Herr talman!

 

200 000 nya jobb till 2010. Ungefär hälften beror på konjunkturen, hälften på den nya politiken. Så ser prognoserna ut. Vanliga människors köpkraft ökar i snabb takt under kommande år. 

Wanja Lundby-Wedin kommenterade nyligen svensk ekonomi i ett tal inför Transports kongress i Stockholm. Hon var bekymrad över att det nu går så bra för Sverige. Enligt TT sade hon så här: Eftersom vanliga människors köpkraft ökar nu när skatterna sänks för vanligt folk så kommer LO att få svårt att rekrytera medlemmar. 

Det är naturligtvis sant att de förändringar som sker inte bara beror på regeringens politik. Det är sant att vi har glädje av en internationell högkonjunktur som djupast beror på globalisering och liberalisering. 

 

För några år sedan trodde många – också många av ledamöterna i denna kammare – att globaliseringen innebar att vi skulle bli fattigare medan kineserna skulle bli rikare. Nu vet vi bättre. Alla tjänar på frihandel. Kineserna behöver nu så mycket järnmalm att hela Kiruna måste flyttas. 

 

När vi summerar prognoserna ser vi att 60 000 av de nya jobb som nu uppstår de kommande åren står kvar. De uppstår inte om Socialdemokraternas motion bifalls av denna riksdag. 60 000 jobb skulle inte komma att uppstå. De skulle ställas utanför dessa människor. De som sade i valet att alla ska med hade lämnat 60 000 människor bakom sig på perrongen.  

 

Herr talman! Ska Sverige lyfta, måste skolan lyfta. Skolan ska ha höga förväntningar på dem som inte har några förväntningar på sig själva. Det är framför allt de barn som kommer från hemmiljöer utan studietradition som är betjänta av en skola med kunskapskrav. Arbetarklassens egna barn är de stora förlorarna på den socialdemokratiska skolpolitik som har förts i Sverige i fyra decennier. En del elever behöver hjälp och stöd för att klara kraven och utmaningarna, men man hjälper ingen med kravlöshet. Det är socialdemokratins enskilt största misslyckande att i samma tidevarv som världen går in i kunskapssamhället har Sverige fört en politik som kraftigt har sänkt resultaten i det svenska utbildningsväsendet.  

 

Låt oss säga som det är. Att skaffa sig kunskaper är som att bestiga ett berg. Belöningen, utsikten och självkänslan kommer på toppen när man har skaffat sig kunskaperna. Men vägen dit kan vara jobbig och ansträngande.  

 

Jag möter aldrig någon vuxen som ångrar att han eller hon ansträngde sig för mycket i skolan. Jag möter många vuxna som ångrar att de inte var mer ambitiösa. 

 

Andra partier tror kanske att man kan vinna en och annan ungdomsröst på valdagen genom att som Vänsterpartiet lova en läxfri skola eller som Socialdemokraterna har lovat att eleverna ska ha makten att rösta ned rektorn i skolan. För oss är Sveriges framtid viktigare. 

 

Några av de reformer som vi nu genomför under de kommande åren är tidigare betyg, tidigare nationella prov och mer speciallärare i grundskolan. Syftet är att de som i dag misslyckas ska ha chansen att lyckas. Vi ska tidigt upptäcka elever, och vi ska tidigt sätta in hjälp och inte vänta till gymnasiets individuella program.  

 

Den stora ideologiska striden i dessa frågor handlar just om betyg, prov och krav i skolan. Tänk tanken att ni ska lära er hoppa höjd. Den fråga som man måste ställa sig är: Blir det lättare eller svårare att lära sig hoppa höjd om man avskaffar ribban? Det går att hoppa höjd utan ribba, men det uppstår två problem. Det första problemet är att om det inte finns någon ribba ser man inte hur högt man förväntas hoppa. Det andra problemet är att om det inte finns någon ribba märker man inte om man nådde målet eller inte när man väl har hoppat.  

 

Då säger en del, nämligen vänsterblocket, att om man har en ribba i höjdhopp, och om man har kunskapskrav i skolan, kommer några att riva och några att bli underkända och att det är synd om dem. Låt oss därför avskaffa ribban.  

 

Vårt svar på detta är naturligtvis att det inte är roligt att riva ribban och att det inte är roligt att bli underkänd. Men hjälpen för dem som är underkända ligger i att få mer tid, mer hjälp och mer stöd. Man hjälper ingen som är underkänd genom att förbjuda ribban. Man hjälper ingen genom att låtsas att ett resultat är godkänt när det inte är det.  

