Svar till KD kvinnor 06.07.31

Mulliga mansgrisar är ett ganska förlegat ord. Det har i skaraborgspressen använts av just skaraborgspressen, inte av Ulla-Britt Hagström, folkpartiet. Jag har läst boken och anser att den fyller ett viktigt syfte för demokratin. Det är nödvändigt att inifrån de politiska slutna rummen (uti bygderna) lyfta fram hur det kan gå till inför valrörelser och vid tillsättandet av politiska uppdrag. Jag välkomnar boken. Som Ulla-Britt säger har hon i litteraturen letat efter material om politikens villkor i föreningsliv men ej funnit något sådant. Våra politiska partier och demokratin ska borga för att rätt man/kvinna får rätt plats vid val. Nomineringsprocesser inom partierna kan vara annat än demokratiska. Det tillkommer den mänskliga faktorn. Och den mänskliga faktorn inom partierna är fortfarande tyvärr, oftast män. Jag är här inte ute efter att chavottera män som grupp, tvärtom… Till kvinnor i grupp säger jag istället "Lär av männen och Ni skola bli rikligt belönade". Kvinnor har inte förstått det. Varför kvinnor inte förstått det har jag många, många gånger förundrats över…

Om kvinnor i grupp hade varit lika starka som män i grupp alltid varit, så hade jag inte behövt skriva detta inlägg överhuvudtaget. Faktum är bara att män är starkare. Varför? Män har alltid hållit ihop. Män har fortfarande makten, det säger Ni själva i er artikel. Ni säger att makt och politik domineras av män. Alldeles riktigt. Jag ska förklara för Er hur det ser ut när det nu fortfarande tyvärr är så; En kvinna kan vara stark, men inte utan andra kvinnor runt omkring sig. Fortfarande är det fler män än kvinnor som positionerar de viktigaste platserna inom partiernas föreningsliv. Män har det inom sig. De finns där för varandra. Det är inbyggt

och därför litar de mer på varandra än nyckfulla kvinnor som ej är vana vid makt (läs har folk med sig). Kvinnor som representeras på högre poster är invalda i huvudsak av män. Omedvetet vet de läget och agerar därefter, istället för att tillsammans med andra kvinnor ( i periferin) utveckla styrka och kraft i sina positioner. Jag har sett det igen och igen och igen.

Enligt min mening är det kvinnorna, inte männen som ska skämmas för att de inte är starka nog att bilda nätverk och på så sätt skapa en balans där demokrati (samspel) mellan män och kvinnor får råda. Ni är inte nöjda säger Ni? Men varför då gå på en stark kvinna som sörjer de män som hon sett som vänner samtidigt som politiken för Ulla Britt måste få segra? Det är ju därför Ulla- Britt så starkt engagerat sig genom alla dessa år. Inte för att ha en syjunta att falla tillbaka på och beklaga sig för då sammanräkningen börjar.

All heder åt Ulla-Britt som går i bräschen för kvinnor som ännu inte vet vad de kommer att bli varse, då de väljer ett politiskt parti, vad för partifärg det än månde vara….Framtiden däremot, med Ulla-Britts bok, kan se mer ljus ut för oss kvinnor som vill något i demokratins tjänst. Om vi bara förstår att analysera läget…

Sofia Kuylenstierna, ej feminist men oerhört liberal (fp)