Varför så tyst om arbetslösheten?
(Krönika i Kristianstadsbladet 20/1-04)
Sexhundrafyrtioen. Så många ungdomar i åldern 18-24 år är arbetslösa. Bara i Kristianstad. Det innebär en ungdomsarbetslöshet på över 10 procent. Läget är liknande i Östra Göinge (10,4 procent), Bromölla (10,5 procent) och Osby (9,4 procent). Något bättre är det i Hässleholm där ungdomsarbetslösheten är 8 procent.
Jag är mycket bekymrad över detta. Hur kan det vara att det inte är en stor samhällsfråga att var tionde ungdom är arbetslös? Hur kan det vara att inte politiska partier konkurrerar om att vara mest konstruktiva när det gäller nya åtgärder som ger fler ungdomar jobb?
Ökningen har varit särskilt dramatisk det senaste året. I dag är det nästan 50 procent fler ungdomar som är öppet arbetslösa jämfört med för ett år sedan. Och ändå är det så tyst. Är detta inget att bry sig om? Är detta inget som angår? Totalt i Sverige handlar det om 60000 unga arbetslösa. Ingen stor fråga? Inget större problem?
Hur kan man förklara tystnaden? Ja, den mest positiva tolkningen är väl att det gått så snabbt att ingen hunnit reagera. Den värsta tänkbara förklaringen är väl att vi börjat vänja oss vid hög arbetslöshet. Det är nämligen inte bara bland ungdomar som arbetslösheten är hög. Enligt AMS är den totala arbetslösheten just nu 7,7 procent. Om man för något år sedan sagt att Sverige skulle vänja sig vid en arbetslöshet på 7-8 procent skulle hon eller han bli hudflängd.
En tredje förklaring, måhända mer realistisk, är att regeringen just nu inte har möjlighet att prioritera kampen mot arbetslösheten. En anledning är att Sverige dras med ett stort budgetunderskott. Förra året gick statens finanser back med 46 miljarder kronor. Det finns inga pengar i statskassan för åtgärder som ger jobb. En annan anledning är att det som krävs för att få fart på jobben skyms av ideologiska skygglappar.
Ett antal skånska socialdemokrater har på senare tid engagerat sig för en sänkning av alkoholskatten. De har helt rätt. Det är dags att sänka skatten på alkohol, inte minst för att bekämpa ökningen av svartspriten. Men de som är emot en sänkning av alkoholskatten brukar säga att sänkt skatt på alkohol skulle innebära att folk började dricka mer.
De har kanske rätt, men de glömmer ju att det finns sprit som man inte behöver betala svensk skatt på. Det gäller den man köper i andra länder och det gäller den hembrända spriten. Men oavsett detta; om sänkt skatt på sprit innebär att man köper mer sprit, vad skulle då sänkt skatt på jobb innebära? Jo, förmodligen att arbetsgivarna anställer fler.
På samma sätt måste man fundera kring om fler och krångligare regler för företag som anställer innebär fler jobb eller om det möjligen är mindre krångel som gör att man anställer fler.
Min slutats av detta är att jag tycker att Sverige behöver en jobbpolitik som sänker skatten på arbete och minskar krånglet för företag. Men jag kan också tänka mig att man går några steg längre när det gäller ungdomar. Varför kan inte arbetsgivare som anställer ungdomar som är arbetslösa få rejält sänkt arbetsgivaravgift och möjlighet att anställa med samma regler som gäller för provanställningar?
Det behövs också åtgärder på lite längre sikt. En rejäl lärlingsutbildning är en sådan sak.
Jag begär inte att alla skall dela min analys eller skrika halleluja åt mina förslag. Säkert blir en och annan rejält upprörd. Men jag tycker att läget just nu är allvarligt. Så viktigt är det att vi får en politik för fler jobb. Så viktigt är det att snabbt se till att få ner arbetslösheten i allmänhet och bland ungdomar i synnerhet.
Jag kommer att lägga mycket kraft och mycket av min tid de närmaste månaderna åt att försöka få upp arbetslösheten på den politiska dagordningen. Nästa vecka har jag till exempel en debatt i riksdagen med arbetslivsminister Hans Karlsson (s), där ministern skall svara på en interpellation jag skrev för en tid sedan.
Du som har tips, synpunkter och idéer om hur arbetslösheten kan bekämpas är välkommen att skicka dem till mig antingen i brevform till riksdagen eller höra av dig på annat sätt.
I Kristianstad går 641 ungdomar arbetslösa. Var tionde ung i Kristianstad som vill arbeta får inget jobb. Det finns kommuner i Skåne som har helt andra siffror. Det finns skånska kommuner där \"bara\" 3 procent av ungdomarna är arbetslösa. Ansvaret vilar förvisso tungt på regeringen att driva en politik för fler jobb. Men uppenbarligen bör också kommunens politiska ledning spana lite efter goda föredömen bland skånska kollegor.