Stödet till svensk etanol är skadlig protektionism

 

Socialdemokraterna utlovar ökad bioprotektionism i sitt manifest. Deras primära mål är inte att Sverige ska använda mer gröna drivmedel, utan att den inhemska produktionen ska öka! Men att gynna svensk etanol framför brasiliansk är lika dåligt som att ha handelshinder på kläder från Kina, skriver Carl B Hamilton, Jan Björklund och Nyamko Sabuni. (Debattartikel publicerad i Dagens Industri den 25 augusti, 2006).

 

Sverige och regeringen brukar svälla av självberöm när frihandel kommer på tal. "Vi har en övertygelse om frihandel i våra gener", sade finansminister Pär Nuder i en intervju till Financial Times (21 juni 2006). Men sanningen är att samtidigt som regeringen fördömer USA:s och EU:s jordbruksprotektionism är den själv under Göran Perssons mycket personliga ledning på väg att skapa en ny svensk jordbruksprotektionism.

 

Sverige har sedan 1930-talet genom gränshinder, regleringar, och subventioner stött inhemsk livsmedelsproduktion, en protektionism som varje år kostat Sveriges konsumenter och skattebetalare flera miljarder kronor, och håller kvar 100-tals miljoner u-landsbönder i fattigdom. Förhoppningen var att WTO-förhandlingen om global frihandel skulle ha medfört att USA och EU hade minskat sina jordbruksstöd. Tyvärr havererade förhandlingen. Det blir ingen minskad jordbruksprotektionism under överskådlig tid. Desto värre att i detta läge oljekommissionen och socialdemokraterna, i sitt nyss lagda valmanifest, föreslår att jordbruksprotektionismen utvidgas till energipolitiken!

 

EU har handelshinder mot importerad etanol som under 2005 motsvarade tullar på 66 – 74 procent. Det kan jämföras med normala industrivarutullar på 3 – 4 procent. På råolja och bensin är tullen noll. Regeringen ändrade för en tid sedan tull- och skattebestämmelser så att de ännu mera ensidigt skall gynna svensk etanolproduktion. Subventionerna är omfattande, allt ifrån stöd till den enskilde lantbrukaren/spannmålsproducenten till befrielse från skatter och avgifter hos användarna. Oljekommissionens förslag om en massiv satsning på inhemska skogs- och åkerbränslen innebär ökad belastning på Sveriges skattebetalare och konsumenter. Det socialdemokratiska valmanifestet har faktiskt som andra punkt ett vallöfte om ökad bioprotektionism: "Vi vill att Sverige ökar sin produktion av moderna drivmedel inom skogs- och jordbruket."

 

Alltså: det primära målet för Göran Persson och hans regering är inte att vi i Sverige skall öka vår användning av miljövänliga, gröna, drivmedel, utan att den inhemska produktionen skall öka!

 

Vi stödjer att Sverige använder mer etanol och mer av andra biobränslen som minskar oljeberoendet. Vi är dock bestämda motståndare till att staten skall gynna svenskbaserad etanolproduktion framför import. Lika illa som vi tycker om prishöjande handelshinder på kläder och skor från Kina och Indien eller bananer från Karibien, subventioner till franska vinodlare och svenska mjölproducenter, lika illa tycker vi om importhinder på etanol från t ex Brasilien.

 

Vi skall ha en bioenergipolitik baserad på marknadsekonomi, frihandel och öppenhet och stöd för ny teknik. Politiker skall inte dölja de sanna energikostnaderna för konsumenter och skattebetalare.

 

Under 2004 var två tredjedelar av etanolen som användes i Sverige importerad. Större delen kom från Brasilien, där man producerar högklassig etanol från sockerrör. För alla som studerat våra myndigheters — Naturvårdsverkets, Jordbruksverkets och Energimyndighetens — analyser är det uppenbart att inhemsk etanol från spannmål aldrig någonsin, under några förutsättningar, kan konkurrera med etanol producerad från sockerrör, företrädesvis odlat i fattiga u-länder. Detta ligger i de biologiska förutsättningarna. Sockerröret är väsentligt effektivare att fånga och omvandla solenergi än spannmål. Naturvårdsverket har visat att Sverige bidrar till att reducera växthuseffekten mer, och på ett kostnadseffektivare sätt, genom etanolimport från Brasilien än genom inhemsk, spannmålsbaserad produktion.

 

Det är idag möjligt att blanda in 5 procent etanol i bensinen. Tekniskt sett är det möjligt med mycket mer. Sverige bör i EU agera så att gränsen höjs till minst 10 procent. Det är den mest verkningsfulla åtgärd Sverige på kort sikt kan vidta för att minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn.

 

Vi kräver följaktligen ett starkt regeringsengagemang i Bryssel för att avskaffa EU:s importhinder på etanol. Hittills har engagemanget varit obefintligt. Förklaringen finns i oljekommissionens rapport och socialdemokraternas valmanifest: I båda vill man ha ökad bioprotektionism för att expandera inhemsk drivmedelsproduktion.

Fri import och öppen konkurrens ger bättre miljö till lägsta pris för konsumenter, lägre bränsleutgifter för bilister och skattebetalare, och ökade inkomster och fler jobb för människorna i rörsockerproducerande u-länder.

  

Hamiltons blandning