Det talade ordet gäller.

 

 

Kvinnan var i 80-års åldern. Jag glömmer henne aldrig. Hon stod bakom disken på en bokhandel i staden Weimar. Jag mötte henne kort efter Berlinmurens fall. Weimar hade legat på fel sida om muren. Den gamla damen hade upplevt Hitler. Hon hade upplevt Stalin. Hon kunde tala både ryska och tyska.

 

Jag skämtade och frågade henne om hon inte skulle lära sig lite engelska också, nu när hennes land skulle bli en del av västvärlden? Det var menat som ett skämt, eftersom hon rimligen inte skulle komma att uppleva den dagen gamla DDR fullt ut var en del av Västeuropa.

 

Damen såg allvarlig ut och uppfattade inte att jag skämtade. Hon böjde sig ner, tog upp en engelsk ordbok. ”Jag har redan börjat”.

 

Nu, när livet gick mot sitt slut, skulle hon få leva i ett fritt land. Det spelade ingen roll hur mycket eller hur lite tid hon hade kvar. Hon ville lära sig engelska, det språk som för henne symboliserade frihet och demokrati.

 

Förändringarna i Europa runt 1990 var mer än en mur som föll.
Det var ett värderingsskifte.

 

1900-talet kom till stora delar att tillhöra socialismen. Men 2000-talet tillhör liberalismen.

-  ¤  -

 

Liberalismen är internationalismens ideologi. För liberaler är det människorna som är utgångspunkten – inte nationer, inte yrkeskorporationer, inte samhällsklasser. Människor ska ha likvärdiga livschanser oavsett var på klotet man råkar födas.

 

Vart sjätte barn i södra Afrika dör innan det fyller fem.
Vart tredje barn i södra Afrika får aldrig gå i skolan.

 

 

Den nya svenska regeringen lever upp till det enprocentmål för biståndet vi har åtagit oss. Men bistånd handlar inte bara om hur mycket pengar som ges, utan till vem och på vilka villkor.

 

För oss liberaler är sambanden klara. Utan demokrati, ingen verklig välfärd eller verklig trygghet. Svenskt bistånd får aldrig medverka till att hålla tyranner under armarna. Det långa svenska stödet till den kommunistiska regimen på Kuba och Fidel Castro är en skamlighet som för alltid kommer att fläcka svensk socialdemokrati!

 

Den viktigaste faktorn för ekonomisk utveckling i ett land är valet av ekonomiskt system. Nord- och Sydkorea var ett land med gemensam levnadsstandard 1950. Men när Korea splittrades i två länder efter Koreakriget valde Sydkorea marknadsekonomi medan Nordkorea valde planekonomi. Sydkorea har idag nästan samma levnadsstandard som vi själva. Nordkorea är ett av världens fattigaste länder. Jämför systemen och jämför resultaten. För den som tvekar mellan marknadsekonomi och socialistisk planekonomi kan jag rekommendera ett studiebesök på den koreanska halvön.

 

Jag minns ett möte med en av Senegals yngre liberala ministrar för några år sedan.
Han beskriver Senegal som ett bördigt land, väl lämpat för omfattande jordbruk och boskapsskötsel. Export av livsmedel skulle kunna göra Senegal till ett välmående välfärdsland. Men; det finns ett problem; den rika världen subventionerar sina jordbruksprodukter så hårt med skattemedel och importregler att u-länder hålls kvar i fattigdom.

 

I Västeuropa skattesubventioneras varje ko med 20 kronor om dagen. Hälften av världens befolkning har en dagsinkomst som är lägre än så.

 

U-ländernas värsta fiende är inte globalisering - utan protektionism och brist på frihandel.

 

Landsmötesdeltagare!

 

-  ¤  -

Ska folkpartiet återigen bli ett socialliberalt parti? Ska socialliberalerna i partiet ta över från kravliberalerna?

 

För egen del har jag alltid känt mig främmande inför en sådan uppdelning. Folkpartiet är Sveriges socialliberala parti. Kombinationen av individuell frihet, fri marknadsekonomi och social trygghet är kärnan i socialliberalismen.

