot Lissabonfördraget.

   Men om det blir som så att Lissabonfördraget går igenom, ökar ju antalet svenska ledamöter från 18 till 20 och Amelia Andersdotter (pp) blir en av de två nya ledamöterna som tar plats från Sverige.
  Hon kanske är för men hennes parti emot en Ja-seger i Irland?

18 sept Reflexioner kring kandidater (m)

Jag har noterat att flera kända personer är kandidater till riksdagsplatser (m) inför 2010.
  Själv blev jag riksdagskandidat - 1998 - när det gick som sämst för folkpartiet (fast jag kandiderade även 1970 men det gick ju inte så bra den gången heller; däremot kandiderade jag inte 1973, 1976, 1979, 1982, 1985, 1998, 1991 eller 1994).
  En sådan mediebekant kandidat (m) är förra ledarskribenten på SvD Maria Abrahamsson, ofta intressant att lyssna till. Hon förekommer ju flitigt som politisk kommentator i TV och kommer säkert - liksom på sin tid Maria Borelius eller Maria Carlshamre, flitigt uppbackade av stora medier - att bli invald.
  I sammanhanget kommer jag att tänka på den mycket kände finländske häcklöparen Arti Bryggare, olympisk medaljör. Han blev också invald i riksdagsen i Helsingfors som ledamot (s), satt i Finlands skatteutskott där jag träffade honom.
  Nu har han försvunnit från politiken.
  En annan kändiskandidat (m) är Johnny Munkhammar, tidigare medlem i folkpartiets ungdomsförbund och flitig skribent. Han har förmodligen gjort ett korrekt partival utifrån sina åsikter, ja, då tänker jag itne på den nuvarandem-ledningens inriktning i arbetsrättsfrågor etc.
  Munkhammar begåvades - eller närmaste belönades - med en särskild nyhetsartikel i SvD från moderaternas partistämma i Västerås.
   Undras vad de andra 3-400 ombuden tyckte?
   Ytterligare en mediekänd kandidat som får medial reklam - kanske borde de öden som drabbat Maria Boreslius, Cecilia Stegö Chilo och Maria Carlshamre Robsahm möjligen leda till någon medieal reflektion; att vara känd från medierna är inte detsamma som att lyckas i politiken.
  I den senare är alla ganska jämlika, ja, kommunalpolitiker blir ju förstås mer omskrivna lokalt men sådan är medieliturgin.
  Jag såg t.ex. i min utmärkta lokaltidning att ett kommunalråd (m) i Stockholms närhet varit närvarande vid en cirkus, därtill i manegen, när en cirkus var på besök. Kanske kände sig både han och mediet hemma? Cirkuskonster är ju ändå alltid cirkuskonster ...
  Nu skall jag fortsätta jobba med fastighetsskatten och Brurmas frihet.

18 sept En notering

Efter åtta år i skatteutskottet har jag ännu aldrig hamnat i en skattedebatt utanför riksdagen eller i en TV-soffa.

   Detta apropå sänka skatter, något 50-tale möte med finansminsitern etcetera.
   Är det som så att Sverige är så litet att medieliturgin bara klarar att koncentrera sig på en person i taget? 

18 sept Mona Sahlins skattefilosofi

I dag talar Mona Sahlin (s) ut i Dagens Nyheter. Dagens nyhet är att hon accepterar de tre första stegen av jobbskatteavdraget men motsätter sig ett fjärde.
  Man kan lita på socialdemokraterna när det gäller skatter. De anser att allt mer av det som enskilda arbetar samman tillhör staten, skall fördelas av politiker.
  Om vi hade haft en s-v-mp-regering 2006-2009 hade vi haft betydligt högre skatter än i dag, dessutom färre jobb, den internationella finanskrisen hade slagit än hårdare mot svenska jobb.

18 sept Grattis till Christian Engström!

