Maktgranskning: LO:s resurser till socialdemokraterna 2006
LO mörkar sitt stora stöd till regeringspartiets valrörelse och köper sig i praktiken makt och inflytande över riksdagsbeslut. Andra opinionsbildare arbetar för att övertyga regering och riksdag med argument, fakta och logiska resonemang. LO arbetar med bidrag till regeringspartiets valrörelse. Detta — och bristen på offentlighet — är ett stort svenskt demokratiproblem. Hela fp rapporten som granskar makten och LO:s stöd till regeringspartiet kan läsas på
http://www.folkpartiet.se/Pages/6090/LO.pdf.
Sammanfattning: LO-sfärens totala penningbidrag (90-100 milj. kr) kan läggas ihop med värdet av LO-sfärens gratis arbetstid ställd till regeringspartiets förfogande (ca 730 milj. kr). Tillsammans blir detta en resursöverföring värd 820-830 milj. kr. Detta är försiktigt räknat, och det är fullt rimligt att tro att det korrekta värdet kan ligga från drygt 50 till drygt 130 milj. kr högre än huvudalternativets 820-830.
Till dessa resurser kommer så socialdemokraternas statliga partistöd om ca 55 milj. kr/år, medlemsavgifter om 9 milj. kr/år, lotteriintäkter mm om 55-60 milj. kr/år, d.v.s. ca 150 milj. kr (år 2005). Eftersom man på goda grunder kan anta att socialdemokraternas egna intäkter år 2006 är minst lika stora som 2005 blir totalvärdet av de resurser som står till socialdemokraternas förfogande i valrörelsen 2006 ca 970 milj. kr, nära 1 mdr kr.
En rättslig reglering av partistöd behövs. Det finns flera goda skäl för rättslig reglering av partifinansiering. I de andra nordiska länderna är partifinansieringen rättsligt reglerad. Så är det också i alla andra Europas länder med undantag för Malta, San Marino och Schweiz. Sverige är ett undantagsland när det gäller öppenhet och regler på ett sätt som helt strider mot de värderingar som svenska partier, regeringar och media i andra sammanhang förfäktar — inom och utom landet. En rättslig reglering enligt dansk och norsk modell föreslogs också av en statlig utredning år 2004: Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter, SOU 2004:22. Folkpartiet önskar en sådan reglering.
Partiernas intäkter. Såväl intäktsstruktur som volym är mycket olika mellan partierna. Medlemsavgifterna är dock för alla närmast obetydliga som intäktskälla, och det offentliga stödet är särskilt viktigt för de små partierna. Lotteriintäkter är synnerligen viktiga för socialdemokraterna — men inte för andra partier — och för socialdemokraterna nära nog i samma storleksordning som det statliga partistödet.
Vad får LO tillbaka? LO får valuta för sina bidrag till socialdemokraterna genom inflytande över regeringsförslag till riksdagen. Så länge det sitter en socialdemokratisk regering förblir LO en stat i staten. LO har, föga förvånande, knappast något nationellt utan de egna medlemmarnas intresse i fokus. LO har sålunda i praktiken vetorätt beträffande alla delar av arbetsrätten, inklusive Sveriges agerande i EU på detta område, t ex tjänstehandelsdirektivet, direktivet om arbetstid, liksom den svenska regeringens agerande i Vaxholmsmålet i EG-domstolen. Arbetslivsminister Hans Karlsson är mångårig hög LO-företrädare. I socialdemokraterna verkställande utskott och valledning sitter LO-ordföranden och valrörelsefinansiären Wanja Lundby-Wedin. Två LO-beställningar från senare tid är en lag som avskaffar visstids- och säsonganställning som anställningsformer, samt ett kommande förslag till riksdagsbeslut som skulle starkt försvåra fortsatt användande av deltidstjänster. Att i strid med småföretagens starka önskemål riva upp undantaget på två personer från turordningsreglerna i LAS är ett viktigt, återkommande och starkt LO-krav. AMS verksamhet har alltid främst varit inriktad på medlemmar av LO-kollektivet. Akademikerarbetslösheten är sålunda styvmoderligt behandlad av AMS. Utformningen av a-kassan är sådan att den fungerar som ett rekryteringsargument för medlemskap i facket. Medlemsavgiften till facket är dessutom avdragsgill, och därmed är LO-medlemskapet billigare än eljest och finansieras till stor del av andra skattebetalare.
