Krönika i Kvällsposten 2007-10-23 om det nya fördraget:


Det första viktiga steget är taget!

EU har fått ett nytt fördrag, det som tidigare kallades Konstitution.
När Angela Merkel i somras kunde meddela att EU: s medlemsländer kommit överens om ett ”reformerat fördrag för den Europeiska unionen”, var det många som gladdes efter några år av osäkerhet.
Den tyska förbundskanslern lyckades lugna många högljudda kritiker genom att presentera en avskalad fördragstext, där ordet ”konstitution” inte är med.
De känsliga EU-symbolerna flaggan och hymnen är också borta. I Lissabon i torsdags natt kunde EU-ledarna knyta ihop säcken.
Nu är inte detta första gången som EU och dess föregångare har mött problem. Hela unionens historia sedan dess tillkomst 1950 har präglats av upp- och nedgångar.
Den kanske hittills allvarligaste krisen inom EU uppstod när Frankrike och dess president de Gaulle 1965 förklarade att han och Frankrike inte accepterade att bli överröstade inom EU. Detta var helt i strid med Romfördraget.
Under fyra år levde de på den tiden sex medlemsländerna med detta maktbevis från den ombytlige, men karismatiske franske frihetsgeneralen.

Bland de svåra knutarna denna gång har varit Storbritanniens krav på att undantas från viktiga delar av fördraget och Polens vilja att öka sin eget inflytande. Här nåddes kompromisser. Den så kallade Ioannina-kompromissen (uppkallad efter den grekiska staden) från 1994 handlar om att fördröja beslutsfattandet. Polen lyckades få in en skrivning om denna fördröjningsmekanism, vilket givetvis riskerar att försämra EU: s beslutskraft.
Det förefaller också vara oklart är hur man ska tolka det brittiska undantaget från ”Stadgan för de medborgerliga rättigheterna”. Också Polen anser sig ha rätt att stå utanför delar av stadgan
På sikt tror jag att det är en omöjlig konstruktion. Det är illa nog att några länder anser sig ha rätten att rata euron, men att medborgerliga rättigheter ska mätas med olika måttstockar är för mig ohållbart.
Ska inte EU: s medborgare bedömas efter samma principer – samma rättigheter, samma skyldigheter?
Här finns ju EU:s kärna; frågan om vilka värderingar som förenar Europa.
Vilken lagstiftning ska gälla för den engelsman som arbetar i Frankrike och väljer att gå till EG-domstolen för att få sin sak prövad? Också här ges inget givet svar utan det blir en framtida domstolsprövning.

Ratificeringen av det nya fördraget kommer förhoppningsvis att gå smidigare denna gång. En inte alltför djärv gissning är att de länder som hade störst problem med att godkänna konstitutionen – Frankrike, Holland, Storbritannien, Polen och Tjeckien – nu förväntas gå före i processen.
Den nya polska regeringen inger förhoppningar om att EU-attityden i Warszawa radikalt kommer att förändras.
Trots alla men; det blev en uppgörelse, även om vägen dit har varit slingrig. Återigen har EU visat sin styrka att till slut hitta lösningar. Inte alltid de bästa, sällan de mest lättbegripliga men aldrig det totala misslyckandet. Så ock denna gång!
Vi får nu ett öppnare, mer demokratiskt och effektivare EU, som fortsatt med alltfler medlemmar kan ägna sig åt EU:s mest centrala uppdrag: bevara fred, demokrati och stabilitet i Europa.

Olle Schmidt
Europaparlamentariker (fp)
  

Olles kalendarium

Artiklar och krönikor