Piratpartiets Christian Engström har av sin Mep-grupp i Bryssel blivit utsedd till en av gruppens två förhandlare om möjligheten att stänga av internetanvändare.
  Det är ju något som jag är helt emot.
  Parlamentet utser ytterligare 25 ledamöter.
  Grattis, Christian.
På Christian Engströms hemsida läser jag vad han själv har att säga i saken. Det är intressant - i två avseenden. Det positiva är alla de hurra- och heja-rop han får från sina väljare, "bra jobbat" etc, det andra är att den som finläser vad han själv har för mål ser att han redan har kompromissat: Han inser att han inte kan få igenom allt, dvs vad han gick till val på, frihet för alla på nätet, och därför skall han nu gå in för linjen att det först måste vara domstol som beslutar om avstängning från nätet.
  Om detta hörde man ju intet i EU-valrörelsen.
  Och principiellt ligger ju den ståndpunkten exakt i linje med vad liberaler hävdat i FRA-debatten: Domstolsprövning krävs, ingen massavlyssning tillåten.
  Christian Engström kommer med den här principfastheten - ungefär lika stark som kvicksand - att bli en utmärkt utskottspolitiker i EU-parlamentet.
  Han borde lära lite av Marit Paulsen och Olle Schmidt - Cecilia Wikström är ju lika ny som Engström - vad det betyder att förhandla och att reservera sig.
   Men tydligen har verkligheten hunnit ikapp Engström.
   Det var ju inte oväntat.

17 sept Ny riksdagsersättare (fp)

17 sept Vitrysslands opposition i Stockholm

Slutligen går jag på Vitrysslandsseminarium, i Finlandshuset där Jarl Hjalmarson-fonden samlat alla ledande oppositionspartiers företrädare, Alaksandr Kazulins, f.d. ordförande (s) och länge fängslad i Minsk, Anatoly Lebedko, högerledare, United Civil Party, Vladimir Novosiad, liberalernas ordförande och en gång parlamentsledamot, nu senast - via valfusk - åter ställd utanför parlamentet trots att han fick 80 procent av de i vallokalen avgivna rösterna (men tydligen nästan inga som avlämnades på annat sätt), journalistförbundets ordförande Zhana Litvina - som jag träffade i Minsk 2005, mycket klok och stridbar för demokratiska och pressetiska rättigheter, kristdemokraternas ordförande Pavel Sevyarinyets, företrädaren för de mänskliga rättigheterna Tatsiana Reviaka etcetera.
  Också en ambassadör finns i publiken, Stefan Eriksson, vårt sändebud i Minsk.
  Mötet leds av riksdagsman Christian Holm (m), ordförande i riksdagens nätverk för ett fritt Belarus.
  Från alla talarna sägs kloka saker. Det är tydligt att Lebebko framstår som den tydligaste opponenten till presidenten Aljaksandr Lukasjenka, vars maktfullkomlighet ju är total. Alaksandr Kazulins är den som använder klarspråk mest: Efter två år i vitryskt fängelse för bara sina åsikters skull är han uppenbart inte rädd för någonting på hemmaplan, föraktet för den rädsla för människor och demokrati som Lukasjenko utstrålar är mer än tydligt.
  Lukasjenko må vara diktator. Hans dagar är räknade, hans anseende obefintligt, han kan bara umgås med andra diktatorer, de som finns i Iran, Kina, Zimbabwe, Kuba och Venezuela.
  Men han är förhindrad att åka till varje demokrati.
  Det är lätt att förstå hans desperation. Varje ansats till opposition måste kväsas och slås ner, när det inte går med argument får man ta till våld och vapen, som i Minsk den 16 september.

17 sept Arbetslösheten i Stockholms län

Helene Dahlström, arbetslöshetsutredare och analytiker vid arbetsförmedlingen i Stockholms län, har vänligheten att komma till riksdagen och för mig, Fredrik Malm och vår ekonomihandläggare Katarina Bergkvist gå igenom sysselsättningsläget i Stockholms län. Mycket bra och värdefullt. Jag - och vi - blir kunnigare och gör många reflektioner över saker och ting, inte minst utbildningens betydelse för att man skall få jobb.

