Dagens SCB-tal för ekonomiska tillväxten är fyra procent. Det är inte uthålligt. Vad Göran Persson och Pär Nuder talar tyst om är att dagens SCB-tal är resultat av en finanspolitisk superdopning av ekonomin inför valet.
Ganska snart kommer baksmällan i form av höge inflation och snabba räntehöjningar. När räntorna inom kort stiger är det sålunda Göran Persson och Pär Nuders som bär ansvar för detta, inte Riksbanken. Det är viktigt att komma ihåg att orsakssambandet går från en alltför expansiv finanspolitik till räntehöjning.
Vi har ännu inte sett någon signifikant jobbtillväxt i svensk ekonomi; dopningen omfattar inte de arbetslösa. Sverige har uppenbarligen en ekonomisk struktur som innebär ett särdeles jobbfattigt tillväxtmönster med en starkt kapitalintensiv och exportdriven tillväxt.
En Alliansregering hade släppt fram den arbetskraftsintensiva tjänstesektorn och fokuserat på sysselsättning av arbetskraft. Regeringen gör nästan tvärtom: de facto ligger fokus på export, full sysselsättning av kapital, och undersysselsättning av arbetskraft.
Ett alldeles nytt bekymmer, som ännu inte speglas i några BNP-tal, är den internationella börs- och valutafrossan. Den sänker tillväxten i Sverige genom att belåningsvärden för bl. a aktier sjunker, investeringar ställs på sparlåga, och osäkerheten om framtida efterfrågan ökar.
Den fallande dollarkursen bromsar exporten till USA plus alla de länder i Asien (t ex Kina!) som har sina valutor knutna till USD. Om dollarfallet håller i sig — som jag argumenterat för att USA:s dubbla underskott ger skäl att tro — kommer börs- och dollarfrossaeffekten sannolikt att börja synas redan i nästa kvartals BNP-tal i form av bromsad exportefterfrågan på svenska varor och tjänster från USA och Asien.
Göran Persson och Pär Nuder kan kanske dopa en del av ekonomin en del av tiden till valet, men de kan inte dopa hela ekonomin hela tiden fram till valet. (Fritt efter Abraham Lincoln.)