Artikel i Uppsala Nya Tidning 2004-06-01
 

Olle Schmidt:

Lägg ner EU:s skamliga jordbrukspolitik 

I globaliseringens tidevarv, när världen blir mindre, har frågor om rättvisa och solidaritet återigen fått en central roll i samhällsdebatten. I egenskap av företrädare för den liberala rörelsen, som med sina djupa rötter i biståndsrörelsen mer än någon annan har stått upp i kampen för internationell solidaritet och rättvisa, kan jag med stor besvikelse konstatera att kampen stöter på patrull och att förändringsarbetet går alldeles för långsamt.

EU är direkt och indirekt orsaken till mycket av den globala ojämlikheten. Genom att betala egna bönder för att producera livsmedel ger EU morötter att producera så mycket som bara är möjligt, till och med mer än vad konsumenterna i Europa kan göra av med. Överskottet av mat – ja vi har faktiskt ett sådant – dumpas på andra marknader och konkurrerar på det sättet ut bönder i Sydamerika och Afrika. EU:s jordbruksstöd kostar stora summor för Europas skattebetalare och skapar samtidigt arbetslöshet och missär bland bönderna i fattiga länder.
  
Stödet är dessutom dåligt för Europas konsumenter. De tullmurar som EU har byggt upp mot tredje världen gör det omöjligt för odlare i fattiga länder att sälja sina ofta billiga produkter till EU. Därmed raseras den konkurrens som annars hade pressat matpriserna i Europa och konsumenterna tvingas betala för mycket för sin mat.
Det är naturligtvis orimligt att Europas skattebetalare först får bekosta hela EU:s jordbrukspolitik och sedan dessutom betala överpriser för maten, samtidigt som tredje världens jordbrukare förlorar sina små inkomster, med den arbetslöshet och sociala missär som följer med detta.
 
Dagligen subventioneras varje europeisk ko med två dollar, samtidigt som 1,2 miljarder människor lever på mindre än en dollar om dagen. Sambandet här emellan är glasklart; tullarna stänger ute människor från våra marknader och subventionerna får till följd att det uppkommer ett europeiskt överskott som dumpas på andra marknader. En större orättvisa är svår att tänka sig.
 
De flesta i Sverige ställer sig bakom problembilden. Det finns en stark enighet från svenska politiker, fackföreningar och företag kring att den här politiken är fel. Men sen då? Jag ser alltför lite praktisk handling.
 
Jag är en stor Europavän och en varm EU-anhängare. Jag tycker att det är sorgligt att se hur de kraftfulla verktyg vi har skaffat genom EU-samarbetet används så fel, för att inte säga oliberalt, när det gäller jordbruk och frihandel med tredje världen.
Jag, och andra liberaler, anser att jordbrukspolitiken måste reformeras i grunden. Fokus måste flytta från producenter till konsumenter. Istället för att subventionera överproduktion bör jordbrukspolitiken i första hand gynna konsumenterna, miljön, bönder i den fattiga delen av världen och människor i Europas glesbygder.
 
Det är därför dags att intensifiera kampen mot dagens omoraliska jordbrukspolitik. Enligt min mening måste det ske en ”parlamentarisering av jordbruket”. I dag sker utformningen och diskussionen kring jordbrukspolitiken och dess budget i ministerrådet där insynen är obefintlig. Istället borde frågan diskuteras i och beslutas av Europaparlamentet, därmed skulle medborgarna kunna utkräva ansvar för den förda politiken. Så länge den franska regeringen har inflytande över jordbrukspolitiken lär det inte ske några förändringar. 
  
Lika viktigt är att EU- parlamentet kan tala med en starkare röst i handelsfrågor, inte minst inom ramen för världshandelsorganisationen WTO. Precis som när det gäller jordbrukspolitiken är det rimligt att ministerrådet får stå tillbaka till förmån för parlamentet när det gäller beslut i handelsfrågor.

Det är viktigt att påpeka att det inte är tal om att EU ska ta bort all sin jordbrukspolitik eller att reformen ska ske över en natt. Delar av EU-stödet borde satsas på miljö- och landskapsinsatser för att stärka en levande landsbygd och verka för biologisk mångfald. Det är dessutom utomordentligt viktigt att jordbrukspolitiken förändras i en takt så att inte reformen slår undan fötterna på de som satsat pengar i jordbrukssektorn på basis av dagens politik. Det är orimligt att bönder ska tvingas lägga ned verksamheter för att politiker plötsligt ändrar reglerna.
På sikt gynnas dock alla i Europa av ökad frihandel med den fattiga världen. samtidigt ökar det möjligheterna för afrikanska och sydamerikanska bönder att leva av sitt jordbruk. Jag tror dessutom att majoriteten av Europas bönder vill kunna klara sig utan bidrag för normal produktion.
 
Det är min förhoppning att den svenska regeringen vill verka för att dessa förändringar kommer till stånd. ”Ensam är inte stark” i detta arbete. Låt oss hoppas att fler inser detta. De är i så fall välkomna att hugga i för att förändra jordbrukspolitiken i EU.  
 
Olle Schmidt
Europaparlamentariker
Folkpartiet liberalerna
 
 

 
  

Artiklar och krönikor