Muhammedhundarna, toleransen och principerna.
Vår reaktion på människors och staters upprördhet över svenska medias publicering av Muhammed som rondellhund bör inte ta som utgångspunkt att man ska lugna ned debatten eller någon dylik pragmatisk synpunkt.
Det handlar istället om yttrandefrihet. I förslaget till nytt EU-fördrag (Artikel II-71) hävdas på ett utmärkt sätt det som frågan gäller:
"Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Mediernas frihet och mångfald skall respekteras."
Detta gäller i hela EU, och borde gälla hela världen. Men det gör det inte. Varför? Därför att toleransen långt ifrån är accepterad överallt.
Vi skall aldrig vara toleranta mot intoleransen. Vi skall inte i missriktad tolerans bejaka religiöst etiketterade övertygelser, kvasivetenskapliga utsagor, fördomar, eller sedvänjor i andra kultursfärer som hedersmord, kristet bigotteri, könsstympning, homofobi, el dyl.
Det vore principiellt fel av regeringen att gå in och direkt eller indirekt involvera sig i en diskussion med Iran, Pakistan eller någon annan om vad som bör sägas i svenska media. På vems vägnar och med vilket mandat skulle Sveriges regering uttala sig om konsekvenserna av Sveriges yttrandefrihet, som regeringen inte har något ansvar för? Ett klockrent nej tack till sådan beskäftighet.