carl.b.hamilton@riksdagen.se
4 juni 2007  
  
  

Risk för fyrdubbling av ryska oljetankers i Östersjön

 
Källor mm: En komprimerad version av nedan text publicerades i Svenska Dagbladet den 24 maj 2007, delvis baserad på artikel i Financial Times 22 maj 2007. På grundval härav ställde jag fråga i riksdagen till statsminister Fredrik Reinfeldt 24 maj. Frågan och svaret, anf. 54 och 55, kan läsas på http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2006/ 07:112&guid={D33582EB-EB30-42B8-86A2-A 2B6325589F8}´. SVT:s Aktuellt hade ett kort inslag den 3 juni.
Nedan text innehåller ny information om ytterligare oljetransporter publicerade i EastWeek, ett nyhetsbrev utgivet av Centre for Eastern Studies i Warszawa.
En interpellation i saken ställd till statsministern väcks av mig idag den 4 juni 2007.
Bakgrund - Detta är beslutat.
Den ryska regeringen fattade den 21 maj 2007 ett beslut som får viktiga konsekvenser för Östersjön och Sverige. Rysslands behov av att exportera olja genom Östersjön skulle genom beslutet kraftigt öka redan om 18 månader. Exportökningen måste ske genom att fler oljetankers går från det inre av Finska viken, förbi Gotland till södra Östersjön genom Stora Bält, eller till en hamn i Östersjön.
Transneft - Rysslands oljepiplinemonopol - har fått tillstånd av ryska regeringen att bygga en ledning för transport av en milj. fat olja per dag från en ort i det inre av Ryssland, Unecha, till oljehamnen Primorsk i Finska viken. Det innebär att oljehamnens exportkapacitet ökar med 66 procent, från 1,5 till 2,5 milj. fat per dag, dvs. med 2/3 (Financial Times, 22 maj, 2007). Ökningen är, enligt EastWeek 45-50 milj. ton per år, eller från 74,5 milj ton/år till 120 milj. ton/år, eller ca 60 procent (23 maj 2007).
Än mer farofylld - om än också mer osäker - är informationen i EastWeek "from unofficial statements by Russian politicians that Moscows intention is to completely discontinue the transit of oil via Belarus (and consequently via Poland)." Om även oljan som transporteras genom den existerande oljeledningen genom Vitryssland och Polen (oegentligt benämnd Vänskap) skulle ersättas av ökad fartygstrafik från Primorsk innebär det en exportökning med ytterligare 80 milj ton per år, dvs. på sikt en ökning från dagens 45,5 milj. ton till ca 200 milj. ton olja per år, eller mer än en fyrdubbling av oljeexporten och fartygsfrakterna genom Östersjön!
Om vi återgår något och håller oss till det redan fattade beslutet om den omedelbara framtiden och trafikökningen - enligt både Financial Times och East Week - kan som jämförelse nämnas att Sveriges förbrukning är 0,3 milj. fat per dag, Danmark 0,2 och Tyskland 2,6. Enbart ökningen i fartygstransporterad rysk olja genom Östersjön skulle alltså om ca 18 månader bli ca 40 procent av Tysklands förbrukning, eller drygt tre gånger Sveriges.
Den totala transporterade volymen efter det att pipelinen byggts färdig - inklusive dagens exportkapacitet från Primorsk - blir ungefär Tysklands förbrukning eller drygt åtta gånger Sveriges. Omräknat i fartygslaster innebär pipelinen en ökning med ca 500 oljelaster per år i Östersjön (med standardtankers som tar 100 000 ton), dvs. ett extra tankfartyg var 17:e timme.
Ett klart uttalat syfte för Ryssland med den nya oljepipelinen är att undvika beroende av export genom Vitryssland, Polen, Lettland och Litauen. Redan har Ryssland avbrutit sin handel med Lettland (sedan 2003) och Litauen (sedan tio månader).
Det kan inte uteslutas att det ryska beslutet är del i ett förhandlingsspel främst ägnat att sätta press på Vitryssland och EU-länderna Polen, Litauen och Lettland.
Vitryssland kan förmås att ta lägre transitavgifter för existerande olje- och gasledningar, men framför allt kanske den ryska statsägda energiindustrin vill förmå Vitryssland att kröka så mycket rygg att ryssarna i slutändan inte behöver bygga Primorskledningen utan istället med en undergiven vitrysk motpart kan utvidga och tjäna mer pengar på nya ledningar genom Vitryssland.
Gentemot EU driver Ryssland en traditionell och tydlig 'söndra-och-härska' taktik. I detta fall kan en kil drivas mellan de oljeimporterande länderna i Västeuropa och transitländerna Polen, Lettland och Litauen.
Sverige.
Sverige har inget intresse av fler oljetankers i Östersjön. Vårt nationella intresse är entydigt det rakt motsatta.
Första åtgärd:
Det ligger i Sveriges intresse att förmå transitländerna att acceptera oljeledningar över land och sina territorier och inte ta ut så höga transitavgifter för ledningar att den lösningen blir kommersiellt olönsam för Ryssland. Det gäller i praktiken den polska regeringen och ledningar genom Polen.
Den svenska regeringen bör därför tillsammans med bl a Finland och Estland genomföra en bred diplomatisk offensiv i de berörda huvudstäderna, förklara våra intressen, och söka förmå framför allt Polen och Ryssland att agera strikt affärsmässigt.
Andra åtgärd:
Regering och myndigheter i Sverige måste redan nu planera för ökade insatser för övervakning och navigationskontroll till sjöss och från luften av tankfartygstrafiken i Östersjön. Katastrofberedskap och samarbetsrutiner vid olyckor med oljeutsläpp måste ytterligare säkras och sannolikt både höjas och byggas ut.
Vad avser regeringen att göra i saken - nationellt och internationellt - är frågorna i den idag inlämnade interpellationen till statsministern.
 
  
  
  
  
  Vill du sluta ta emot detta nyhetsbrev? Klicka på länken: Avprenumerera
  
  

Hamiltons blandning