Sexslaveriet måste bort
Publicerad i NU, nummer 51-52, 18 december 2003
En av de stora utmaningarna för det återförenade Europa med 25 EU-medlemmar måste vara att bekämpa sexslaveriet. Den vrede och frustration som många känner över detta förtryck måste omsättas i handling. Skrämmande siffror visar att upp till en halv miljon kvinnor och barn förs in i Västeuropa varje år för tvångsarbete och slaveri. Rikspolisstyrelsen uppskattar att under år 2000 tvingades mellan 200 och 500 kvinnor till Sverige. Kvinnor och barn som levt i fattigdom och lockas av arbete i Väst, fastnar i prostitutionshärvor och sexslaveri som de inte kan komma ur.
Från betongförorten i Östeuropa luras kvinnor till storstäderna i Västeuropa med fagra löften om ett bättre liv, in i en värld av utnyttjande, våld och förnedring. Hur kvinnor luras in i och hålls fast åskådliggjordes mycket väl genom Lukas Moodysons film Lilja 4-ever. Alla åtgärder som kan hjälpa dessa kvinnor är välkomna. Vi måste fråga oss vad vi kan göra i Sverige och vad vi kan göra i EU.
Ett hinder för de kvinnor som vill lämna den påtvingande prostitutionen är att de hotas av sina förtryckare såväl i Sverige som i deras hemländer till livet. Om kvinnorna anmäler sina slavhandlare till polisen skickas kvinnorna oftast tillbaka till sina hemländer där slavhandlarnas medbrottslingar väntar. Det var detta som hotade Lilja i Lukas Moodysons film. Därför borde vi ge kvinnor i Liljas situation asyl och ge dem skydd här i EU. Det finns idag, ingen specifik lagbestämmelse i Sverige om möjlighet att ge tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd för medverkan i brottsutredning och rättegång.
Den 20 november 2003 presenterade regeringen sin proposition som skulle påverka möjligheten för kvinnor i Lilja situation att få stanna. Propositionen föreslår bl a att dessa kvinnor ska få ett tillfälligt uppehållstillstånd under rättegången. Den liberala hållningen borde vara att kvinnor inte ska skickas tillbaka till kidnapparna efter avslutad rättegång. Dessa kvinnor ska kunna stanna permanent i länder som Sverige. Åtta remissinstanser lyfte fram samma krav. Regeringen ansåg det inte nödvändigt att ändra reglerna om permanent uppehållstillstånd i utlänningslagen för att särskilt lyfta fram denna grupp. Med svenska migrationsmyndigheters stelbenthet är jag oroad över att många kvinnor som behöver skydd inte kommer att få det pågrund av regeringens tysta hållning.
I EU-konventets förslag till konstitution finns en gemensam politik avseende asyl och invandring. Om detta blir verklighet måste Sverige driva på i EU att offren för människohandel får skydd. Förvisso är det positivt med en ordning där det skall finnas gemensamma regler, men det måste dessutom finnas ett utrymme ovanför detta golv, för en mer generös nationell migrationspolitik. Ska EU kunna tvinga Sverige att kasta ut människor utsatta för sexhandel som vi vill ge permanent uppehållstillstånd? EU-konventets förslag måste förändras, minimikrav istället för total harmonisering.
Kampen mot könsförtrycket känner inga gränser. I ett liberalt Europa får filmdukens Lilja skydd och inga fler av hennes systrar ska fastna i sexslaveri.
Mark Klamberg
Förstanamn för LUF i valet till europaparlamentet