Sveriges elberoende
När kylan slog till i vinter fick det konsekvenser för elförbrukningen i Sverige. Den pendlade under vecka 10 kring effektbehovet 25 MWh/h. Därav producerades ca 95 % inom landet och resten i huvudsak vattenkraftbaserad el importerades från Norge, men även kolkraftbaserad el importerades från Danmark och Polen. Det är mig inte bekant hur mycket av den konsumerade/producerade elen, som kom från vindkraftverk. Eftersom man kunnat se hur röken steg mot skyn ur skorstenarna, kan man på goda grunder anta, att elproduktionen i våra vindkraftverk under köldperioden var noll.
Samtidigt har elpriset på elbörsen fått chockartade höjningar och kommer för mars att närma sig 50 öre/kWh, med momentana spotpriser på över 1 kr/kWh. Därutöver får elkonsumenterna erlägga energiskatt, elcertifikatavgift, överföringsavgift, vissa fasta avgifter och på allt detta moms 25%. Elpriset för konsumenter med månadspotpris kan därför befara, att de under mars kommer att få betala upp till 1,50 kr/kWh.
El är bara en energiform, som är lätt att överföra till platsen där den konsumeras. Men en energiform, ack så nödvändig för att vårt samhälle skall fungera i såväl slott som koja.
El genererad utifrån fossila bränslen, kan inte vara försvarbart, ej heller storskalig elproduktion utifrån biobränslen. El producerad utifrån uran kan däremot vara försvarligt, därför att uranet inte har något annat användningsområde än att producera värme och till ytterlighet elektricitet.
Enligt NE utgåva 1996 uppskattades väldens kända urantillgångar, brytvärda till en kostnad upp till 130 USD/kg, vara 5 217 000 ton och den en årliga produktionen av uran angavs då vara 32 300 ton. Årsproduktionen 2005 var ca 65 000 ton med ett spotpris mars 2006 på ca 85 USD/kg. De idag kända urantillgångarna är mer eller mindre hemliga, men kan på goda grunder antas vara avsevärt högre än vad som var känt 1996. År 1996 kända urantillgångar skulle med dagens produktion sålunda räcka i ca 80 år. Skulle gränsen för brytvärdhet t.ex. dubbleras till 260 USD/kg, skulle de utvinningsbara urantillgångarna (uran finns även i havsvattnet) säkerligen mångfaldigas. En fördubbling av uranpriset skulle på sin höjd öka kostnaden på ca 5 öre/kWh för elproduktionen i ett kärnkraftverk.
Även i Sverige torde finnas avsevärda urantillgångar att upptäcka och utvinna, om prospektering och brytning skulle tillåtas. Sverige skulle förmodligen under överskådlig tid vara själförsörjande på uran. De svenska reaktorerna är av typ kokarvatten- resp. tryckvattenreaktorer. En annan typ av kärnkraftsreaktorer är briderreaktor, som finns i bl.a. Frankrike. Den har den egenskapen, att den som biprodukt producerar nytt kärnkraftsbränsle (U-238). Briderreaktorn är för närvarande inte ekonomiskt konkurrenskraftig med gängse förekommande reaktorer, men det är inte uteslutet, att så kan bli fallet. Då i varje fall kommer tillgången på kärnbränsle att vara i det närmaste obegränsad.
Camilla Lindberg
Olle Nelson