 

Nya speciallärare utbildas från och med nästa år. En stor läsa-, skriva- och räknasatsning på lågstadiet initieras från och med nästa år. Den ideologiska diskussionen handlar om kunskapskrav i skolan, där några anser att man är elak om man har det. Vi anser att det också är en hjälp för eleverna att ha tydliga mål och krav. Att ställa krav i skolan är inte att vara elak mot eleverna. Att ställa krav i skolan är att bry sig om eleverna.  

 

Herr talman! Jag ska berätta om Östberga, ett bostadsområde från miljonprogrammets dagar i södra Storstockholm. Mer än hälften av invånarna är invandrare. Dubbelt så många har socialbidrag, och nära tre gånger så många av 16-åringarna är underkända i skolorna som i resten av landet.  

 

När Mona Sahlin i tidningen Kupé i somras fick frågan vilka som är de tre absolut viktigaste frågorna i Sverige sade hon att en av dem är att hindra människor från att äga sitt eget boende i miljonprogramsområdena, att själva ta över och äga sina lägenheter.  

 

Nu råkar det vara så att just i Östberga finns det 14 inlämnade ansökningar för att bilda bostadsrättsföreningar bland de boende. Invandrarna vill ta över och själva äga över 1 000 lägenheter i detta område. Mona Sahlin anser att det är en av Sveriges i dag tre viktigaste frågor att stoppa dessa invandrare från att göra detta. Jag undrar: Varför? 

 

I Östberga frågar man inte efter de nya 15 miljarder i projektbidrag som Mona Sahlin vill dela ut. I Östberga frågar man efter att få äga sitt boende. 

 

Det var liberaler och socialdemokrater som en gång i tiden skapade den så kallade egnahemsrörelsen. 1923 startades HSB av Socialdemokraterna, en organisation som skulle uppmuntra vanliga människor, vanliga arbetare och fattiga människor, att själva äga sitt boende. Varför? Jo, därför att fördelarna med att äga var många, ansåg man. Den som äger sin bostad bestämmer mer själv än den som hyr av någon annan. Att äga sin bostad ger en familj ett ekonomiskt och socialt oberoende i längden. Och det är ofta lätt att se skillnad på trygghet och den yttre miljön. Det som man äger vårdar man.  

 

Medan Hjalmar Branting och Per Albin Hansson agiterade för att också mindre bemedlade hyresgäster skulle ges chansen att äga ett eget hem, anser Mona Sahlin att det är en av Sveriges tre viktigaste frågor i dag att förhindra att invandrarna får äga sina egna bostäder. Det är, herr talman, fullständigt obegripligt.  

Herr talman!

 

Låt mig till slut granska några av oppositionens alternativ till regeringens förslag i den budgetprocess som nu ligger framför oss. Jag ska börja med ett citat: 

”Ideologi är inte detsamma som ersättningsnivåer, utan att utveckla och förstärka Sverige. Det gör inte stora delar av LO och definitivt inte Vänsterpartiet.” 

 

Den som skriver detta är Mona Sahlin. Hon skrev det i en artikel i tidningen Moderna Tider under de år som hon var ute ur politiken på 1990-talet. Det är en klartext som skulle kunna sägas precis lika väl i dag. Det är detta som är så förvånande, tycker jag.

 

Jag tror att så många socialdemokrater innerst inne inser att mycket av den politik som nu förs egentligen är rätt för Sverige. Men ni törs inte säga det eftersom ni har piskat upp så många stämningar i er egen rörelse. Och ni socialdemokrater är också rädda för att om ni säger sådant här röstar era väljare på Lars Ohly i stället.  

 

Kjell-Olof Feldt skrev sanningen om vad som borde ha gjorts i en bok efter att han avgått. Göran Persson hyllar nu konsultbranschen. Så lät det minsann inte tidigare då han var statsminister. Anna-Greta Leijon – ni vet hon som avgick och blev direktör på Skansen – gjorde tydliga uttalanden efter att hon hade avgått om vad som borde göras i Sverige.  

 

Jag såg Miljöpartiets gruppledare med ett leende på läpparna berätta om de åtgärder som Pär Nuder ville driva igenom under den förra mandatperioden men inte fick och som han nu skäller på oss för när vi gör det.  

 

Jag tror att ni vet att mycket av det som vi gör är rätt för Sverige. Men frågan är: Varför är det så att ni socialdemokrater säger sanningen först i era memoarer? Ni säger sanningen först när ni är ute ur politiken. Ni vågar säga sanningen först när ni hamnar på Skansen. 
(Applåder)