VÄLKOMNA TILL MITT NYHETSBREV NR 1/2006!

 

Tanken med mitt nyhetsbrev är att jag, för det mesta sett ur ett Södertäljeperspektiv, skall kommentera händelser inom politiken. Jag kommer också att berätta om vad jag gör och har gjort för att förbättra densamma. Kontakta gärna mig om du har synpunkter på det jag skriver eller när det gäller något annat inom politiken!

E-post: olov.lindquist@politik.sll.se   mobiltele: 070/593 43 66

 

GOD FORTSÄTTNING!

God fortsättning brukar man väl kanske inte säga så här långt in på januari månad, men hur det än är med det så följer här mitt första nyhetsbrev för år 2006.

 

EMYHEMMET

I mitt sista nyhetsbrev för 2005 så berättade jag om Emyhemmet i Enhörna, som är nedläggningshotat beroende på att Södertäljes sjukhusledning inte längre vill ha verksamheten kvar. Nu har ärendet återigen varit uppe i sjukvårdsberedning Sydväst och återigen har vi samfällt från politikerhåll sagt att någon nedläggning vill vi inte veta av. Bekymret är ju bara att det inte är sjukvårdsberedningen som är beslutande i det här ärendet, utan Hälso- och sjukvårdsutskottet. Utskottet sammanträder nu på tisdag och i handlingarna finns ingenting som antyder någon räddning för Emyhemmet. På sjukvårdsberedningen utlovade dess ordförande, miljöpartisten Raymond Wigg att det skulle tillkomma ett extra ärende till utskottet, som särskilt skulle behandla Emyhemmet och som anslog extra resurser för verksamheten. Vi får väl se om så blir fallet. Folkpartiet vill rädda Emyhemmet. Men vad vill majoriteten?

 

TRÄNGSELSKATTEN OCH DE ANSTÄLLDA I SÖDERTÄLJE 

I mitt förra nyhetsbrev så ställde jag en fråga med anledning av att jag var med och fattade ett beslut i personalutskottet om att inte kompensera de anställda i Södertälje kommun för den skattemässiga effekt som uppstår då ersättningen räknas som en förmånspliktig inkomst som skall beskattas.

 

De reaktioner jag har fått från er på att vi inte beslutade om ersättning för den här effekten, har varit negativa. De som har hört av sig har tyckt att jag och de andra som i det här ärendet bildade majoritet, gjorde fel. Det får jag ta till mig och ber att få hänvisa till den utvärdering som förvaltningen skall göra i mars månad. Då finns det kanske anledning att ompröva beslutet.

Samtidigt vill jag gärna framföra att Botkyrka kommun, där jag är tjänsteman, inte ens ger ersättning för själva trängeselskatten. Om man åker egen bil i tjänsten så får man således betala både trängselskatt och skatteeffekt, om man är anställd i Botkyrka. Så att Södertäljes anställda har det inte ”värst” i det här sammanhanget. (Jag vill dock påpeka att detta beslut inte påverkat mig i mitt beslut som politiker i Södertälje, eftersom beslutet i Botkyrka fattades efter beslutet i Södertälje).

 

PBL

För er som inte är så hemma i den byggtekniska världen, så kan jag tala om att den här förkortningen står för plan- och bygglagen. Lagen är på väg att revideras och har varit ute på remiss nu under några månader. I Södertälje behandlade vi remissen på vårt senaste kommunstyrelsesammanträde och några stora partiskiljande åsikter märktes väl inte av. Den ledamot som vi från folkpartiet haft som representant i kommittéarbetet har reserverat sig mot att kommunerna fortfarande ges möjlighet att stoppa detaljhandel inom vissa industriområden. Inte minst här i Södertälje har kommunen gjort några sådana ganska uppmärksammade regleringar, så denna reservation är väl värd att beakta. Men samtidigt är nog det väsentligaste förändringsförslaget den snabbare hantering av den s k detaljplaneprocessen som föreslås. Att bostäder och annan infrastruktur idag tar alldeles för lång tid, beror till stor del på att processen kan överklagas i så många instanser. Det tar, i bokstavlig mening, år och dar, innan något händer och jag tycker att detta är helt fel. Det skall naturligtvis inte vara så att det skall gå med raketfart, det är ju ändå i många fall betydande förändringar för våra medborgare, men ändå, en något snabbare process är ändå att föredra.

 

MARIA UNGDOM

Maria Ungdom är ett sjukhus som finns inne i Stockholm och som tar emot ungdomar från hela Stockholms län, som har eller löper risk att utveckla ett missbruk av alkohol och narkotika. De tar emot ungdomar som behöver akut avgiftning, gör utredningar och ger motivation till behandling.

 

På andra håll i länet, t ex i Södertälje, har det öppnats s k ”minimarior”. Det är självfallet bra att en så stor stad som Södertälje får ”en egen Maria”. Samtidigt är det dock glädande att konstatera att supandet bland våra ungdomar här i Södertälje är lägre än genomsnittet i länet. Det kan vi tacka våra ”invandrarungdomar” för, eftersom många av våra assyrisk/syrianska ungdomar inte dricker alkohol alls och många andra dricker enbart hemma hos sina föräldrar, något som håller nere konsumtionen här i Södertälje.

 

SVERIGES NÄMNDEMANNAKÅR 

Jag läste för några veckor sedan en artikel i Södertäljeposten om att den s k nämndemannakommittén hade kommit fram till att nämndemannakåren måste föryngras och få fler med utländsk bakgrund. Om jag skall vara lite raljant så kan jag väl säga att det väl knappast behövs någon kommitté för att komma fram till den slutsatsen. Har man någon gång besökt en domstol, så är det lätt att konstatera att våra nämndemän består av grånande äldre gentlemän och kvinnor, (jag höll på att säga från Östermalm, men alla är ju inte därifrån).

 

Själv har jag suttit med både i tingsrätten och länsrätten, fast vid olika tillfällen i livet. I läsrätten satt jag under den tiden jag studerade på Stockholms universitet, medan jag satt i tingsrätten bara för några år sedan. För mig var länsrättsåren mer värdefull än tingsrätten. Varför då, undrar ni kanske? Jo, helt enkelt för att ersättningen från samtliga dessa domstolar är så erbarmligt låg, så att när jag studerade så var hela den summan som jag fick i ersättning ett verkligt plus i min kassa, medan det snarare var tvärtom under den tid jag jobbade samtidigt som jag satt i tingsrätten. Den ersättning som utgick var 400 kr för en hel dag. Sedan kunde man få kompensation för förlorad arbetsförtjänst, men om den var högre än 400, så fick man bara den förlorade arbetsförtjänsten, vilket fick till följd att det gick på ett ut att sitta i tingsrätten eller att gå till jobbet och det är ju inte så särskilt kul för oss som yrkesarbetar. Inte för att jag tycker att nämndemannakåren skall ha några jätteersättningar av samhället, men så länge som ersättningen inte höjs till någon sorts rimlig nivå, så kommer vi även fortsättningsvis att få bevista en nämndemannakår som nästintill enbart består av pensionärer.

 

Jag antar att ni håller med mig? Eller är det någon av er som ser någon annan lösning? Skall vi kanske införa ett jurysystem som t ex i England, där det är tvång att ställa upp som juryledamot om man blir kallad?

 

Det var allt för den här gången. Väl mött någon gång i februari!

 

Hälsningar

 

Olov