Krönika av Olle Schmidt i Sundsvalls Tidning 2006-11-03

I harmoni med Europa

En svensk borgerlig statsminister på ett EU-toppmöte i en regering som tror på europasamarbetet.

Den så kallade familjebilden från Lahtis med alla EU:s ledare uppställda, där för första gången en borgerlig svensk statsminister "på riktigt" är med på ett EU-toppmöte, rymmer mycket av det nya Europas möjligheter men också problem. Många är med, vilket visar omfattningen av EU-samarbetet. Men det innebär också att beslutsapparaten blir mer tungrodd. Hur byråkratin är ett allt större problem. Här behövs reformer och delar av förslaget till konstitution borde kunna genomföras, även om konstitutionen i sin nuvarande form är död. 
  
Legitimiteten för EU-projektet som sådant måste höjas, och det sker i första hand genom ett idogt arbete på hemmaplan. Mina förväntningar på den svenska regeringen är mycket stora. Överhuvudtaget känns det skönt med en regering som så tydligt tror på samarbetet. Det var allt si och så med den gamla ministärens villighet att ställa upp på EU. Efter euro-omröstningen och Anna Lindhs död blev det mesta grått. Därtill vilade det socialdemokratiska maktinnehavet på fundamentalistiska gnällspikar och nejsägare från miljöpartiet och vänstern.
 
EU-kommissionär Margot Wallström har nu äntligen fått en regering som helhjärtat gillar unionen. Dessutom en EU-minister, Cecilia Malmström, som hon rimligen har mer gemensamt med än sin partivän, Bosse Ringholm.
 
I historiens ljus är det utvidgningen av EU som varit den stora succén. Inget vore felaktigare att bromsa eller stanna upp denna utveckling. Det må vara att vissa länder inte vill vara med som medlemmar i EU, men alla som uppfyller kraven och villkoren skall beredas plats. Balkan klappar nu på dörren och skall släppas in, och så småningom Serbien, de forna sovjetrepublikerna likaså. Men det viktigaste landet är Turkiet. Landet har genom historien alltid varit ett bekymmer för oss européer. Ibland mer – ibland mindre! Men nästan alltid har det okända bortom Bosporen oroat.

Fast ju nu verkar mycket gå i fel riktning, EU-kommissionen kritiserar i en kommande rapport Turkiet för att inte genomföra nödvändiga samhällsförändringar: yttrandefriheten kränks, tortyr används, militärens roll är fortsatt oklar samt en ovilja att lösa Cypernfrågan. Här måste unionen agera tydligt. Turkiet måste anpassa sig och genomföra demokratiska reformer. Det vore det mycket olyckligt om landet fjärmades från Europa. Geopolitiskt, strategiskt och ekonomiskt behöver Turkiet EU, samtidigt som vi Europa behöver en brygga till den muslimska världen.
 
När jag nu flyttar till Bryssel och Strasbourg gör jag det med entusiasm och glädje inför vad det europeiska samarbetet uträttat. Men jag tror också att åren här hemma lärt mig att de vackra talen har sin tid och att ett mer jordnära och mer avvaktande EU-syn också måste få utrymme. Utvidgningen är och förblir det viktigaste. Därutöver måste de stora gränsöverskridande frågorna hanteras – många av dem är vår generations ödesfrågor. Det behövs mer av EU inom flera viktiga områden, men vägen dit måste gå i harmoni med Europas folk.

Olle Schmidt
Europaparlamentariker (fp)
  

Olles kalendarium

Artiklar och krönikor