Artikel 2004-04-29


Olle Schmidt:

Svik inte Lissabonstrategin

 
I helgen höll Socialdemokratiska Arbetarpartiet sin kongress, ”Tillväxt för välfärd”. Förväntningarna från såväl Socialdemokraterna själva som svenska folket har varit höga. Av kongressens utfall att döma finner man inte mycket som tyder på att dessa förväntningar kommer att infrias. Vi ser med oro på framtiden. I en tid där behovet av tillväxt blir allt tydligare för allt fler lyckas inte politiken ge tillräcklig dragkraft.  


Det knakar i det svenska samhällsbygget där tillväxten inte tycks vilja ta fart ordentligt. Detsamma gäller Europa i övrigt. Egentligen är det bara Irland, som genom en politik inriktad på låga bolagsskatter och kraftiga satsningar på forskning, lyckats få till stånd en kraftig och långvarig tillväxt sedan 1990-talet.

Det inititiv som togs genom etablerandet av Lissabonstrategin - med målsättningen att EU år 2010 ska ha världens mest dynamiska, kunskapsbeserade och konkurrenskraftigaste ekonomi- var därför mycket välkommen.

Medlemsländer har i huvudsak själva ansvaret att hantera tillväxtfrågor, vilket kombinerat med gemensamma europeiska åtaganden på vissa områden, t.ex. forskning och förverkligande av den inre marknaden. Socialdemokratiska Arbetarpartiet intog vid det tillfället en bejakande hållning till att länder väljer egna vägar för att nå tillväxt. Sedan tyder emellertid en hel del på att inställningen naggats i kanten.

”Om de tror att vi ska ta ut höga skatter i Sverige, Finland och Danmark och skicka pengar till Östeuropa för att där ska finnas en överklass som inte betalar skatt så är det inte hållbart”, hävdade statsminister Göran Persson veckan innan påsk. Uttalandet utgör en tydlig hänvisning till de nya medlemsländerna att de inte kan föra den politik som de själva önskar. Ska man tolka Persson som att Lissabonprocessen ska fortsätta, under förutsättningen att de nya länderna väljer att anpassa sig till den svenska skattepolitiken? Ska det som är Europas styrka, mångfalden, brytas mot en europeisk högskattepolitik dikterad av svensk socialdemokrati?

Enligt vår mening är det av stor vikt att medlemsländerna har kvar kompetens över skatte- och finanspolitiken. Ingen tror väl att ”det irländska undret” hade ägt rum om Göran Persson hade dikterat villkoren för Irlands finanspolitik? När Spanien och Portugal som nya medlemsländer på 80-talet tillät vi de att ha sina egna skattenivåer. Det vore välkommet om de nya länderna kunde bli ett ”östeuropeiskt under”. Varför ska vi plötsligt sätta hinder i vägen för detta?

Lissabonprocessen ska följas. Det innebär inte att medlemsländerna kan agera utan hänsyn till gemensamma åtaganden. Regeringen har ett ansvar att se till att den politik som följer efter helgens tillväxtkongress ligger i linje med den som Lissabonprocessen står för. Konkret handlar det t.ex. om att EU:s mål kring att alla medlemsländer ska satsa minst 3% av BNP på FoU senast 2010. Det vore långt mer offensivt och visionärt än att bara kritisera de nya ländernas tillväxtstrategier och skattepolitik.

Regeringen bör ta initiativ till att en av de kommissionärerna som de nya EU-länderna skall tillsätta får ett nytt, eget ansvarsområde som handlar om att stärka tillväxtarbetet i EU i allmänhet och skynda på Lissabonprocessen i synnerhet. Det vore en välkommen kontrast till regeringens nuvarande hållning.


Olle Schmidt (fp)
Europaparlamentariker, ledamot i europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor.

Christer Nylander (fp)
Riksdagsledamot, ledamot i riksdagens finansutskott
  

Olles kalendarium

Artiklar och krönikor