17 sept Burma

Stor konferens med inledning av Maria Leissner och Jan Nordlander, båda ambassadörer, om utvecklingen i Burma. Tyvärr är vi nu - när Nina Lundström (fp) står utanför riksdagen - få som engagerar oss i Burma-frågan. Det är bara jag, Olle Thorell (s) och Mathilda Ernkrans (s) som kommer, plus Carina Hägg (s) som dyker upp på eftermiddagen. Hemma med nyfött barn - grattis! - är den annars drivande Margareta Streiffert i Halmstad.
  Ganska intressanta föredragningar, jag gör den reflektionen att det svåraste i hela Burmafrågan är de styrande generalernas bristande förståelse för omvärldens betydelse för Burmas framtid. Generalerna är totalt isolerade, talar inte andra språk, förstår inte vad som händer, klamrar sig fast vid militärmakten, lever överdådigt på grund av gamla investeringar i knarkhandel och att kunna sälja olja. Av landets 65 miljoner invånare finns nu 4 i Thailand, en på andra ställen i världen, alltså var trettoende burmes finnas utanför landets gränser innanför vilka en lång rad minoriteter som alla känner sig förtryckta av centalregeringen finns.
  Detta måste ta en ända med förskräckelse för de maktgalna men isolerade generalerna i Rangoon, en stad som jag själv besökt för övrigt för längesen.

16 sept Flera riksdagsmöten

15 sept Riksdagsens högtidliga invigning

14 sept Måndag med arbete

13 sept Sifo

Visserligen är det ju som så att ingen partiledare någonsin tittat åt en opinionsundersökning men man kan ju ändå notera Sifo-mätningen som publiceras i dag i Göteborgs-Posten, Svenska och Skånska Dagbladet (jag kan återkomma till varför just dessa tidningar, jag vet):

      Sept 2009 Aug 2009

(m)     29,0        27,6

(c)       5,0          6,1

(fp)      7,3          6,8

(kd)      3,7          4,7

(s)      34,0        32,8

(v)       5,0          5,5

(mp)     8,9          9,2

(s)       3,9          4,2

(övr)    2,7          2,5

  Det ger en ökande övervikt för s-v-mp-blocket vilket väl (?) måste förklaras med deras imponerande och i alla fall konsekventa överbudspolitik under mätperioden 31 aug - 10 sept hos de 1985 tillfrågade.

13 sept Varför dessa tidningar?

Jo, jag vet hur det var. Åren 1970-79 - Sifo startade 1966 - publicerades Sifo-mätningarna efterhand i Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet.

  Jag kom att bli den på Sydsvenskan - jag var ju på ledareavdelningen där under de åren - som hade mest kontakt av alla med Sifo- chefen Hans Zetterberg och hans statistikkunniga fru Karin Busch. Jag åkte ofta upp till Vällingby - Ångemannagatan 66 där Sifo fanns - för att gå igenom undersökningarna inför varje publicering. Då fick man se underliggande siffror också, mycket intressant.

  Det där publicerade jag efter journalistisk bearbetning i SDS, dock inte - vilket andra gjorde och gör - geografiska nedbrytningar, detta eftersom jag ansåg och hade stöd av Zetterberg/Busch det blev alltför osäkra siffror.
  Alltnog - jag köptes över 1977 till Svenska Dagbladet som skulle lämna m-stämpeln, vilket var ett villkor från mig som inte kunde uppfyllas vid första erbjudandet från Gustaf von Platen i november 1974 att byta tidning, men väl 1976 två dagar efter riksdagsvalet då (och det blev också verklighet i augusti 1977; det finns åtskilligt mer att säga om den saken, också om detta vet jag mycket), och från Sifos sida var ledningen, det låter skrytigt men är sant, var man angelägen att få tillbaka mig som Sifo-kommentator.

  Därför var det ett lätt byte efter valet 1979 när SvD föreslog Sifo-ledningen, eller om det var tvärtom, det vet jag inte, att Sifo-publiceringen skulle ske i SvD, Göteborgs-Posten, Arbetet och Skånska Dagbladet i stället; jag skulle ha huvudansvaret för administration etcetera.
  Så blev det, en ekonomisk uppgörelse på rimliga villkor träffades - och jag kom att under 1979-87 vara med och administrera, och i något fall även påverka publiceringen.
  En som var väldigt nöjd med detta var, sade han till mig, Olof Palme. Dels kunde han få alla siffror av mig i förväg, dels behövde han inte läsa Sydsvenskan längre dessa söndagar utan kunde nöja sig med SvD - visserligen hade han inte tidningen hem men den fanns på arbetsplatsen eller i alla fall alltid tillgänglig.
  Så var det - jag vet, ty jag var med.

