EU-frågorna spränger en Personledd regering, eller så sviks heliga vallöften
Slentrianmässigt påstås att EU-frågorna inte finns med i riksdagsvalrörelsen. Det är fel: de sakfrågor som samlas under begreppet ’EU-frågor’ skulle spränga det ena av de två regeringsalternativen – vänsterkartellen – samtidigt som det andra – Alliansen –är tämligen enigt i EU-frågorna.
Svåra och djupa politiska svek och övergivna vallöften, eller en helt annorlunda svensk EU- och utrikespolitik. Så ser det politiska landskapet ut på vänsterkanten, och detta gör paketet av ’EU-frågor’ till sprängstoff när regeringsfrågan kommer alltmer i valrörelsens fokus.
Frågan om hur den EU-politik ser ut som Göran Persson kan föra med stödpartierna i en regering söker ett svar med tanke på vänsterledaren Lars Ohlys hårda kritik av sin tilltänkta regeringsbroder. Regeringens Mellanösternpolitik karaktäriseras som ”knäfall inför USA: s krig mot terrorismen”, ”en röst på vänsterpartiet är en röst på en förändrad utrikespolitik i radikal och självständig riktning” (SvD 18/8) och ”i utrikespolitiken finns en reell och stor skillnad mellan oss och den socialdemokratiska regeringen” (13/8). Till detta kommer miljöpartiets konkreta och tuffa besked i regeringsfrågan: ”Vi [i mp] kommer i alla fall inte att gå med på att ge bort regeringsmakten en gång till. Gör vi det en gång till tror jag det är väldigt svårt att återvinna förtroende igen” (språkröret Maria Wetterstrand i Eko-utfrågning den 23/8).
Mellanösternpolitiken ingalunda är den enda fråga där vänsterpartiet fronderat mot regeringen i utrikesfrågor. Andra är att svensk trupp sänts till Afghanistan, regeringens positiva hållning till utkastet till EU-konstitution och regeringens nej till en folkomröstning om densamma. Regeringen – tvärtemot (mp) och (v) – har varit mycket pådrivande i sin hållning till fördjupat rättspolitiskt EU-samarbetet mot terrorism, och har gjort ambitiösa åtaganden i uppbyggnaden av EU: s militära förmåga och snabbinsatsstyrka (”battle groups”). Regeringen vill ha en EU-gemensam asyl- och flyktingpolitik, osv. Allt detta är anatema för vänstern.
På flera punkter instämmer miljöpartiet i vänsterns kritik. Miljöpartiet är som extra påbröd på vänstersplittringen helt emot den nyligen ingångna uppgörelsen om EU: s långtidsbudget 2007-2013, vars revidering blir huvuduppgiften för Sverige under vårt EU-ordförandeskap 2009. Miljöpartiet har också många gånger gått emot regeringens vetenskapsbaserade hållning i EU: s jordbruks-, fiske- och handelspolitik, t ex frågor som rör genmodifierade grödor, fiskbeståndens hållbarhet, mm. Och, inte minst: både vänstern och miljöpartiet vill att Sverige skall lämna EU.
Frågan om vilken utrikespolitik en Perssonledd regering tänker driva är fundamental inför valet den 17 september eftersom svaret avgör regeringsfäigheten hos en vänsterblockregering. Särskilt viktigt är svaret med tanke på att nästa regering skall leda och administrera EU: s ordförandeskap 2009. Eller vill v och mp att Sverige skall avsäga sig sitt ordförandeskap och kräva av Persson att vi passar?
Som läget i valrörelsen nu är spelar Lars Ohly, de gröna språkrören och Göran Persson inte med öppna kort. Det duger inte med Ohlys amsagor att ”de diskussionerna ska vi ta efter valet” om den EU- och utrikespolitik som en Göran Persson-ledd regering skulle föra. Finns det ett svar på frågan hur en sådan politik skulle se ut?
Väljarna har rätt att få besked före valet!