Fp ska säga nej till övergångsregler!

Debatten om övergångsregler för EU:s nya medlemsläner har haft många övertoner. T.ex. felaktiga myter om att fp vill stänga gränserna.

För att slutgiltigt ta ställning har jag nu lyssnat till debatten, läst de argument som bl.a. Leijonborg och Rojas har för att säga ja till övergångsregler.

Jag tycker ärligt talat inte att de håller.

Leijonborgs argument är ju att det här bara är en tillfällig lösning fram tills årsskiftet då man ska kunna ställa krav på alla som vill flytta till ett annat land att kunna försörja sig själv. Hen medger att det blir en diskriminering men att den blir kortvarig. Då finns det två alternativ.

Alternativ ett. Leijonborg får rätt. EU kommer lagom till nästa årsskifte att ställa krav på alla medborgare i hela EU att man ska kunna försörja sig själv för att få flytta till ett annat land i unionen. Men är då den totalt fria rörligheten från öst i bara åtta månader (med vissa möjligheter till bidragsmissbruk) verkligen ett så betydande problem att man ska frångå en viktig liberal princip om icke-diskriminering? Alla liberaler framhåller ju i debatten att de allra flesta från öst som vill komma till Sverige gör det för att arbeta.

Alternativ två. Leijonborg får fel. EU kommer att i åratal hålla på att tjafsa och förhandla om restriktioner för att få flytta mellan länder för att förhindra bidragsmissbrukare. (Detta alternativ ser jag som mycket sannolikt) Risken är då betydande att riksdagen röstar för att behålla och cementera diskriminerande regler. Detta strider mot den grundläggande principen om att behandla alla unionsmedborgare lika.

Rojas talar i en Expressenartikel om övergångsreglerna är för folkets bästa i de nya EU-länderna. Det vore dåligt för dem att hamna som bidragsberoende i svenska förorter. För det första så måste man faktiskt ha ett jobb (om än inte heltid) för att få flytta. Ingen kan likt t.ex. flyktingar hamna utan någon arbetsmarknadskontakt i t.ex. Rosengård. Dessutom är det ett tveksamt sätt att se på invandrare från öst. Precis som om de inte själva skulle kunna veta sitt eget bästa som medlemmar i unionen.

Till sist återstår det taktiska argumentet. Vi måste vinna nästa val, säger Rojas. Men som liberala politiker ska vi inte bara följa opinionen (även om det är nog så viktigt att lyssna på folk) utan även bilda opinion.

Efter att övervägt argumententen för och emot är min rekommendation till folkpartiets riksdagsledamöter att rösta nej till övergångsregler för EU:s nya medborgare.

Bengt Held
Ledamot i integrations- och arbetsmarknadsberedningen i Malmö