13 sept En speciell dag

Den 13 september är för mig alltid en speciell dag, min fars födelsedag. Jag skall göra det lätt för mig och citera från den 13 september 2007 hans - om han hade levt efter den 12 juli 1997 - 92-årsdag, i dag skulle han ha blivit 93:
  "I dag skulle far - Gösta Andrén-Sandberg - ha blivit 91 år. Han avled den 12 juli 1997, jag tror utan större saknad av livet sedan mor, Margareta, avlidit sex år tidigare, den 20 december 1991, bara 72 år gammal. Det var en stor förlust. Jag minns mina föräldrar med glädje och stolthet, det gör även min syskon vet jag, Åke, professor och just nu verksam överläkare vid Huddinge universitetssjukhus, och Ulla, ansvarig för Sveriges civila insatser genom Sida i Kosovo." (Ulla är numera avdelningschef på Sida.)
  Gösta var son till en officer i Frälsningsarmén, David, som dog 1918 när Gösta var ett och ett halvt år gammal, i spanska sjukan - se den 30 augusti i år.

12 sept Halvmaran

Jag tittar på Halvmarathon i korsningen Riksgatan/ja, vad heter gatan som går förbi riksdagen? 21 098 meter skall det springas, det är fina prestationer som görs av envar. Oj, vad fort de snabbaste springer, jag skulle inte hänga med 10 meter.
   Bland alla löpare ser jag - och han hinner till och med handhälsa - Mark Klamberg, gift med Birgitta Ohlsson och tidigare vice ordförande i LUF. Mark är från Lund, som jag, nu är han en nyttig kritiker av lössläppt registreringspolitik, övervakningssamhället. Jag delar inte alltid hans juridiska analys men välkomnar mycket att Mark och andra kritiker finns: De vill uppnå allt, men kanske får ingenting, jag vill uppnå mycket och få mycket uppnått, det är en skillnad hur man går tillväga.
  Mark blir nr 1883 av 8282 startande, mycket bra för en 34-åring, säger jag, 63.
11 sept

10 sept I riksdagen

9 sept  

8 sep Taket

I dag har vi haft en konsult hemma för att titta på vårt tak som läcker. Så kan det vara även i ett hus som av taxeringsmyndigheterna anses vara värt 5.925.000 kr.
  Men de tror kanske att taket är helt?
  Ett krav har jag ställt på den blivande entreprenören: 100 procent av jobbet inkl. material skall redovisas med kvitto.  

7 sept Till kommunerna

10.000 miljoner mer till kommunerna - en nyhet för de flesta, känd av några sedan lång tid. Bra att inforamtionen inte läckt ut - jag tycker alltid det verkar som om det är läckage hos ett annat av regeringspartierna, att det inte finns en en enda medialäcka hos oss. Till och med den nationella nyhetsbyrån har slutat ringa mig.
  Socialdemokraternas reaktion på pengarna till kommunerna var förväntad. För lite, för sent, inte permanent. Beklaglig är ju nästan det kommunalråd (s) i Botkyrka som önskade pengar för alla minskade skatteintäkter som kommunen förväntat sig, en form av statlig garanti beroende på hur mycket pengar kommunerna förväntar sig.
  Det är ju en fullständigt absurd tanken.
  Och om den principen skall gälla Botkyrkas socialdemokrater, varför skall den inte gälla också alla Saab-anställda i Trollhättan?
  Kanske ett vallöfte (s) som Lars Ohly gärna instämmer i: Till oss vad vi begär. Med garanti från skattebetalarna.
  Nej, vi skall värna kvaliteten i både den kommunala omsorgen och nivån i debatten. Arma Botkyrka! Stackars Sven-Erik Österberg! Detta är ju mer än ni tidigare begärt och så gnäller ni så man nästan tror på det ni själva säger!

