Jag kan inte låta bli att fundera över kvinnan med svanarna i lägenheten. Hon blir åtalad för brott och vi skrattar åt företeelsen. Frågan är om inte kvinnan skulle behöva vård för om man tar in elva svanar i lägenheten är man inte riktigt psykiskt frisk. Kvinnan är kanske ytterligare ett offer för den bristfälliga psykvården. Det finns tragik bakom svanarna. Djur blir ofta ett substitut för mänsklig kontakt. Svanarna verkade ju enligt uppgift ändå ha blivit väl omhändertagna.

Nu är kärnkraftsdebatten igång igen. Visst är det skrämmande att det framkommer sådana brister vid ett kärnkraftverk. Där säkerheten är A och O. Jag kan inte låta bli att fundera om det är så att det som förekommer där speglar samhället i stort. Att människor är onyktra på sina jobb. Åtminston bakfulla. Att pengajakten åsidosätter både säkerheten för de enskilda personerna och samhället i stort. Förhoppningsvis är det inte så. Men det skulle vara intressant att veta varför det just är så mycket värre på Forsmark.

Förmodligen har det så kallade tankeförbudet, som inneburit att man inte ens fått tänka utveckling av kärnkraften bidragit till att inte säkerhetstänkandet inte utvecklats.

Det är viktigt att om kärnkraften ska finnas kvar, vilket den kanske måste, att den också utvecklas. Men samtidigt måste det forskas på alternativa energikällor. Men där kommer ständigt andra intressen i vägen. Ingen vill ha ett vindkraftverk i närheten. Det är fult och låter. Om någon föreslår ett mindre vattenkraftverk blir det ett ramaskri. Det är inte lätt. Men energifrågan kommer att bli en mycket viktig fråga i framtiden.

 

Jag blir så glad när jag läser om Peter Zeiersborger i BT (länk till artikeln) som ställer upp gratis för att hjälpa människor som inte har egna resurser att anlita en advokat när de har juridiska problem. Om fler ställde upp på detta sätt med sina kunskaper kanske integrationen gå betydligt lättare.

 

Nu är det dags att lära mig mitt nya bokföringsprogram. Och sedan göra en databas för fakturering. Och vänta på de första uppdragen.

I dagarna två har folkpartister från hela Västsverige pratat politik och umgåtts. God och mycket mat har vi också stoppat i oss på Lundsbrunn. Så tennisen i kväll satt inte fel. Det är dock fantastiskt roligt att träffa både gamla bekanta men även göra nya bekantskaper. Som omväxling till det vardagliga politiska arbetet behövs det sådana här sammankomster. Men lite sent blev det igår kväll och i morgon är en intesiv dag då jag både måste förbereda färdigt demon för säljare på tisdag, gå på kommundelsnämndsgruppmöte och betala räkningar. Så nu får det bli sängen.

Nu har Djurskyddsmyndigheten överträffat sig själva igen. De vill lagstifta om hur ofta man ska rasta sin hund och hur ofta man ska kela med sin katt. Det låter som ett aprilskämt. Visst måste hundarna rastas och katterna gosas med. Jag tror nog att de som har djur (de flesta i alla fall) tycker om sina djur så mycket att de tar väl hand om dem. Det finns självklart de som inte skulle ha djur, som behandlar dem illa. Men dessa kan ju straffas redan idag. Vem ska följa upp om det går 5,5 timmar eller 6,5 timmar mellan hundrasterna. Ska vi ha "hundspioner" som ligger i buskarna kring bostadsområdena på samma sätt som sopspioner. Eller ska grannar anmäla varandra. Om man har en innekatt. Hur ska någon kolla om man gosar med sin katt. Ska vi ha kameror i lägenheterna?

Nej detta var nog det mest absurda förslag djurskyddsmyndigheten kommit med. Och de har kommit med många galenskaper. Att lägga ned tid och kraft och skattepengar på sådant är helt sjukt. Det kanske vore bättre att se till att de barn som far illa idag får hjälp. I stället för en djurskyddsmyndighet behövs det en barnskyddsmyndighet.

Fast djur ska självklart också behandlas väl.

Nu är även födelsedagen avklarad med tårta och paj och många som kom ihåg mig. Tack alla. Vintern passade på att göra sitt intåg så jag fick en fantastisk bakgrund till firandet. Från fönstret har jag utsikt över en skog med granar klädda i vitt. Tittar jag ut nu så kan man tro att jag bor mitt i skogen. Fast så är det inte. Det märkte jag klockan sex  morse när snöplogen dånade in i sovrummet. Det lät så i alla fall. Jag tror att min gata är den mest välplogade gatan i stan. Få se hur det blir nu när husen ska göras om till bostadsrätter från att ha varit hyresrätt. I kväll är det möte om detta.

Nu är vardagen här. Med jobb och fritidspolitik. Till på tisdag ska jag göra en demostration i Databasprogrammet Access. På en halvtimme. En grundkurs är normalt på tre dagar. Men jag är numera van att hålla mig kort så det ska nog gå. Men det krävs förberedelse. Det gäller att imponera så att jag får uppdrag.

Så det är nog bäst jag ägnar mig åt det.

 

Fast hur länge kommer snön att stanna. Inte tillräckligt länge och inte tillräckligt mycket för att åka skidor. Fast just nu hinner jag inte ändå. Pajer ska lagas och tavlor flyttas och andra sättas upp. Och rensa bland alla glasprylar. Det är bra att fylla år för då kan man få lite sådant gjort. Och en av Marias tavlor har äntligen kommit upp efter massor av år. Så nu är jag riktigt trött.

När jag tittar på skrivbordet är det så tomt som det kan bli. Åtminstone på papper.

Men när födelsedagen är avklarad så blir det att sätta igång och jobba och få fart på företaget. Fast varenda kväll nästa vecka är upptagen. Sedan kommer också det stora Lundsbrunns-mötet med fullt av folkpartister från Västsverige till helgen. Fritidspolitikerlivet har börjat.

Nu börjar snart på spåret. Det kan jag inte missa.