Men låt oss vara självkritiska. Även vi i folkpartiet har stundtals under efterkrigstiden medverkat till att omhändertagandementaliteten gick för långt.

Ska ett fritt land med fria medborgare med omfattande mänskliga rättigheter fungera, krävs att medborgarna tar ansvar för sina handlingar, för sina medmänniskor och för sin miljö.

 
Ett mänskligt samhälle kräver att stat och kommun stödjer människor i behov av stöd. Vi behöver starka försäkringssystem när människor drabbas av inkomstbortfall.

Men solidaritet med medmänniskor kan inte bara utövas genom valsedeln och skattsedeln.

 

Folkpartiet bildades ur två skilda traditioner; den frisinnade landsbygdstraditionen, som har ansetts mer vänsterorienterad, och den stadsliberala. Frisinnets främste företrädare under efterkrigstiden var riksdagsledamoten Waldemar Svensson i Ljungskile. Han varnade ständigt för att en allsmäktig stat skulle förvandla medborgarna till klienter. Han menade att människan inte har ett värde, utan en värdighet.

 

En del röster i dagens debatt verkar anse att det skulle vara något kränkande att ställa motkrav på dem som begär stöd från stat och kommun. De frisinnade socialpolitikerna för 100 år sedan insåg att det var precis tvärtom. Man förminskar människor om man inte förväntar sig något av dem. Få saker är så förödande för en människas självkänsla som att passivt ta emot hjälp.

 

 

-  ¤  -

Redan Bertil Ohlins valkampanjer drevs ofta under mottot; ”Det ska löna sig att arbeta”.

 
Den ekonomiska politik som regeringen nu genomför handlar just om att det ska löna sig att arbeta. Ansträngning och flit ska uppmuntras.

 

Vi har redan sänkt skatterna på arbete med många tiotals miljarder kronor. A-kassan har gjorts om så att den ger tydligare incitament till den enskilde att arbeta. Möjligheten till visstidsanställning är förlängd till två år. Den straffbeskattning vi har haft på sparande i Sverige, i form av förmögenhetsskatten, är nu avskaffad. Sänkt skatt i tjänstesektorn, i synnerhet på hushållsnära tjänster, bidrar till att svarta jobb utan trygghet, blir vita jobb med trygghet.

 

Den nya politiken börjar redan ge resultat. Det är sant att Sverige har glädje av en internationell högkonjunktur, som djupast sett beror på globalisering och liberalisering. För några år sedan trodde många att globaliseringen innebar att vi blev fattigare och kineserna rikare. Nu vet vi bättre. Alla tjänar på frihandel. Kineserna behöver nu så mycket järnmalm att hela Kiruna måste flyttas.

 

Wanja Lundby-Wedin kommenterade svensk ekonomi nyligen i ett tal inför Transports kongress i Stockholm. Hon var mycket bekymrad över att det går så bra för Sverige. Enligt TT sade hon att eftersom vanliga människors köpkraft nu ökar när skatterna sänks för vanligt folk så kommer LO att få svårt att rekrytera medlemmar.

 

Prognoserna pekar på att 81 procent av den arbetsföra befolkningen snart kommer att ha jobb. Sverige överträffar därmed det 80 procentmål som Göran Persson satte upp för tio år sedan, men aldrig nådde. Konjunkturinstitutet anser att det inte hade lyckats nu heller, utan den nya politiken. Skattetrycket är på väg ner mot 47 procent – det lägsta på decennier.

 

Men vi får inte lura oss själva; inga politiska beslut i världen kan i sig skapa jobb eller ekonomisk utveckling. Till sist beror det på att initiativkraftiga personer, människor av kött och blod, är beredda att satsa, ta risker och omsätta idéer i handling i vårt land. Låt mig bara nämna två framgångsrika entreprenörer från förr här från Västerås; Hakon Swenson som skapade ICA och Erling Persson som grundade Hennes och Mauritz.

 

Jag blir stolt varje gång jag ser ett IKEA-varuhus utomlands. Det är målat i blågula färger och de säljer Kalles Kaviar och Västerbottenost i alla butiker i hela världen. Men IKEA är inte längre ett svenskt företag. Det är holländskt. Ingvar Kamprad är inte längre bosatt i Sverige.

