Artikel 2004-05-03


Olle Schmidt:

Kriget mot narkotikan måste ta fart!

Det pågår ett krig i Europa. Ett krig som unionen i sin helhet är på väg att förlora, eftersom det saknas medel och verktyg för att nå framgång. På ena sidan finns de internationella brottssyndikaten, på den andra det politiska etablissemanget – och på slagfältet, våra ungdomar och våra socialt utsatta medborgare som fallit offer för hänsynslösa fältherrar vars cynism ödelägger deras liv. Det är ett krig vars frontlinjer är osynliga, som inte utkämpas på främmande och avlägsen mark och som har en obehaglig tendens att smyga sig tätt inpå våra närmaste posteringar.

Men samtidigt som den yttre fienden är välkänd plågas kampen även av inre sabotage. Legaliseringsivrarna av ”den lätta narkotikan” stöds av krafter som inte helt öppet redovisar sin agenda, och tillsammans med den svarta tillgången, har de europeiska missbrukarna nu tillgång till mer, billigare, starkare och därmed farligare narkotika än någonsin tidigare.

Den inre striden är inte en kamp mellan De Goda och De Onda utan mellan realister och teoretiker, där teoretikerna mer påminner om kommunistiska planekonomer som tror på en kontrollerad marknad med given utgång. I andra änden av rummet finns realisterna som ser den mänskliga aspekten av problemet; konsekvensen av missbruk är lika illa oavsett en legal eller illegal tillgång. Tron om att en öppen tillgång av ”den lätta narkotikan” håller den brottsliga verksamheten stången finner sin akilleshäl i att missbruket istället ökar! Undersökningar visar på att medan 1 av 15 personer i Sverige har testat någon form av narkotika, är motsvarande siffra för holländarna 1 av 3. Alltså en tredjedel!

Som liberal tar jag illa vid mig av ordet ”drogliberaler”: i själva verket är företrädarna för legalisering av all form av narkotika först och främst desillusionerade: kampen har blivit dem övermäktiga, och i ren desperation har man således öppnat för panikåtgärder. Benämningen ”drogliberaler” är en vänsterkreation som skapats för att misskreditera övriga öppna marknader. De som säger att en drogliberalisering är i faggorna pekar åt fel håll – synen på narkotikan i Europa, där en legaliseringsiver existerar, har ingenting med den liberala uppfattningen om en individs rätt till frihet och välmående att göra, eftersom liberalismen är den av ansvarstagandets.

En av de viktigaste punkterna är att fastslå, en gång för alla: den ”lätta narkotikan” existerar inte – den är en myt, en ursäkt och en slags försök till rättfärdigande för missbruket. Allt slags beroende, oavsett smak, färg eller form, är skadligt för individen. Det omöjliggör eget ansvarstagande och är ofta en inkörsport till andra sociala problem; tyngre missbruk, brott, svarta skuldfällor och för kvinnor i vissa fall prostitution.

Nu måste leden slutas upp och en gemensam stridsstrategi utarbetas. Våra europeiska polisväsendens brottsbekämpning måste samordnas och våra tullar måste ges både ökade resurser och ökade befogenheter. Polisen måste vara lika blind för gränser som brottslingarna! Vi har inte råd att famla i blindo längre och kämpa utan en koordinerande ledningscentral. Narkotikan måste bemötas på samma sätt som den sprider sig in i våra länder, skolor, hem och liv: gränsöverskridande!


Olle Schmidt (fp)
EU-parlamentariker
  

Olles kalendarium

Artiklar och krönikor