Artikel 2004-04-20


Olle Schmidt:

Upp till kamp mot orättvisan!


I globaliseringens tidevarv, när rummet blir mindre, har frågor om rättvisa och solidaritet återigen fått en central roll i samhällsdebatten. I egenskap av företrädare för den liberala rörelsen, som med sina djupa rötter i biståndsrörelsen mer än någon annan har stått upp i kampen för internatlionell solidaritet och rättvisa, kan jag med stor besvikelse konstatera att kampen möter patrull och att det alltför långsamt går åt rätt håll.

EU är roten till mycket av den globala ojämlikheten, men samtidigt det verktyg som genererar lösningen. Genom att betala egna bönder för att producera livsmedel ger man morötter att producera så mycket som bara är möjligt, t.om. mer än vad den europeiska marknaden kan bära. Överskottet av mat, - ja vi har faktiskt ett sådant, säljer vi till en billig penning på andra marknader och konkurrerar på det sättet ut bönder i Sydamerika och Afrika.

Jordbruksstödet är förödande för europeiska konsumenter. Det är orimligt att man betalar överpriser samtidigt som tredje världens jordbruk stängs ute från våra marknader genom att de får betala extra skatt på de varor de vill föra in i Europa. EU-samarbetet vilar på en grundval där fri handel är en hörnsten, samtidigt som den politik man bedriver mot andra länder verkar i motsatt riktning genom att man sätter upp tullar mot dem.

Dagligen subventioneras varje europeisk ko med två dollar, samtidigt som 1,2 miljarder människor lever på mindre än en dollar om dagen. Sambandet här emellan är glasklart; tullarna stänger ute människor från våra marknader och subventionerna får till följd att det uppkommer ett europeiskt överskott som dumpas på andra marknader. En större orättvisa är svår att tänka sig. Man skäms faktiskt! 

De flesta i Sverige ställer sig bakom problembilden. Det finns en stark politisk enighet från svenska politiker, fackföreningar och företag kring att den här politiken är uppåt väggarna fel. Men sen då? Konstaterandet av orättvisor och dumdristighet måste följas av åtgärder. I det avseendet råder det stilltje.

Det är därför tillfälle att intensifiera kampen mot den perversa och förhärskande europeiska jordbrukspolitiken. Enligt min mening måste det ske en ”parlamentarisering av jordbruket”. I dag sker utformningen och diskussionen kring jordbrukspolitiken och dess budget i ministerrådet där insynen är obefintlig. Istället borde frågan diskuteras och beslutas i Europaparlamentet, - därmed skulle man kunna utkräva ansvar för den förda politiken och sätta press på att det sker förändringar. Så länge den franska regeringen bestämmer över jordbrukspolitiken lär det inte ske några förändringar.

Lika viktigt är att EU- parlamentet kan tala med en starkare röst i handelsfrågor, inte minst inom ramarna för världshandelsorganisationen. Precis som är fallet med jordbrukspolitiken är det i detta avseende rimligt att ministerrådet får stå tillbaka till förmån för ett parlament med ökat inflytande.

Det är viktigt att påpeka att det inte är tal om en  att EU ska ta bort all sin jordbrukspolitik eller att reformen ska ske över en natt. Delar av EU-stödet borde satsas på miljö-och landskapsinsatser för att stärka en levande landsbygd och verka för biologisk mångfald. Det är dessutom utomordentligt viktigt att jordbrukspolitiken förändras i en takt så att man inte slår undan fötterna på de som satsat pengar i jordbrukssektorn på basis av dagens politik. Det är orimligt att bönder ska tvingas lägga ned verksamheter för att politiker plötsligt ändrar reglerna.

Det är min förhoppning att den svenska regeringen vill verka för att dessa förändringar kommer till stånd. ”Ensam är inte stark” i detta arbete. Låt oss hoppas att fler inser detta. De är i så fall välkomna att stämma in i kampsången. 

 

Olle Schmidt
Europaparlamentariker (fp)
  

Olles kalendarium

Artiklar och krönikor