Ungdomsarbetslösheten är högre i vänsterstyrda än i borgerliga kommuner, och den högsta ökningstakten återfinns också där. Av de tio kommuner som hade högst arbetslöshet hade ingen borgerlig majoritet, skriver Carl B Hamilton som kartlagt ungdomsarbetslöshetens fördelning över kommunerna, och tycker sig se en ond cirkel (Dagens Industri den 15 september 2006).
Den totala arbetslösheten är i dag drygt 9 procent (öppet arbetslösa personer + de i AMS-åtgärder). Frånvaron från arbetsmarknaden av personer i arbetsför ålder är, lågt räknat, drygt 15 procent.
I regeringsförklaringen 2003 lovade Göran Persson ”halverad ungdomsarbetslöshet” inom ett år. Men ungdomsarbetslösheten gick inte ned. Den ökade i stället mellan år 2002 och 2005 med 50 000 personer – cirka 80 procent.
För att om möjligt bättre begripa varför har jag gjort en undersökning av ungdomsarbetslöshetens politiska geografi.
• Av de tio kommuner som år 2005 hade högst ungdomsarbetslöshet (enligt AMS) – i genomsnitt 22 procent – hade ingen enda borgerligt styre efter valet 2002.
• Av de 50 kommuner som hade högst ungdomsarbetslöshet hade endast tre borgerligt styre, och av de 100 kommunerna med högst nivå hade endast 13 borgerligt styre.
Och i andra änden:
• Av de tio kommuner som 2005 hade lägst ungdomsarbetslöshet hade samtliga borgerligt styre efter 2002.
• Av de 50 kommuner som hade lägst nivå styrdes endast fyra av vänsterblocket.
• Av de 100 kommunerna med lägst ungdomsarbetslöshet var det bara åtta som hade vänstermajoritet.
Det är ingen slump att vänsterstyrda kommuner har högre ungdomsarbetslöshet än borgerligt styrda. Sambandet är med gängse statistisk metod mycket signifikant.
När man analyserar förändringen den gångna mandatperioden bekräftas bilden:
• Av de tio kommuner där ungdomsarbetslösheten ökat med flest procentenheter är endast en borgerligt styrd.
• Av de 50 kommunerna med störst ökning var elva borgerliga.
• Av de 100 kommunerna med störst ökning var 24 borgerligt styrda.
Regeringen kan knappast skylla den höga ungdomsarbetslösheten i ”sina”
kommuner på tidsbrist, lågkonjunktur eller höga räntor. S har i tolv år haft makten och möjligheten att rätta till problem, och under senare år har det varit god konjunktur både i omvärlden och Sverige – en historiskt helt unik kombination av god konjunktur och rekordlåga räntor.
De strukturella skillnader som onekligen finns ska kompenseras för genom det kommunala skatteutjämningssystemet, och även här har regeringen haft både makt och tid att agera.
En tolkning är att ungdomsarbetslöshet driver fram vänsterröstning; man vill säkra mer bidrag (höjd a-kassa) och fler ams-åtgärder.
En annan tolkning tar avstamp i att vänsterkandidater generellt sett sämre förstår företagares drivkrafter och villkor än borgerliga kandidater gör (för en färsk undersökning se
www.foretagarna.se/kandidatguiden).
Till detta kommer att s-politiker vid intressekonflikt alltid ställer sig på samma sida som arbetsgivarens motpart.
Resultatet blir svagare privat sektor och färre jobb.
En ond cirkel uppstår: arbetslöshet driver fram vänstermajoriteter som försummar privat sektor i allmänhet och småföretagen i synnerhet, vilket befäster hög arbetslöshet och så vidare.
En mer direkt tolkning är att vänstermajoriteternas politik skapar högre ungdomsarbetslöshet.
Vi har sett generationer av bevisligen ineffektiva åtgärder av ams-typ, som inte förmått att lösa kommuners och landets långsiktiga arbetslöshetsproblem.