 

Rader av framgångsrika svenska entreprenörer, förresten även idrottsstjärnor, har i många årtionden valt att bosätta sig utomlands. Tror vi att detta har varit bra för Sverige? Tror vi att detta åstadkommer ökad jämlikhet i vårt land?

 

Jag läste att en svensk småföretagare hade svarat på frågan vad som var värst med att vara småföretagare; Jo, sa han, ”attityden till företagare i Sverige. Om det går dåligt så möts man av skadeglädje. Om det går bra möts man av avundsjuka.”

 

Att staten tillåter att människor kan få bli rika, är en förutsättning för att staten ska kunna stödja de människor som blir fattiga. Det är viktigare att bekämpa fattigdom än att bekämpa rikedom!

-  ¤  -

Om Winston Churchill skulle lämnat politiken vid 65 hade han försvunnit från scenen 1939. Vi tackar vår lyckliga stjärna att det inte blev så.

 

Inga-Britt Ahlenius är 68 år och FN:s tredje högsta tjänsteman. I Sverige hade hon ansetts för gammal.

 

I Sverige lider vi av åldersnoja. På inget annat område har kollektivismen slagit igenom så starkt som i synen på ålder.

 

Varför uppskattar vi inte yrkeserfarenhet och livserfarenhet? Varför är ”föryngring” och ”förnyelse” ord som alltid är positivt värdeladdade? Ordet ”gammal” är i många kulturer synonymt med ”visdom”, medan det i Sverige är något som snarast bör bytas ut. Och denna syn slår igenom på område efter område.

 

Många lämnar dessutom sitt jobb ofrivilligt i förtid – det finns en utbredd känsla av att det ska lämnas plats för de yngre och det är främst de äldre som får gå vid omorganisationer.

 

I USA och Kanada och många EU-länder är åldersdiskriminering förbjuden i lag. Man kan skratta åt Pär Nuders klantiga ordval om ”köttberget”, men i grunden bygger detta ordval på en utbredd föreställning att äldre människor är i vägen.

 
Det är dags att Sverige omvärderar synen på äldre. Det är hög tid att också Sverige inför en lag mot åldersdiskriminering!

-  ¤  -

Är han inte lite för hård? Kan verkligen han som talar om krav och studiedisciplin i skolan ha ett socialt engagemang?

 

Jag är född i ett textilarbetarhem. Mina föräldrar hade sju års folkskola. I mitt hem fanns inget bibliotek. Jag hade inte stått här idag utan en skola med höga ambitioner och lärare med höga krav. En skolpolitik där krav och studiedisciplin är viktiga inslag bygger just på ett starkt socialt engagemang.

 

Skolan ska ha höga förväntningar på dem som inte har några förväntningar på sig själva. Det är framför allt de barn som kommer från hemmiljöer utan studietradition som är betjänta av en skola med kunskapskrav. Arbetarklassens egna barn är de stora förlorarna på den socialdemokratiska skolpolitiken. En del elever behöver hjälp och stöd för att nå utmaningarna, men man hjälper ingen genom kravlöshet.

Ska Sverige lyfta måste skolan lyfta.

 

Det är socialdemokratins största misslyckande att i samma tidevarv som världen går in i kunskapssamhället, så har Sverige fört en politik som kraftigt sänkt resultaten i svensk skola.

 

Låt oss säga som det är; att lära sig kunskaper är som att bestiga ett berg. Belöningen, utsikten och självkänslan kommer på toppen, men vägen dit kan vara ganska jobbig och ansträngande.

Jag möter aldrig någon vuxen som ångrar att han eller hon ansträngde sig för mycket i skolan. Jag möter många vuxna som ångrar att man inte var mer ambitiösa.

 

Andra partier tror kanske att man kan vinna en och annan ungdomsröst på valdagen genom att som vänstern lova läxfri skola eller som socialdemokraterna att eleverna ska ha makten att rösta ned rektorn. För oss är Sveriges framtid viktigare.

