Krönika i Sundsvalls tidning 2007-10-18
Hopp om nytt fördrag
I dag börjar avgörandet om EU får ett nytt fördrag, det som tidigare kallades konstitution. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel lyckades lugna många kritiker genom att presentera en avskalad fördragstext, där ordet "konstitution" inte är med. De känsliga EU-symbolerna flaggan och hymnen är också borta.
De svåra knutarna är Storbritanniens krav på att undantas från viktiga delar fördraget och Polens vilja att öka sin eget inflytande. I Lissabon den 18-19 oktober skall det hela bekräftas. Men fortfarande finns en gnagande oro om avtalet från midsommar håller. Det har till och med talats om att skjuta upp mötet.
Nu är inte detta första gången som EU och dess föregångare har mött problem. Hela unionens historia sedan dess tillkomst 1950 har präglats av upp- och nedgångar. I dagarna utmålas Polen och Storbritannien som de stora bromsklossarna. Den kanske hittills allvarligaste krisen inom EU uppstod när Frankrike och dess president de Gaulle 1965 förklarade att han och Frankrike inte accepterade att bli överröstade inom EU. Detta var helt i strid med Romfördraget. Under fyra år levde de på den tiden sex medlemsländerna med detta maktbevis från den ombytlige, men karismatiske franske frihetsgeneralen.
En likartad diskussion förs nu av Polen, som vill ha mer makt och ökad röststyrka. Det så kallade Ioannina-kompromissen (uppkallad efter den grekiska staden) från 1994 handlade om att fördröja beslutsfattandet. Polen vill att denna fördröjningsmekanism skall införas i fördraget, vilket givetvis skulle försämra EU:s beslutskraft.
Det förefaller också vara oklart hur man skall tolka det brittiska undantaget från "Stadgan för de medborgerliga rättigheterna". Också Polen anser sig ha rätt att stå utanför delar av stadgan På sikt tror jag att det är en omöjlig konstruktion. Det är illa nog att några länder anser sig ha rätten att rata euron, men att medborgerliga rättigheter skall mätas med olika måttstockar är för mig ohållbart. Skall inte EU: s medborgare bedömas efter samma principer – samma rättigheter, samma skyldigheter? Här finns ju EU:s kärna; frågan om vilka värderingar som förenar Europa. Vilken lagstiftning skall gälla för den engelsman som arbetar i Frankrike och väljer att gå till EG-domstolen för att få sin sak prövad? Också här ges inget givet svar utan det blir en framtida domstolsprövning.
Ratificeringen av det nya fördraget kommer förhoppningsvis att gå smidigare denna gång. En inte alltför djärv gissning är att de länder som hade störst problem med att godkänna konstitutionen - Frankrike, Holland, Storbritannien, Polen och Tjeckien - nu förväntas gå före i processen. Men nog blir det en uppgörelse, även om vägen dit har varit slingrig. Återigen kommer EU visa sin styrka att till slut hitta lösningar - inte alltid de bästa, sällan de mest lättbegripliga, men aldrig det totala misslyckandet.
Olle Schmidt (fp)
Europaparlamentariker