6 sep Edsviks konsthall

Jag besöker Edsviks- eller kanske närmare Edsbergs - konsthall vid Edsviken i Sollentuna kommun. Den intressanta fredsutställningen The Terracotta Woman av Marian Heyerdahl ställs ut just nu.
  Gå dit - men gör det fort, 13 september är sista dagen.
  En av folkpartiets många erfarna politiker, Marianne Lundqvist, en gång ordförande för Sveriges sjuksköterskor, jobbar frivilligt i entrén, bland besökarna träffar jag också Afghanistan-aktivisten Göran Drougge, han är där med sina familj: Jag har haft många debatter med honom om Sveriges närvaro långt borta under FN-mandat och för varje debatt anser jag att han allt mer fel. Om vi skulle dra oss ur och svika FN skulle vi överlämna landet till än mer odemokratiska krafter.
  Men ingen kan gilla dagens utvecklingen i Afghanistan, det är bara det att alternativet är än värre.
  Men åter till konsthallen i Sollentuna: Den drivs med stöd av kommunen - tur att det inte finns moderat majrotiet där - och är en verklig kulturknutpunkt, här är skapandet i förgrunden.
  För nävarande finns också en utmärkt utställning av norska konstnärer.
   Adressen är enkel: www.edsvik.com. Gack dit!

6 sept HosLandshövdningen

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har röd-grön dag i Kungsträdgården, ägd av Handelskammaren. Ganska mycket folk, ungefär som på en allsvensk match på Grimsta.
  Jag besöker landhövdningen med fru Titti som har årlig träff för känt folk. Trevligt och trivsamt, man känner till de flesta, några nya.
  Stockholm är litet, Sverige inte mycket större.

5 sept Zlatan

5 sep Kan vind ersätta vatten och el?

I dag kan du läsa en debattartikel av mig i Sundsvalls Tidning.

5 sept Förbifart Stockholm - vad tycks?

Regeringen träffade igår beslut om att tillåta Förbifart Stockholm. Bra.
  Miljöpartiet är emot. Det är naturligtv för det partiet. Visserligen röstade man för när man satt i regingsställning men i grunden är miljöpartiet utvecklingsfienligt, stött av många kulturskribenter som drömmer om en annan värld där andra än de själva skall leva.
  Jag är övertygad om att kritk kommer mot projektet medan vanliga människor förstår att det är god miljöpolitik att inte slussa in miljontals bilar nära Stockholms city.

4 sep En speciell dag

Det går inte att komma ifrån att just för mig är den 4 september varje år en speciell dag,ityd det var den dagen för nu 24 år sedan som min dåvarande hustru Vivianne avled efter sin långa kamp mot cancer. Minnet förbleknar i många avseenden men det framstår ändå - hur bra det än blivit för mig därefter - som svårbegripligt när en ung kvinna, ensamt barn, försvinner, föräldrar och andra blir kvar, ja, hennes föräldrar lever ännu.
  Många saker kan man acceptera, men att ens enda barn dör i sjukdom i unga år, det är obegripligt både som företeelse och någon form av straff. Hur kunde det hända just oss?
  Jag önskar inga föräldrar detta.

3 sep Svar till Medievärlden

Jag ser att Stefan Melsko svarat mig om Metro i Medievärlden.
   Jag skriver ett snabbt svar på temat att det är bra med människor som tror på vad de själva säger men gör verkligen Stefan Melsko detta?