 

Den förra regeringen betraktade högskole- och forskningspolitiken i bästa fall som en del av regionalpolitiken men oftare som ett besparingsområde. Ska Sverige hävda sig på 2000-talet måste vi investera mer i kvalificerad forskning. En stor satsning på svensk forskning bör bli en av den här mandatperiodens viktigaste åtaganden.

 

Men skolans uppgift är inte bara att förmedla kunskaper. Varje ny generation av ungdomar måste också vinnas för de centrala värderingar som bygger upp vår liberala samhällsmodell; demokrati, humanism, jämställdhet och att visa respekt och solidaritet med sina medmänniskor.

 

Då duger det inte att bara kunna zappa, surfa och messa. I ett civiliserat samhälle måste vi människor ha kulturella förankringar. En av de viktigaste uppgifterna i skoldebatten för liberaler är att hävda bildningsperspektivet. Skolan finns för att överföra vårt gemensamma bildningsarv till den uppväxande generationen. Skolan är helt enkelt vår viktigaste kulturinstitution. Lärarkåren är Sveriges i särklass viktigaste kulturarbetarkår.

 

Svenskt utbildningsväsende kommer under ett antal år framåt att genomgå en totalreformering. Målet är entydigt; Sverige ska bli bäst i världen på utbildning. Inte för att vi som sitter här kommer att kunna njuta frukterna av det - men våra barn och barnbarn.

 

- ¤ -

A är 12 år. Han behöver hjälp för att äta. Han kan inte tala. Han sitter i en rullstol. Hans utvecklingsnivå motsvarar en bebis. Han är inne på sjätte året i sin skola, han går i gröna klassen med fem elever och fem anställda.
 
Aldrig någonsin blir jag så berörd över de orättvisor som naturen själv skapar som när jag besöker en träningsavdelning den svenska särskolan, för barn med grava utvecklingsstörningar. Men jag blir heller aldrig så stolt över ambitionerna i det svenska välfärdssamhället. Särskolan är en mycket dyr skolform, men den är värd varenda krona.
 
Mamman berättar att man varje dag på hennes sons skola spelar in några ljud på en bandspelare, en lärares röst eller en musiksnutt som barnen lyssnat på. När mamman sedan sitter med sin son på kvällen och spelar upp bandet, så ger han sin mamma ett leende. Det är så hon förstår att hennes son trots allt trivs på sin skola. För ett antal år sedan kom socialdemokraterna på att förekomsten av en särskild särskola i Sverige segregerar barnen från varandra. Den statliga Carlbeck-kommittén tillsattes för att avskaffa särskolan skulle avskaffas och att barnen skulle gå i den vanliga grundskolan.
 
Hur alla elever någonsin skulle kunna klara av det står det inget om i utredningen. Ingenstans blir cynismen i socialdemokratisk skolpolitik tydligare än när man förstår hur de tänker om särskolan. Alla elever skall stöpas i samma form, inte ens en grav utvecklingsstörning får motivera en särlösning. Sveriges särskoleföräldrar var förtvivlade över den förra regeringens inställning.
 
Jag vill idag ge ett tydligt besked till alla andra som är engagerade i svensk särskola 
 
Den socialdemokratiska Carlbeck-kommittén är numera förpassad till utbildningsdepartementets papperskorg. 
 
Särskolan ska inte läggas ned!

-  ¤  -

 

Får jag berätta om Östberga, ett bostadsområde från miljonprogrammets dagar i södra Stockholm. Mer än hälften av invånarna är invandrare. Dubbelt så många har socialbidrag och nära tre gånger så många av 16-åringarna är underkända i skolan som i resten av landet.

 

Frågan om en ny integrationspolitik handlar om många delfrågor; jobben, språkkunskaper, skolans kvalitet och toleransens gränser. Folkpartiet har lyft dessa frågor i svensk debatt och, tro mig, vi kommer att fortsätta att driva frågorna målmedvetet och långsiktigt.  Men jag skulle också vilja peka på en annan fråga; segregationen försvåras av att många människor i utanförskap också bor gemensamt i samma bostadsområden, utanförskapsområden.

