Krönika av Olle Schmidt i Sundsvalls Tidning i mars 2007

Sverige behöver regioner

Sällan har en statlig utredning blivit så omdiskuterad, innan den ens lagts på regeringens bord, som betänkandet från den sk Ansvarskommittén under ledning av landshövding Mats Svegfors.

Att vi ni får igång en bred debatt om hur vårt land skall styras, hur ansvar skall fördelas och hur Gustav Wasas och Axel Oxenstiernas Sverige geografiskt skall indelas, tycker jag är alldeles utmärkt. Det är bättre med en rejäl diskussion med en del övertoner än ingen alls. Det visar att till synes tråkiga, byråkratiska ordningar kan väcka känslor. Ty dessa frågor är förvisso viktiga, eftersom de i sin förlängning berör oss alla.

Glädjande nog är politiker av skilda kulörer överens med näringsliv och andra viktiga aktörer att det finns en outnyttjad regional kraft i vårt land, det finns en regional tillväxtlogik.
Jag tror också man vågar säga att det finns ett folkligt stöd för grundtankarna i Ansvarskommitténs förslag; en tydligare ansvarsuppdelning mellan stat, region och kommun, där den regionala nivån ges en starkare demokratisk dimension.

Det kommunala självstyret stärks och statens övergripande ansvar för en likvärdig sjukvård förtydligas, likaså patientens rättigheter.

En del av kritikerna har riktat in sig på sjukvården och dess problem.

Flera hävdar att om landstingen avvecklas, skulle problemen i svensk sjukvård lösas. Jag tror det är ett förenklat synsätt. Det norska exemplet med förstatligande visar att många av problemen kvarstår och kostnaderna har blivit höga.

Kvaliteten är i allmänhet god i svensk sjukvård. Huvudproblemet är den dåliga tillgängligheten, som enligt min mening bäst skulle lösas genom större valfrihet och ett utbyggt husläkarsystem – inte att avskaffa en regionalt, demokratiskt styrd sjukvårdsmodell.  Härom har också Ansvarskommittén varit tämligen ense. De som påstår att vi inte har testat alternativa modeller i våra diskussioner har fel.

Men den kunskapsdrivande sjukvården har svårt att upprätthålla kvalitet och säkerhet inom de små landstingen, varför ett större upptagningsområde krävs. Socialstyrelsen menar att de nuvarande sex sjukvårdsområdena, som utgår från de åtta universitetssjukhusen (Malmö/Lund, Göteborg, Linköping, Stockholm, Uppsala/Örebro och Umeå) kan ses som en lämplig geografisk indelning.

Statens regionala roll bör minska vad gäller utvecklingsfrågorna. Skåne och Västra Götaland kan tjäna som förebild. Det handlar i första hand om miljö, infrastruktur, kultur – den regionala utvecklingen och planeringen. Också inom arbetsmarknads- och näringslivspolitiken och utbildningsområdet finns expansiva idéer. Det förs en diskussion om regionalt ansvar för gymnasierna, liksom ett ökat regionalt engagemang inom högskolepolitiken. Här finns dock inte en samlande syn. Själv ser jag gärna en förnyad diskussion om ett ökat statligt ansvar för skolan.

Paneringsfrågorna är känsliga. Planeringsansvaret ligger på kommunerna, även om det finns ett ökande behov av regional samordning och samverkan. Någon regionkommun som tar över ansvaret från primärkommunerna är inte möjlig. Dock behöver de regionala intressena komma mer i fokus.

Den geografiska indelningen måste ske med varsamhet. Sex- nio regioner är att föredra. Men det blir nog svårt att komma dithän – mycket kommer att ge sig i remissrundan. Redan nu kommer skarpa protester från Halland, likaså från Mälardalen. Jag har full förståelse och respekt för att norrlänningar känner att en Norrlands-region kommer att få problem med förankring och demokrati. Vi får nu se vart debatten bär.

Där det uppstår gränsproblem skall medborgarnas uppfattning vägas in. I remissrundan kan skilda opinionsmodeller användas som t ex folkomröstningar, opinionsmätningar mm.  Jag är för min del inte främmande för ett asymmetriskt styre, det vill säga att olika delar av Sverige kan styras på olika sätt.

Vad kommer nu att hända sedan vi i Ansvarskommittén nu har lämnat över vårt förslag till kommunminister Mats Odell?
Jag är i grunden optimist. Det finns en tradition och vilja att komma överens i för landet stora strukturfrågor.
Jag välkomnar en fortsatt intensivt offentligt samtal, bland annat i ST: s spalter.

Sverige skulle må väl av att närma sig stora delar av övriga Europa, där den regionala nivån spelar en allt viktigare roll.

Världen förändras med en enorm fart. Sverige behöver vara bättre rustat inför den ökande globala konkurrensen, vår åldrande befolkning och människors allt större förväntningar på det offentliga åtagandet.

Olle Schmidt
Ledamot i Ansvarskommittén (fp)