Centerns nyliberalism fara för Alliansen
På senare år har flera ledande centerpartister rört sig i liberal riktning. Självklart är det för oss liberaler positivt att fler bekänner sig till vår ideologi. Ur folkpartiets partipolitiska perspektiv är det glädjande att andra partier sneglar på vår historia och vår ideologi när de vill förnya sig. I flera frågor har utvecklingen också inneburit att folkpartiet och centern står på samma barrikader. Centerpartiet har bland annat lämnat sin tidigare restriktiva migrationspolitik och tillsammans står vi nu upp för en solidarisk flyktingpolitik och en öppning för arbetskraftsinvandring. Vi har också ett gemensamt ansvar i att se till att statens makt inte växer sig alltför stor och att värna den enskildes integritet.
Samtidigt finns det frågor där de klassiska konflikterna mellan våra partier finns kvar. Centerns förespråkande av kraftiga stöd till jordbruket och den frihandelsskepsis som följer av jordbruksregleringar samt den utbredda EU-kritiken är snarare sammankopplade med den gamla bonderörelsens intressepolitik än med liberalismen. Förhoppningsvis fortsätter förnyelsen av centern i dessa frågor. Vi behöver bli fler som står upp för EU-samarbetets möjligheter att lösa gemensamma problem som klimathotet. Och för att fattiga länder ska kunna sälja sina jordbruksprodukter till den rika världen och därmed göra det möjligt för människor att lyfta sig ur fattigdom.
Men även om centerpartiets utveckling gjort att folkpartiet och centern ligger närmare varandra i vissa frågor än tidigare skapas också nya konfliktytor mellan våra respektive partier. I värsta fall kommer delar av förnyelsen av centern även leda till problem för Alliansen.
För även om Maud Olofsson gärna använder benämningen socialliberal är det snarare en nyliberal utveckling vi ser i centerpartiet. Ledande företrädare talar om platt skatt och förespråkar mycket kraftiga skattesänkningar. Förslag reses om marknadshyror och partiet är skarpa kritiker av svensk arbetsrätt och har återknutit till en gammal centertradition om att tala om grundtrygghet i stället för inkomstbortfall i socialförsäkringarna.
För alla dessa ståndpunkter går det att hitta nyliberala argument men åsikterna hämtar knappast sin näring ur en socialliberal tradition. En för ensidig betoning av den ekonomiska liberalismen leder till en blindhet för de människor som har minst frihet i samhället - de människor som lever i det som folkpartiet traditionellt kallat "Det glömda Sverige". Människor som sviks av psykiatrin, som står i kö till ett äldreboende eller på annat sätt faller utanför behöver ett socialt skyddsnät för att kunna få verklig frihet.
Vad gäller konkreta förslag om marknadshyror riskerar de att leda till att personer som i dag bor i hyresrätter inte har råd att bo kvar. Arbetsrätten kan visserligen behöva moderniseras, men en del av en socialliberal tradition har handlat om att se till att arbetstagaren har trygga anställningar och goda arbetsvillkor. Flera av de första fackföreningarna bildades av liberaler och socialliberaler i Sverige har varit med och byggt upp den arbetsrätt vi har i vårt land.
Och när det gäller centerns nygamla tankar om grundtrygghet kan de utgöra ett hot mot Alliansens förtroende hos svenska folket. Grundtrygghet låter visserligen bra. Det handlar om att alla de som blir sjuka eller arbetslösa ska få samma ersättning - inte som i dag att den sjuke får ett visst procenttal av sin tidigare lön. Tankegången för många nyliberaler är att den enskilde ska ha en viss grundläggande trygghet men att hon själv ska ordna ytterligare försäkringsskydd på en fri marknad.
Problemet med ett system med grundtrygghet är att det finns människor som inte kommer ha råd eller möjlighet att teckna de olika försäkringarna. Exempelvis en astmatiker eller kronisk sjuk person kommer knappast få teckna en privat sjukförsäkring. Hon eller han kommer att vara hänvisad till en låg ersättning på grundtrygghetsnivå. Den riskspridning som dagens socialförsäkringar medför är bakgrunden till att folkpartiet under lång tid argumenterat för att principen om inkomstbortfall är det bästa sättet att skapa en trygghet som omfattar alla.
Det är vitaliserande för svensk politik att liberala, främst nyliberala tankar, vinner insteg i centerpartiet. Förhoppningsvis fortsätter den utvecklingen. För en liberal är det positivt att olika liberala idétraditioner får större utrymme i Alliansen. För Alliansens framgång i valet 2010 är det också avgörande att samtliga partier i Alliansen fortsätter ett idéarbete. Det räcker inte med att vi förvaltar det förtroende vi fått av väljarna och regerar Sverige på ett kompetent sätt. Vi måste också ha svar på väljarnas frågor om framtiden - vi måste klara av att fortsätta vara samhällskritiska och visa att vi fortfarande är hungriga på att regera.
Men samtidigt är det självklart inte ointressant vilken förnyelse som sker i sak. Det finns en risk för Alliansens förtroende som helhet om centern i alltför hög grad anammar det nyliberala tankegods som moderaterna lämnat bakom sig. Sanningen är ju att moderaternas omvandling gjorde att det var mycket svårt för socialdemokraterna att med trovärdighet tala om Fredrik Reinfeldt som ett högerspöke. För Alliansens trovärdighet är det centralt att det är en socialliberal snarare än en nyliberal vision som människor ser att vi strävar efter.
Erik Ullenhag, partisekreterare folkpartiet liberalerna
(publicerad i DN 12 mars 2007)