 

När Mona Sahlin i tidningen Kupé i somras fick lista de tre viktigaste frågorna för Sverige just nu, så sade hon att en av dem var att stoppa människors möjligheter att ta över och själva äga sina hyreslägenheter.

 

I Östberga finns det 14 inlämnade ansökningar för att bilda bostadsrättsföreningar bland de boende och ta över och äga över 1000 lägenheter i området. Mona Sahlin anser att det är av Sveriges viktigaste frågor att stoppa dessa invandrare från att själva äga sina bostäder. Varför?

 

Det var liberaler och socialdemokrater som en gång i tiden var drivande inom den så kallade ”egnahemsrörelsen”. 1923 startades HSB av socialdemokraterna, en organisation som skulle uppmuntra vanliga arbetare att själva äga sitt boende.

Fördelarna med att äga var många; Den som äger sin bostad bestämmer mer själv, än den som hyr av någon annan. Att äga sin bostad ger en familj ett ekonomiskt och socialt oberoende. Det är ofta lätt att se skillnad på tryggheten och den yttre miljön. Det man äger vårdar man.

 

Waldemar Svensson i Ljungskile skriver så här om äganderätten;
”I stället för en av marxismen präglad politik, som gör allt flera egendomslösa, bör en sådan utveckling främjas att ständigt större medborgarskikt kan bli ägare av sparkapital, av andelar i större företag, av egnahem, av jordbruk och andra småföretag. Det ger trygghet och trivsel, rakare ryggar och fullvärdigare medborgarskap.”

 

Medan Hjalmar Branting och Per-Albin Hansson agiterade för att också de mindre bemedlade hyresgästerna skulle ges möjlighet att äga ett eget hem, så anser Mona Sahlin att det är en av Sveriges tre viktigaste frågor att förhindra att invandrarna i dagens segregerade förorter får ett eget hem.

 

 

- ¤ -

Tobias gick till skolan som vanligt den 25 januari i år. Dagen efter skulle han åka till sin pappa och fira att han just hade fyllt åtta år. Barnen åkte skridsko i skolan den här dagen och Tobias mamma väntade hemma med köttbullar och makaroner. Men Tobias kom aldrig hem.

 

Tobias mördades på väg hem från skolan. Han fick ett 40-tal knivhugg i sig på trottoaren.

 

Händelsen är så tragisk att den ligger bortom vad vi vill ta till oss.  Den är ett misslyckande för svensk psykiatri. Han som höll i kniven var en 27-årig man, med allvarlig psykisk störning. Han har naturligtvis förstört även sitt eget liv.

Frågan om vård för allvarliga psykiatriska störningar tillhör de svåraste för en liberal. Det duger inte att låsa in alla med en psykiatrisk störning. Men det duger heller inte att blunda  för att det mitt i vårt samhälle finns personer som ena stunden fungerar helt som vi andra, men i nästa stund är  mycket farliga för både sig själva och för andra. Hur behåller vi en human inställning, utan att bli naiva?

Den psykiatriska vården kommer under överskådlig tid att vara en av de stora socialpolitiska frågorna. Den kommer att kräva både regelförändringar, vårdideolosiskt omtänkande och ekonomiska tillskott.

 

Bertil Ohlin myntade uttrycket ”det glömda Sverige”. Han ville prioritera upp socialpolitiska insatser för människor som levde i misär och i socialt utanförskap. Bengt Westerberg fortsatte argumentationen för olika grupper i ”det glömda Sverige”.

 

Det räcker att ta ett par promenader på gatorna runt min egen arbetsplats. Man ser människor som har hamnat i ett socialt utanförskap som är närmast ofattbart. Inget tak över huvudet, allvarliga drogproblem, misskött hälsa och hygien. Ungefär hälften av uteliggarna har psykiatriska problem. Jag skäms som medborgare och politiker över att vi på 2000-talet inte klarar av att ta bättre hand om våra medmänniskor.

 

Psykiatrins patienter som släpptes ut från mentalsjukhusen skulle som man sade ”integreras”. Men resultatet blev ofta att en misär på gammaldags institutioner ersattes av ett nytt utanförskap. Några av dem är dessutom stundtals farliga för både sig själva och andra. 

