Artikel 2004-01-20

Olle Schmidt:

Israels ambassadör hade rätt men gjorde fel!

Som Israelvän är jag oroad vilka konsekvenser som bråket över konstinstallationen "Snövit och sanningens vansinne" får. Även om jag hört konstnärens förklaringar, så måste konstnären och museiledningen ha varit väl medvetna om hur provocerande budskapet skulle uppfattas. Om syftet var försoning, är misslyckandet totalt. Om uppmärksamhet kring utställningen och konstnären var syftet, är det däremot en formidabel framgång.

Det är inte svårt att förstå att Zvi Mazel prisas i sitt hemland.

Att antyda att självmordbombare går att försvara – eller förstå – är för mig obegripligt. Visst kan jag kritisera delar av Israels politik, men användandet av levande bomber har trappat upp konflikten till en fasansfull dimension. Jag tror inte att någon i vårt land kan förstå vad som händer i ett samhälle, som hotas av mödrar som är beredda att gå i döden för att döda några okända och oskyldiga restauranggäster.

Många israeler känner att det enda de kan lita på när det verkligen gäller är den egna styrkan. Så var det -67 och -73 när Israel stod på randen till utplåning, och så är det nu när terrorkriget bedrivs på caféer och bussar. Och tyvärr har Israelerna skäl att känna sig svikna av EU. Alltför lite har gjorts för att stödja Israels kamp mot terrorn. Vi måste förstå att om en tvåstatslösning skall vara praktiskt möjlig måste den palestinska sidan tvingas aktivt stoppa attackerna. Och en tvåstatslösning är den enda vägen till hållbar fred, liksom till ett fortsatt judiskt Israel.

Det finns med rätta en enorm frustration hos många israeler och judar, som utsätts för dagliga terrorhot, samtidigt som man känner sig alltmer angripna i ett Europa som borde ställa upp med sitt moraliska stöd. Det är mot denna bakgrund Zvi Mazels angrepp på det omdömeslösa konstverket skall ses. Men ambassadören kunde ha agerat på ett annat sätt.

Judehatet har spridit sig i Europa sedan starten av den andra intifadan 2000. Förra året färdigställde European Monitoring Centre on Racism and Xenophobia en rapport om antisemitismen i Europa. Här framgår det att antalet attacker mot judar i Europa ökat dramatiskt sedan den andra intifadan startade september 2000. Särskilt utsatta är judarna i Frankrike, där var tredje antisemitisk attack i världen utförs. Även i Sverige har antalet antijudiska aktiviteter ökat med tydliga exempel från Malmö, som hösten år 2000 då deltagare i en pro-palestinsk demonstration tvingade sig in i en judiskägd affär och hotade ägarna.

Vad vi ser är en ny våg av antisemitism, starkt knutet till det hat som många muslimer känner mot Israel. I de flesta arabiska stater och i Iran utsätts befolkningen för en antisemitisk propaganda väl i nivå med 30-talets Europa. Den judiska befolkningen har i många stater fördrivits.

Hatet har också spridit sig i Europa. I Sverige har Sverker Oredsson och Mikael Tossavainen i en forskningsrapport visat hur judehatet har slagit rot i storstädernas muslimskt dominerade förorter. Naturligtvis gäller detta bara en mindre del av den muslimska gruppen. Men vi måste erkänna det som ett problem och vara tydliga med att antisemitismen aldrig kan accepteras.

Att kritisera bosättningar eller byggandet av skyddsvallen är givetvis legitim. Men låt oss inte blunda för att antisemitismen ofta förtäcks i en allmän kritik mot staten Israel. Debatten domineras av dem som utpekar Israel som en krigshetsare, och som ser med oförstående på varje försök att stoppa palestinsk terror. Dock står en del ledarsidor i liberala tidningar emot,

Det är bra att Göran Persson visat sitt stöd och normaliserat relationerna med Israel, men som läget är nu behövs ytterligare stöd. Regeringen bör också ta initiativ till en kampanj mot antisemitism, precis som måste ske inom hela EU. Det är hög tid att vi sätter stopp.

Olle Schmidt (fp)
Europaparlamentariker
  

Olles kalendarium

Artiklar och krönikor