Bristen på offentlighet. En svårighet i arbetet med denna rapport och de tidigare från 1998, 2002, EMU-omröstningen och nu 2006, har varit LO-fackens vägran att ge annat än partiell offentlighet åt sitt stöd till socialdemokraterna. Det gäller 2006 åtta av femton LO-förbund och nästan alla lokalavdelningar. Man har sålunda vägrat att svara på enkäten från Riksdagens utredningstjänst trots upprepade förfrågningar. Agerandet står i bjärt kontrast till offentlighetsprincipens förhållningssätt som annars regelmässigt hyllas.
LO-pengarna. För finansiering av socialdemokraternas valrörelse 2006 bidrar LO med 90-100 milj. kr.
LO:s arbetskraft. Till penningbidragen kommer värdet av gratis arbetskraft som LO och dess förbund ställer till förfogande. Det gäller både anställda och förtroendevalda. Främst på grund av att LO har ett så stort antal fackligt förtroendevalda – ca 200 000 enligt LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin i augusti 2006 – summerar värdet även vid en ganska liten och försiktigt antagen arbetsinsats av var och en av dessa fackligt anställda och förtroendevalda, till ett sammanlagt värde om ca 730 milj. kr för valrörelsearbete år 2006, dvs. nästan ¾ mdr kr.
Andra intäkter. Socialdemokraterna har naturligtvis egna årliga intäkter även från andra källor än LO. Dessa andra intäkter var ca 123 milj. kr år 2005. Eftersom lotteriintäkterna utgör en osedvanligt stor summa och andel av intäkterna — ca 43,5 milj. kr per år 2002 och 2003 — är lotterilagstiftningen och den internationella konkurrensen om lotterier minerad mark för en socialdemokratisk regering; man sågar knappast av den gren man själv sitter på (se SOU 2004:22, s.54).
Summa summarum — inklusive LO, statligt bidrag, lotteriintäkter, mm — har socialdemokraterna tillgång till resurser i valrörelsen 2006 som är värda ca 970 milj. kr, eller en knapp miljard kronor.
Som jämförelse med socialdemokraternas 123 milj. kr år 2005 var moderaternas intäkter ”exklusive insamlade bidrag, fonder” ca 92 milj. kr, kristdemokraterna 48, folkpartiet 59, miljöpartiet 29, och vänsterpartiet 24. Centerns försäljning av tidningar 2006 gör en jämförelse mindre relevant.
Jämfört med 2002. År 2006 ligger den sammanlagda resursöverföringen från LO i huvudalternativet ca 300 milj. kr högre än motsvarande beräkningen gjord år 2002. En första skillnad är relativt obetydlig, nämligen att penningbidragen 2006 uppskattas vara ca 10 milj. kr högre. En andra skillnad går i riktning av mindre resursöverföring, nämligen att antalet anställda inom LO-sfären är lägre, och därmed blir också värdet av denna kategoris arbetsinsats lägre. Den tredje och absolut viktigaste skillnaden gäller kategorin förtroendevalda. Denna gång har jag haft tillgång till betydligt bättre uppskattningar av antalet personer i denna kategori. Jag har dock även denna gång räknat mycket försiktigt när det gäller andelen valarbetare och deras tidsinsats för socialdemokraterna i kategorin ”fackligt förtroendevalda”. Skälet till att summan för resursöverföringen blir så mycket högre 2006 än 2002 är, förenklat, att jag denna gång kan vara betydligt säkrare på antalet LO-valarbetare än jag var beträffande år 2002. De är helt enkelt väldigt många fler är uppskattningen var för 2002.
Sammanfattning: Vi lägger ihop uppskattningen av LO-sfärens totala penningbidrag (90-100 milj. kr) med värdet av LO-sfärens gratis arbetstid (ca 730 milj. kr). Tillsammans blir detta en resursöverföring värd 820-830 milj. kr. Detta är försiktigt räknat, och det är fullt rimligt att tro att det korrekta värdet kan ligga från drygt 50 till drygt 130 milj. kr högre än huvudalternativets 820-830.
Till dessa resurser kommer så socialdemokraternas statliga partistöd om ca 55 milj. kr/år, medlemsavgifter om 9 milj. kr/år, lotteriintäkter mm om 55-60 milj. kr/år, d.v.s. ca 150 milj. kr (år 2005). Eftersom man på goda grunder kan anta att socialdemokraternas egna intäkter år 2006 är minst lika stora som 2005 blir totalvärdet av de resurser som står till socialdemokraternas förfogande i valrörelsen 2006 ca 970 milj. kr, nära 1 mdr kr.