(Publicerad på Aktuella frågor, Sydsvenskan 04-01-12)
\"Så blir din ekonomi nästa år\". Känns rubriken igen? Varje gång regeringen presenterar ett budgetförslag fylls media av listor och tabeller. \"Tillhör du vinnarna eller förlorarna? Så påverkas du av Ringholms nya budget!\"
Det finns förmodligen inget annat land där ett vanligt hushåll är så beroende av vilka förslag politiker presenterar i statsbudgeten.
\"Över en miljon människor är beroende av sociala ersättningar för sin försörjning. De kan inte påverka sin inkomst och levnadsstandard.\" Citatet är taget ur regeringens budgetproposition för 2004. Enligt Handelns utredningsistitut, HUI, har hälften av alla hushåll mindre än 53 000 kronor på banken. Vart tredje hushåll har större skulder än tillgångar. En liten förändring av skatter, avgifter och bidrag innebär rejäla förändringar av de ekonomiska förutsättningarna för väldigt många familjer.
Det är förmodligen ingen slump att det förhåller sig på det sättet. Det är snarare en effekt av en mycket medveten politisk strategi under en mycket lång tidsperiod. Det har varit bra för det statsbärande partiet att folk är beroende av vad staten gör. Det har skapat ett underlag för fortsatt socialdemokratiskt styre. Medvetet har socialdemokratin sett till att göra medelklassen extremt beroende av staten och därmed regeringens ekonomiska politik.
Socialdemokratiska regeringar har heller aldrig tvekat att utnyttja hushållens beroende av staten. I samband med valrörelser kan man genom expansiv budgetpolitik lova kraftigt förbättrad hushållsekonomi om bara socialdemokratin få behålla regeringsmakten. Väldigt tydligt blev socialdemokratins taktiska användning av statsbudgeten vid förra valet. Inför valet 2002 fick svenska hushåll en kraftigt förbättrad ekonomi. Det berodde inte främst på en kraftigt förbättrad svensk ekonomi utan på en expansiv budgetpolitik. Maxtaxan var som bekant framförallt inriktad på att gynna medelklassen.
Det är möjligt att socialdemokrater tycker att detta varit en lyckosam strategi. De har ju trots allt kunnat behålla makten under väldigt lång tid. Men det som är en partitaktisk framgång är samtidigt en mycket farlig strategi för Sverige. Det är en strategi som medvetet undergrävt förståelsen för vikten att vårda välståndsbildande krafterna och det är en strategi som gör svenska folket dåligt förberett för en framtida internationaliserad värld.
Svensk ekonomi förändras i rask takt. Globaliseringen och ny teknologi innebär kraftiga förändringar i ekonomins funktionssätt och utmanar samtidigt gamla välfärdsstrukturer. Än så länge syns dessa tendenser tydligast i den framväxande Öresundsregionen. Här ser man hur socialförsäkringar, bidrag och skattesystem som förutsätter nationell enhetlighet och en av staten starkt beroende befolkning, svårligen kan förenas med en internationellt rörlig arbetskraft.
Det är svårt att sia om framtiden, men är det något som torde stå klart är det att människor kommer att vilja röra sig än mer över nationsgränser framöver. En svensk arbetskraft som är hårt bunden vid Ringholms statsbudgetar kan få svårt att utnyttja möjligheterna.
Anne Wibble blev utsatt för en hätsk kampanj när hon sa att hon ville se en politik som gjorde det möjligt för de flesta att spara ihop till en årslön på sparkontot. Det är inte förvånande att kampanjen från socialdemokratin och LO var så hätsk. En sådan politik skulle göra människor mindre beroende av staten, mindre beroende av Ringholms löften och mindre lockade av tillfälliga inkomstförstärkningar i valbudgetar.
Wibble hade rätt. Sverige hade stått starkare om fler människor ägde mer. Vi skulle vara friare från staten, friare från regeringens nycker och friare att ta del av en internationaliserad världs möjligheter. Sverige behöver en strategi som gör människor rikare och mindre beroende av staten. Borgerligheten bör redan nu utforma en sådan strategi för att ha den klar att sjösätta i samband med en valseger 2006.
En sådan strategi måste innehålla flera förslag på bred front. Arbetslösheten måste ned från dagens mycket höga nivåer, skattesystemet måste ändras så att det blir möjligt att bli rik på arbete och företagande och inte bara på lotteri. Dessutom måste de sociala försäkringarna förändras så att den enskilde får mer makt över intjänade rättigheter.
Christer Nylander
Riksdagsledamot (fp)