3 sep Debatter i riksdagen

Flera interpellationsdebatter i riksdagen, flera med perifera ämnen. Märkligast är denna dag miljöpartisterna. De har en princip för varje debatt.
  För Bodil Ceballos mot Carl Bildt. Hon vill att Bildt skall uttala sig om enskilda flyktingärden, sådana som miljöpartisterna varit med om att besluta att domstol skall avgöra. Ceballos, som även för två veckor sedan hävdade samma sak, då gällande kristna irakier i en debatt mot Tobias Billström (m), argumenterar hela tiden mot sin egen politik. Principlöst.
  Så kommer Mats Pertoft (mp) upp i fråga om betygen. Jan Björklund svarar klart och entydigt att tendensen att vi får betygsinflation måste bekämpas och det sker nu med central rättning av nationella prov. Men Pertoft, som är emot både relativa betyg och mot betygsinflation fast han ifrågasätter om det senare finns, argumenterar mot att man ingriper mot det ofog som regeringen nu ingriper mot och antyder att regeringen gör fel. Men hur skulle den göra då?
  Principlöst.
  Det är totalt obegripligt varför Pertoft ställt sin interpellation.
  Och utgången blir ju katastrofal: Ungefär som fem självmål på raken!
En bra debatt har Anders Borg (m) och Luciano Astudillo (s) där jag också deltar. Astudillo lyfter ett svårt problem, nedgångna hyresfastigheter, men anvar en totalt felaktig metod, Rot-avdrag även för hyresgäster, en åtgärd som jag och Borg sågar mycket övertygande, Borg med argumentet att varje sådant jobb skulle kosta 3,7 miljoner mot normalt 1 miljon, jag med argumentet att detta vore att befria hyresvärdarna från deras ansvar att hålla sina fastigheter i gott skick och överlåta det till hyresgästerna, ungefär som att hyra ut en bil till fullt pris men bara sätta på tre hjul.
   Ändå är vi överens om att problemet med Herrgården i Rosengård finns och måste åtgärdas - av både kommunala bolag och privata. Problematiken är stor här, med 9000 boende i ett område som planerats för 4000 och många sociala problem.
  Tyvärr har jag ingen lösning, inte ens efter mitt besök där den 28 mars.
  Men de som bor i Herrgården vill ha samma trygghet för sig och sina barn som alla andra föräldrar. Vi borde kanske ha ett särskilt bidrag, kunskapslyftsbidrag, riktat just till detta område - trots att det är en smula udda. Men om det brinner, måste man då inte ta till alla möjligheter både för att släcka snabbt och sedan förebygga upprepande?
  Stort samråd med de boende först, sedan åtgärder. Alla måste även där kunna bidraga till sin egen försörjning.

3 sept Förbifart Stockholm
Som väntat protesterar miljöpartiet mot att regeringen ger klartecken för förbifart Stockholm. Det är typiskt: Miljöpartiet röstade 2004 för godkännande av projektet när man stödde socialdemokraterna med är totalt principlösa nu, ja, nästan svekfulla, då man glömmer vad man själva medverkat till. Att denna regering dessutom finansierat projektet - fast jag inte gillar sättet - och försett det med nya miljökrav, låtsas miljöpartisterna inte om. Och deras alternativ, utbyggd kollektivtrafik och mer anslag (ofinansierat!) är ju inga alternativ, det är önskedrömmar.
  Miljöpartiet är principlöst.

3 sept Naturskyddsföreningen

Jag är ofta ense med Naturskyddsföreningen utom i de stora principfrågorna. Att de väljer bort termisk energiproduktion och satsar stenhårt på att världens stora ekonomier skall fortsätta satsa på gas, kol och olja, är obegripligt, ja, de väljer ju bort allt men det går inte att göra i verkligheten.

  Nu är SNF mot Förbifart Stockholm.
  Men för att alla andra städer skall ha miljövänliga förbifarter.
  Om SNF-ledningen får råda kommer vi alla att 2020 färdas med häst och vagn genom Stockholm.

3 sep Lunch med Lisa

Jag äter en trevlig lunch med ombudsmannen (fp) i Skåne Lisa Flinth som för dagen har problem i en kommun, ja, ombudsmannalivet är fyllt av problem därför att man alltid arbetar med människor som vill något speciellt, jag minns.

2 sep Lunch med Nina

Jag, fp-ekonomen Katarina Bergkvist, finansutskottets Carl B Hamilton och förra kommunstyrelseordföranden och riksdagsledamoten Nina Lundström (fp) i Sundbyberg äter lunch och diskuterat den kommunala skatteutjämningen. Det är ett svårt problem som ständigt kan göras större genom att ta in fler relevanta faktorer. Jag tycker att systemet fungerar ganska väl på kostnadsutjämningssidan men anser att utjämningsgraden på inkomstsidan är för långtgående, den motverkar tillväxt i de kommuner som skulle behöva växa för att ge andra möjlighet att växa. Det kommer expansiva Haparandra att få uppleva, den kommunen som nu vuxit hamnar i samma situation som flera andra och får avstå möjligheten att använda egna skattemedel för att skicka dem någonannanstans av rent matematiska utjämningsskäl. Mottagarna blir glada men kommer att drabbas av stagnationen i grannkommunen.
  Därför bör utjämningsgraden sänkas i skatteutjämningssystemet.
  Det skulle gynna Årjäng också!

