Avskaffa inkomstgarantin

(Publicerad i Kvällsposten 5/3 -04)

Politik är inget arbete. Det är ett uppdrag som utövas under viss tid och som förutsätter väljarnas förtroende. När detta förtroendeuppdrag upphört måste utgångspunkten vara återgång till det civila arbetet.

Just nu rasar på nytt debatten om politikers förmåner och särskilt den inkomstgaranti som ges politiska företrädare efter att deras uppdrag avslutats. Riksdagens talman, Björn von Sydow, har i detta sammanhang krävt att regelverket för bl.a. riksdagsledamöters inkomstgaranti görs om så att ”bidragsplanering” kan undvikas.

Systemet med inkomstgaranti tills allmän pensionsålder uppnås behöver emellertid inte göras om. Istället bör det avskaffas.

Folkpartiet liberalerna har under lång tid krävt att alla människor som kan arbeta i princip skall vara skyldiga att arbeta. Det är ett utomordentligt krav som understryker allas ansvar för sin egen försörjning och skyldigheten att bidra till de uppgifter som lagts på samhället. Detta krav på aktivitet skall självklart även omfatta före detta politiker i arbetsför ålder.

Möjligheten att avstå från förvärvsarbete och istället försörjas genom riksdagens inkomstgarantin utnyttjas kanske inte i någon större utsträckning, men blotta möjligheten att arbetsföra, avgångna politiker kan välja att arbetsfritt försörjas av samhället är oacceptabel.

Existensen av ett särskilt och förmånligt skyddsnät torde även inverka på rekryteringen av politiskt förtroendevalda. Bilden skapas av att det är möjligt att ha ett helt ”yrkesliv” inom politiken. Förtroendeuppdraget bör istället handla om att, under den tid man uppbär väljarnas förtroende, spegla och företräda medborgarna i och emot samhällsapparaten.

För hundra år sedan var nästan alla toppolitiker, kommunalt och på riksplanet, väl förankrade i ett civilt yrke. Politiken var ingen karriär. Ofta uppfattades förtroendeuppdraget istället som en medborgerlig plikt, där man under en begränsad tid tillförde erfarenheter och kunskaper som allmänhetens ombud.

En återgång till gamla tiders ordning är kanske inte möjlig eller ens önskvärd. Det är till exempel viktigt att också att unga människor utan fast förankring i arbetslivet kan ta plats i politiken. Däremot är det inte rimligt att medelålders före detta politiker skall få sin försörjning från det politiska systemet.

Vi är övertygade om att avskaffandet av inkomstgarantin på olika sätt leder till att klyftorna mellan väljare och valda minskar. I den demokratiska krisens tidevarv är detta nödvändigt.

Allan Widman
Christer Nylander