 

 

-  ¤  -

 

Alla känner vi till litterära skräckskildringar som George Orwells 1984 eller Karin Boyes Kallocain. Finns det en risk att vi hela tiden genom små steg med goda motiv accepterar än det ena och än det andra av mer övervakning, mer register och mer samkörningsmöjligheter och därmed successivt krymper människors privata sfär?

 

Jag ska gärna erkänna att målkonflikterna ofta är svåra. Hur långt är vi beredda att gå i inskränkingar i vår personliga integritet för att förhindra terroristattacker? För att förhindra grov organiserad brottslighet? Efter mycket långa diskussioner och överväganden så har vi i vårt parti kommit fram till att tillåta buggning vid allvarliga misstankar om grov brottslighet och att vi nu lagreglerar den militära signalspaning som har funnits utan lagstöd sedan andra världskriget. Men jag är stolt att tillhöra ett parti där sådana beslut inte tas lättvindigt, utan där målkonflikterna verkligen vänds och vrids ut och in.

 

När liberalen Anders Chydenius på 1700-talet formulerade offentlighetsprincipen, som än idag är en hörnstolpe för den svenska öppenheten, så var hans grundtanke att medborgare och medier ska kunna hålla koll på makthavarna .  Men han förutsåg inte att om statens olika myndigheter samlar in än den ena och än den andra uppgiften om vanliga människor, lägger upp detta i dataregister, så innebär det att vi alla genom några klickningar på nätet kan ta reda på allt om vår granne, deras ekonomi, deras bakgrund, hans skolbetyg hans hälsotillstånd. Är detta rimligt?

 

Det nya partiråd som nu inrättas kommer som en av sina första arbetsuppgifter få att ta ställning till ett nytt program om den personlig integritet i vårt moderna samhälle.

 
Den liberala utgångspunkten måste vara att den skilda människans rätt till en privat sfär skall värnas!

 

-  ¤  -

 

”Skolgården blir kaserngård med major Björklund”. Jag har ibland förvånats över de nedvärderande slängar som ägnas min yrkesbakgrund av främst socialdemokrater och vänsterpartister.

 

Jag var verksam i det svenska försvaret i tretton år. Det var i huvudsak under det kalla krigets sista årtionde.

 

Vår uppgift var att skydda svensk frihet och demokrati mot Sovjetkommunismen. Det är inget jag skäms för. Det är jag stolt över!
 

-  ¤  -

 

Men det finns inslag i det militära som jag inte är stolt över. Under min tid i försvaret, i huvudsak på 1980-talet, så existerade det tidvis en mycket rå jargong. I en enkönad macho-miljö med enbart unga grabbar i åldern 18-30 år, som armén var då, så kunde språkbruket emellanåt bli mycket grovt och könsförnedrande. Det allra flesta deltog mer eller mindre i den jargongen, även jag. Jag kan skämmas så jag rodnar när jag tänker på orden och uttrycken. Det fanns inga kvinnor där då, men det fanns säkert de som kände sig kränkta, men de vågade nog inte säga ifrån. Varför var det ingen av oss som var mogna nog och modiga nog att säga ifrån?  Jag tror att förebilder är viktiga. Vi som var unga i armén tog efter dem som var våra förebilder, de som var något äldre. Positivt är att försvaret på senare år verkligen engagerat sig för bättre attityder. Att det numera är en mix av kvinnor och män är säkert en stor fördel.

 

Jag tänker på dessa mina erfarenheter när jag också reflekterar över språkbruket i skolan. Enligt OECD så är det just i svenska skolor som det grövsta och mest kränkande språkbruket finns. Som vuxna måste vi vara positiva förebilder, sätta gränser och säga ifrån. Att ge lärarna ökade befogenheter att ingripa är viktigt, men räcker inte, det krävs också attitydförändringar.

 

Att åstadkomma ökad jämställdhet mellan kvinnor och män handlar om attityder, fördomar, lagar, skatter, arbetsmarknader, utseendefixering och många andra frågor. Vi har kommit längre i vårt land än på många andra håll men mycket återstår.

