Emma Bouvary, globaliseringen och äktenskapet
(Krönika i Kristianstadsbladet 031021)
En av litteraturhistoriens starkaste berättelser handlar om livet i en liten fransk stad på 1800-talet. Den historisk intresserade får veta en hel del intressanta detaljer i denna välskrivna roman. Men om det inte vore för den där kvinnan – Emma Bouvary – hade intresset för boken, om den alls blivit utgiven, stannat just vid de historiska detaljerna och en nästan pedantisk berättarstil.
Flauberts Madame Bouvary publicerades först i en tidsskrift och drog då omedelbart på sig ett sedlighetsåtal. Romanen friades dock och kunde senare ges ut även i bokform.
Man kan läsa Madame Bouvary på flera olika sätt, men för mig handlar den framförallt om en kvinnas försök att befria sig från sin tids konventioner. Emma Bouvary drömmer om Kärleken. Hon flyr sin inrutade vardag med hjälp av böcker och drömmar.
Romanens moral är emellertid inte så enkel. Emma Bouvary inleder utomäktenskapliga förhållanden. Kanske kunde man som läsare förlåta detta steg om hon tvingats in i ett äktenskap hon själv inte önskade. Men så är inte fallet. Åtminstone fram till bröllopet var det Emma själv som minst lika mycket som Charles Bouvary byggde under de varma känslorna.
En kort tid efter bröllopet började Emma tveka. ”Min Gud, varför gifte jag mig?” utbrister hon strax efter smekmånadens slut. Att äktenskapet blev olyckligt är inte det som är speciellt för romanen. Snarare är det att Emma inte nöjer sig med att konstatera sin olycka utan fortsätter söka efter en lyckligare hamn. Det är denna kvinnliga kärlekstörst som utmanar 1800-talets europeiska moral.
Under större delen av människans historia har det varit okey för mannen att söka sig utomäktenskapliga förbindelser. Kvinnan skulle däremot vara trogen och nöjd. Som ogift skulle hon vara oskuld, som gift trogen och lojal. Oavsett vad mannen hittade på. Kvinnan var mannens ägodel. Ofta också i strikt laglig mening.
Denna traditionella ojämlikhet mellan man och kvinna är något som märkligt nog är ett gemensamt drag i nära nog alla förmoderna samhällen. För oss som lever nu är det en självklarhet att ömsesidig kärlek, tillit och/eller förtroende är ett avgörande inslag i parförhållandet. Men det är sannerligen inget traditionellt drag. Fråga Tristan och Isolde. Fråga Romeo och Julia. Fråga Emma Bouvary.
Den historiska bristen på jämställdhet handlar emellertid inte bara eller ens främst om synen på utomäktenskapliga förbindelser. Äktenskapet och familjen är snarare traditionellt ett ekonomiskt arrangemang. Detta hänger självklart nära samman med det faktum att arbete för att få mat för dagen och morgondagen varit människans allt överskuggande verkligheten. Det är först på senare år i takt med ekonomisk utveckling, modernisering och globalisering som synen på äktenskapet förändrats.
Detta blir väldigt tydligt i Kina där det gamla och nya lever sida vid sida. Efter att kommunismen också i Kina visat sig ur stånd att leverera välstånd, har under senare decennier allt större del av ekonomin lagts om i marknadsekonomisk riktning. Detta har lett till att vissa regioner i Kina nu fullt ut deltar och integreras i den globala ekonomin och har otroligt hög tillväxt.
Men det nya Kina är ett kluvet land. I stora delar av landet lever man kvar i traditionella strukturer. I ekonomiskt outvecklade regioner av Kina är det fortfarande föräldrarna som bestämmer vem barnet skall gifta sig med och man nöjer sig med det. I tillväxtregionerna däremot ökar skilsmässofrekvensen kraftigt.
På detta utrymme finns inte möjlighet att mer än skrapa lite på ytan i detta ämne. Men i själva verket ser vi här en av de allra mest intressanta världsomspännande samhällstrenderna.
Industrialisering och globalisering har inneburit att alltfler kvinnor i allt fler länder blivit lite friare och att gamla, traditionellt inlåsande strukturer blivit svagare. I övergångsskedet har det inneburit ökade skilsmässor och efterföljande rop på åtgärder för att stärka den traditionella familjen. Riktigt vad man menar med begreppet traditionell familj är svårt att lista ut. Få vill förmodligen ha tillbaks 1500-tals familjen eller ens 1800-tals familjen. Istället är den en idyllbild av hur det såg ut någonstans kring 1950-talet som man drömmer om. Så traditionellt är nämligen det som ses som traditionellt.
Jag tycker att det vore bättre att ta tillfället i akt och stärka den moderna familjen istället. En familj som bygger på tillit och kärlek snarare än den ena partens underordning. För Emma Bouvarys rastlösa jakt på den sanna kärleken hade 2000-talets familjebildningar nog lett till en och annan skilsmässa. Men i allt färre av världens länder skulle Flauberts skildring av en kvinna som söker äkta kärlek väcka anstöt och anses moraliskt förkastlig.
Christer Nylander (fp)