Nej till invandrarstopp! /Lars Leijonborg och IPR
Malmös socialdemokratiske kommunalråd Ilmar Reepalu har insett att hans stad är djupt segregerad och att problemen i de invandrartäta områdena är akuta. Så långt är allt mycket bra.
Det är inte problembeskrivningen som skiljer oss åt. Integrationspolitiken – i Sverige och i Malmö - är ett sort misslyckande, det är vi överens om. Det är problemlösningarna som skiljer oss.
Den som minns valrörelsen 2002 kommer ihåg att skiljelinjen fanns redan då. Inte mellan folkpartiet och Ilmar Reepalu, för han låg ganska lågt i integrationsdebatten före valet, men mellan folkpartiet och Reepalus vänner i den socialdemokratiska partitoppen. Folkpartiet lyfte fram problemen i integratinspolitiken och krävde jobbgaranti för att bryta sysslolösheten och det slentrianmässiga utbetalandet av socialbidrag. Vi föreslog också bättre undervisning i svenska och att alla som ville bli medborgare skulle kunna någorlunda svenska. Men ideérna avvisades bryskt från ledande (s)-politiker, som jämförde dem med förslag från främlingsfientliga partier i Danmark.
Nu, efter valet, talar Ilmar Reepalu klartext om situationen i Malmö. Men för att inte stöta sig med Göran Persson och Mona Sahlin väljer han att bortse från att situationen är likartad i större delen av vårt land. Den havererade integrationspolitiken är inte ett Malmö-problem, den är ett riksproblem.
Därför ligger heller inte lösningen i att ”exportera” Malmös problem till andra delar av Sverige utan att attackera roten till det onda – den misslyckade integrationspolitiken på riksplanet.
Tio år av socialdemokratiskt maktinnehav i Sverige har lett till en havererad integrationspolitik. Skillnaden mellan det ”svenska” Sverige och det ”nya” Sverige växer. I alltför många förorter är bidragsberoende regel och arbete undantag. Det finns unga människor som inte känner någon vuxen i sin närmiljö som försörjer sig på eget arbete. De är människor med ”för mycket fritid och för lite framtid”. I sådana miljöer gror personliga tragedier och konflikter. Men medan människor faller ned i maktlöshet och utanförskap gör regeringen ingenting.
Reepalus recept, att begränsa invandrares rätt att själva välja var de ska bo löser inga problem. Tvärtom, det är bara ytterligare en variant av den ”styra och ställa-politik” och omhändertagandementalitet som skapat de problem vi ser idag.
Det Malmö – och resten av landet – behöver, är en politik som ser till att de nya svenskarna kan ta makten över sina egna liv. Invandrare ska behandlas som vuxna människor – vuxna människor som vill och har rätt att agera, ta initiativ och förverkliga sina egna drömmar. Men också som vuxna människor som vill, kan och är skyldiga att ta ansvar. Naturligtvis kan vi ställa krav på invandrare på samma sätt som vi ställer krav på svenskar. Den som är vuxen och frisk har ansvaret för sin egen och sin familjs försörjning. Det ska gälla svenskar och det ska gälla invandrare.
Arbete och egenförsörjning bör gälla som huvudprincip redan från starten i Sverige. Socialbidrag har utbetalats för slentrianmässigt, och även sedan lagen ändrats och krav på motprestation möjliggjorts är passiviserande bidrag det vanliga.
Folkpartiet har lagt förslag om en jobbgaranti som bör gälla för flyktinginvandrare likaväl som för andra som slagits ut från – eller aldrig kommit in på – arbetsmarknaden. Med sänkt arbetsgivaravgift och satsningar på praktikplatser kan fler invandrare ta steget in på arbetsmarknaden. Även låglönejobb är bättre än bidragsberoende.
Vi vill ge invandrare makten att själva välja var de ska lära sig svenska med hjälp av SFI-peng. Språkstudier borde kunna kombineras med arbete, och arbetsförmedlingen borde hjälpa även den som inte redan har fått godkända SFI-betyg. Med hjälp av satsningar ska skolorna i utsatta områden bli så bra att de lockar elever från andra områden.
Hittills har socialdemokraterna mest ägnat sig åt att förtala de förslagen och stämpla dem som främlingsfientliga för att döda debatten. Det är hög tid att regeringen tar till sig de problem som Ilmar Reepalu beskriver. Och det är hög tid att man lyssnar på folkpartiets förslag om att integrationen börjar på arbetsplatsen – inte på socialkontoret.
Lars Leijonborg
Partiledare (fp)
Iva Parizkova Ryggeståhl
Kommunalråd i Malmö (fp)