 

Det program som nu föreläggs landsmötet handlar mycket om de jämställdhetsproblem som barnfamiljer har i vardagen. Programmet kallas ”mellan glastak och skurgolv”, och innehåller flera nya förslag för att underlätta för småbarnsfamiljer - den tid i livet då jämställdheten verkligen sätts på prov.

Dechargeutskottet kritiserar partiet för bristande fokus i det interna jämställdhetsarbetet. Jag menar att vi måste ta kritiken på allvar. Jag är glad att nu exakt hälften av partistyrelseledamöterna är kvinnor i valberedningens förslag. I partiets högsta ledning, presidiet, kan två tredjedelar bli kvinnor.

 

Jämställdhetsbonusen som nu genomförs är ett konkret resultat av folkpartiets insatser. Det kommer att bli en rätt kraftig injektion att dela föräldraförsäkringen mer lika.

 

Ytterligare en åtgärd som nu äntligen genomförs är att hushållstjänster görs tillgängliga för fler. Det kommer att underlätta för många småbarnsfamiljer att kombinera familj och yrkesliv, som verkligheten ser ut är kvinnorna vinnaren. Medan socialdemokraterna har ansett att byggjobbare ska få ROT-avdrag och ROT-bidrag, så har man blundat för att kvinnliga städerskor fått jobba svart.

 

Men allvarligt talat, vad är det för ålderdomlig moral hos socialdemokraterna som ligger bakom att han som målar ett fönster får subventioner och reduktioner, medan hon som putsar samma fönster inte ens får pensionspoäng?

 

Den svenska jämställdhetsdebatten har under ett par år lidit av en backlash från de radikala vänsterfeminister som fått dominera svensk jämställdhetsdebatt.  De som sade att ”män är djur” eller som Schyman jämförde svenska män med talibaner. 

 
Det är hög tid för liberaler att nu intensifiera arbetet för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i Sverige. Den tid då feminismen överläts till tokstollar på vänsterkanten måste vara över!
     
Vad är egentligen alternativet till fortsatt alliansregering när väljarna ska gå till valurnorna 2010?

 

Den 22 maj har det enligt uppgift i Dagens Nyheter ägt rum ett första möte mellan Mona Sahlin, Lars Ohly och språkrören på Mona Sahlins tjänsterum. Mona Sahlin vill inte kommentera mötet. Hon vägrar att bli fotograferad tillsammans med de övriga.

79 ombud på miljöpartiets kongress beslutade att målet ska vara ett rödgrönt gemensamt politiskt program för inför 2010 års val. De övriga 71 ombuden ville att miljöpartiet skulle ge besked i regeringsfrågan EFTER nästa val.

 

Lars Ohly gav besked i Almedalen i somras. Han vill gärna se vänsterkartellen i en trepartiregering efter valet 2010, men motsätter sig varje tanke på att redovisa en gemensam politik FÖRE valet.

 

Det enda de är överens om är att de är emot den nuvarande regeringen. De vet

inte vilken regering de är för i stället. De vet inte vilken politik de är för. De vet inte vad de vill. De vet inte om de tänker redovisa detta före valet 2010 eller efter.

 

 

-  ¤  -

 

Min äldsta kille Jesper har just börjat sexårsverksamheten. Han och hans lillebror Gustav kommer att få vara med om något som varken jag, min pappa eller min farfar har varit med om. De kommer att få uppleva stora klimatförändringar.

 

-”Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!” Så lät det för snart trettio år sen. Nu är Barsebäck väck. Men det blev inte sol och vind. Det blev dansk kolkraft och kanske rysk gas.

 

Låt oss erkänna en sak. Vi har för länge överlåtit miljödebatten och klimatdebatten åt dem som inte tror på utveckling. De som tror att lösningen ligger i att blicka bakåt, sänka vår levnadsnivå, sluta handla med varandra och stoppa utvecklingen. Det är visserligen sant att det är tekniken och ingenjörerna som med sina uppfinningar har skapat koldioxidutsläppen och växthuseffekten. Men det är också ingenjörerna som kan lösa växthuseffekten.