1 september Guds försyn

Centerpartiet i Timrå kan inte deltaga i årets kyrkoval (som inte innebär att man skall välja kyrka eller samfund utan politiker till Svenska kyrkan). Orsaken är att partiet glömt anmäla kandidater.

  Det kallar jag Guds försyn.

1 september Sundsvall satsar - och vill ha mer pengar

Sundsvalls kommunstyrelse har nu beslutat sig för att satsa 800.000 kr på att skaffa staden ett nytt varumärke.
  Samtidigt läggs verksamheter ner och staden, som styrs av (s) och (v), klagar bittert över att statsbidragen inte kommer oftare och är större - så att stadens ledande politiker skall slippa prioritera, nja, det sista har man glömt och gömt.

   Vem som betalar?
   Någon god givare eller stadens skattebetalare?

1 september SvD förnyar sig

På tvä områden har SvD förnyat sig senaste tiden, dels genom att ledarskribenten Maria Abrahamsson beslutat att lämna tidningen för att i stället kandidera till riksdagen för sitt nya parti (m), dels har tidningen satsat på en rejäl omgörning vad gäller det som kallas form eller lay-out på det svenska språket.
  Bra eller dåligt?
  Ifråga om Maria Abrahamsson saknar jag åsikt, i fråga om nya formen på SvD anser jag att redigeringen allt mer liknar kvällstidningarna där formen blir viktigare än innehållet.
  Jag vill läsa tidningar - liksom ledare - med innehåll, välskrivna, sakliga och roliga.
  Nu tar formspråket över allt mer över innehållet.
  Jag tycker inte om den delen av den så kallade förnyelsen.

1 september Expressen på tomgång

Jag såg att tidningen Expressen i går på nyhetsplats ansåg att paniken drabbat regeringspartiet moderaterna.
  Det är möjligt, och troligen sannolikt, att moderaternas väldiga maktanspråk under senare tid kommer att straffa sig vid valet den 19 september 2010.
  Men artikeln visade något helt annat:

  Expressen har inte längre reportrar som kan svensk inrikespolitik.

  I sin himmel måste Per Wendel lida svårt.

  Liksom Thomas Bergström, Curt Rådström (en gång ständigt ressällskap för Thoprbjörn Fälldin) och Bengt Appelgren.

  För att inte tala om klassikerna Gösta Ollén eller Michanek, ordförande i Svenska Journalistförbundet dessutom.

1 september Ett dödsfall

  Jag minns asiaten och farfar David dog i spanska sjukan.

1 september

En speciell dag: 70 år sedan andra världskriget bröt ut genom Nazi-Tysklands angrepp mot ett försvarslöst Polen.
  Men på angriparsidan stod också Sovjetunionen, skall man minnas.

  Genom icke-angreppspakten - ofta kallad Molotov-Ribbentroppakten - något år tidigare mellan Stalins Sovjet och Hitlers Tyskland beredde det kommunistiska Sovjet vägen för det expansiva Nazi-Tyskland.

  Första offret var självständiga Polen vars frihet krossades av samverkan mellan Moskva och Berlin. Skam över dessa barbarer, Hitler och Stalin och alla deras ryggkrökande medlöpare.
  Uppriktigt sagt: Så lealösa som de svenska kommunisternas ryggar var 1938 och 1939 är de förmodligen inte i dag. Men man kommer aldrig ifrån att kommunisternas åsikter var till salu den gången. Över en natt svängde kommunisterna av sin kritik mot Hitler-Tyskland och Ny Dag försvarade rysk-tyska pakten.

  Det var ärolöst gjort, kort sagt.

  Medan svenska demokrater - jag vet att min far var en, en som i Lund motsatte sig förräderiet mot frihetstörstande tyska judar som vägrades komma till Sverige - stod upp för mänsklig rätt, mot förnedring och medlöperi.
  Det är begripligt att Lars Ohly och hans företrädare aldrig kunnat skriva sin egen historia.
  Tack till Sir Winston Churchill, Franklin D Roosevelt och general Charles de Gaulle för att de klart såg varifrån hotet mot det fria och demokratiska samhället kom.
  Man kan säga åtskilligt om dessa länder som är mindre smickrande men i ödets stund - demokratins utbredning, säkrandet av mänskliga rättigheter och ett rättssystem där människans värde är okränkbart - stod de på rätt sida.