I ett program om Folkpartiet för en tid sedan fokuserades det på partiets förändring sedan Bengt Westerbergs tid som partiledare. Den journalistiska röda tråden var att avslöja Folkpartiets strategier mot ytterligare invandring samt hårdare krav på våra invandrade svenskar. I mitt arbete som ombudsman har jag bara hört enstaka negativa kommentarer från medlemmar; de som gärna vidhåller den gamla socialliberala linjen, den som kommit att benämnas som "snällismen". Journalistens röda tråd var enkelspårig, utformad av antaganden. Man ställde t ex aldrig frågan, varför har Ni velat göra upp med snällismen?

Folkpartiet har under Lars Leijonborgs ledning förändrat partiets politik, till glädje för de flesta av oss som så uppenbart ser samhällets stora problemställningar med inte minst integration. Klockan är redan fem över tolv säger en del äldre till mig som är besvikna på de flesta partier idag. Själv är jag fortfarande optimistisk. Men medger att klockan är fem i tolv.

Den vägen Folkpartiet nu går till val på ÄR i allra högsta grad socialliberal, men har förändrats sedan Westerbergsepoken då politiken i de flesta partier var snäll med en blandning av naivitet och oförmåga att vilja se framtida e v problemställningar. Enligt min mening levererar Folkpartiet den politik för Sverige som samhället idag kräver. Vi har mycket att komma i ordning med innan tiden rinner ut.

En ingrediens till 90 talets invandringspolitik – hos de flesta politiker i landet, var deras oskuldsfulla inställning till omvärlden. Vi var stolta över vårt folkhemsbygge. Svenskar betalade plikttroget skatt för att få leva i den bästa av världar. Vi ville vara goda mot omvärlden och gav en tid medborgarskap till merparten som kom från fjärran land. Samtidigt satte den svåra lågkonjunkturen in och många skattebetalare blev arbetslösa.

Förutom svensk politikernaivitet tror jag säkert att en smula dåligt samvete spelade in. Vi hade undgått två världskrig genom delvis falsk neutralitet. Dessutom var man livrädd för att främlingsfientlighet, (vilket ord!) skulle spridas. Rasist var den, som yppade något om de problem som började uppkomma och som behövdes tas ställning till.

En socialliberal lever med den vackra visionen om en öppen värld där människor kan resa fritt, slå sig ner för att studera, arbeta och bygga bo där de önskar. Jag skriver under på den visionen utan att blinka. Men, visionen är en gång skriven av filosofer som inte kunde känna till dagens samhällens skeva konstitutioner. Därför är visionen tyvärr fortfarande att ses som utopi.

Junilistans Nils Lundgren uttryckte nyss skarpt i en debatt att ska ett land ta in invandrare så ska det vara unga människor som integreras genom utbildning och egen utveckling. Det gynnar vår ekonomi medan anhöriginvandring enbart kostar. Just för att missnöjespartier som junilistan, men än värre nationalistiska som Sverigedemokraterna vågar peka på vår tids stora problemställning i svenska samhället så måste jag skriva detta. Junilistan gör det för att gå missnöjda väljare tillmötes. Sverigedemokraterna håller på att bygga upp nätverk skickligare än etablerade partier verkar ana.

Folkpartiet arbetar för integrationsproblemen med hjärtat. Den som säger något annat befinner sig fortfarande med skygglappar i det politiskt korrekta Sverige som inte minst våra medier skapat. Vi ska klara integrationen. Människor ska ha rätt att leva med sin kultur och sin religion sida vid sida. Men vårt demokratiska samhälle behövs hela tiden slås vakt om. Mycket måste förändras och skärpas. Skjuter vi fortfarande problemen framför oss en tid

kommer vårt uppbyggda svenska samhälle att förändras till oigenkännlighet inom en tioårsperiod. Här har alla partier ett stort ansvar. Men ansvaret ligger också på Dig samt de redan segregerade.

Sofia Kuylenstierna (fp)