 

De som tror att bakåtsträvande är modellen kommer inte att lösa våra klimatproblem.

De som vill avveckla våra kärnkraftverk kommer inte att lösa klimatproblemen. De som vill gå ur EU kommer inte att lösa våra klimatproblem. Ekonomiska styrmedel är nödvändiga inslag för den som både tror på marknadsekonomi och vill värna vår miljö.

 

 

 

-  ¤  -

 

Det var natten mellan den 18:e och 19:e november 1944 som min norska mamma flydde till Sverige. "Es wird mit dem Tode bestraft", stod det på de tyska affischerna. Det betyder "det straffas med döden". Detta är några av de få tyska ord min mamma kommer ihåg än idag. Ett av de grova brott, som bestraffades hårt, var att inneha en radioapparat.

 

Min morfar hade en radioapparat. Den var gömd i en jordhåla. Några kvällar i veckan gick min morfar, tillsammans med några andra bönder i dalen, upp på fjället, bar med sig radion, och skruvade in den fria norska radions nyhetssändningar från London. Det var den enda kontakt de hade med yttervärlden under de fyra ockupationsåren.

 

Men i november 1944 var det någon av grannarna som anmälde morfars radio till den tyska ockupationsmakten. Morfar blev förvarnad och kunde fly med familjen på skidor över fjällen i den mörka vinternatten. Min mamma, då några och tjugo, bar sin treåriga lillasyster i en ryggsäck, in över gränsen strax söder om Treriksröset. Familjen sattes i flyktingläger i Dalarna, min mor stannade kvar i Sverige efter kriget, det är därför jag är svensk.

 

Min mamma fyller 86 år i december. I lilla röda Skene röstade en väldig majoritet nej till EU, och definitivt de flesta i mammas bekantskapskrets. De som frågar mamma om hennes inställning får alla samma svar; utan att egentligen veta om det så bestämde hon sig för hur hon skulle rösta i november 1994, den där polarnatten 1944. Hon röstade ja. Hon har upplevt en tid när Europa inte kunde samarbeta.

 

Varför får skeptikerna så stort genomslag i Sverige? Man kommer inte ifrån några sanningar; Sverige har en annan historisk erfarenhet än resten av Europa. I nästan alla andra EU-länder finns krigskyrkogårdar från modern tid.

 

Den europeiska unionen är viktig för klimatarbetet. Den är viktig för att hävda Europas konkurrenskraft och mycket annat. Men framför allt är unionen det viktigaste fredsinstrumentet som har skapats.

 

 

Sverige har äntligen fått en regering som gillar Europa. Sverige tillhör Europa. 
  

-  ¤  -

 

Landsmötesdeltagare!

 

Jag tror på Sverige. Jag tror på framtiden. Jag tror att Sverige kan återta sin position som en av världens mest framgångsrika nationer. Det var en position som Sverige tidvis innehade under 1900-talet. Men det förutsätter långsiktighet och uthållighet. Det projekt som alliansen åtagit sig kräver regeringsinnehav under flera mandatperioder. Att alliansregeringen blir återvald 2010 är därför ett centralt mål för folkpartiet. Allianssamarbetet har ett grundmurat stöd i vårt parti.

 

Ett mer framgångsrikt Sverige förutsätter att vi bygger

-en skola och ett utbildningsväsende i världsklass,
-ett samhälle fler människor som försörjer sig genom eget arbete och egen ansträngning i stället för på bidrag,
-en social välfärd som skapar trygghet, inte minst för våra äldre.

 

Socialdemokraternas devis ”Alla skall med” var en bra slogan. Men de förlorade valet på skillnaden mellan sin slogan och den verklighet de bar ansvaret för.

Fler och fler människor levde på bidrag i stället för på arbete, fler och fler elever blev underkända i skolan, fler och fler invandrare lämnades med olika projektbidrag i utanförskapsområden, fler och fler äldre upplevde att hjälpen för dem försämrades. 

 

Ska Sverige lyfta måste alla med. Inte genom bidragsförsörjning. Utan genom att få stå på egna ben. 

 

 

 

 

Tack för att ni har lyssnat.