Kunskap lyfter Sverige

 

Jenny  är 18 år. Hon föddes med medfödda skador i hjärnan och i musklerna. Jenny kan svara ”ja” och ”nej” på frågor och säga några ord av typen ”mamma” ”pappa” och ”aj”. Jenny är blind, men har lärt sig att själv använda teckenspråk.

Jenny går på Ekeskolan, bara några kilometer härifrån. Den förra regeringen beslutade 1999 att Jenny och hennes skolkamrater skulle bli de sista eleverna på denna statliga specialskola. Inga nya elever skulle tas in. Ekeskolan skulle stängas, därför att den skapar segregation.
Ekeskolan var en statlig specialskola för elever som  är helt eller nästan helt blinda och dessutom har andra funktionshinder.

Jennys mamma berättar om skillnaden mellan lågstadiet, då Jenny gick i kommunens vanliga skolor, och om tiden sedan dess på Ekeskolan.

I tioårsåldern gjorde Jenny några studiebesök på Ekeskolan. Föräldrarna ville förstå hur Jenny reagerade. Efter ett par studiebesök lärde sig Jenny att vid infarten till skolan känna igen några bump i gatan. Föräldrarna förstod Jennys inställning när hon vid ett besöken utbrast att glädjefyllt ”Ja” när hon kände bumpen under bilen. Till slut tecknade Jenny på teckenspråk ”Nu vill jag gå här”.

Mamman beskriver hur Jenny har lärt sig nya saker på Ekeskolan, som för oss kan tyckas små, men som är stora i Jennys liv. Hon kan nynna med i melodier, hon kan klinka på pianot och hon kan nu gå med vit käpp, något som de andra blinda eleverna har lärt henne.
I den vanliga skolan satt Jenny längst bak på skolavslutningen och lyssnade på när andra barn gjorde scenframträdanden. På Ekeskolan vågar Jenny själv stå på scenen.  

För egen del blir jag aldrig så berörd som när jag möter eleverna i våra särskolor och specialskolor. Berörd över de orättvisor som naturen själv har skapat. Samtidigt blir jag stolt över ambitionerna i vårt svenska välfärdssamhälle. De här skolorna är dyra, men de är värda varenda krona. Föräldrarna till barn inom särskolan och specialskolorna har varit förtvivlade över politiken de senaste 10 åren.

Det är en glädje för mig att idag här i Örebro kunna berätta för Jenny att i en proposition till riksdagen föreslår jag inom kort att  den förra regeringens beslut om nedläggning rivs upp. Sju långa år av ångest hos många föräldrar är över.

Jennys skola, Ekeskolan, kommer att öppnas på nytt!

 

Temat för årets riksmöte är ”Kunskap lyfter Sverige”.

Det är ingen slump att liberaler alltid har satt kunskap överst på den politiska dagordningen. Liberalismen är läran om individens frihet. Tilltron till att den enskilda människan kan växa och utvecklas om hon får chansen. Kunskap ger människor  möjlighet att ta ansvar, att själv bestämma.

Historien är fylld av exempel hur kunskap och upplysning har drivit fram en liberal samhällsutveckling. Den moderna  demokratiseringen i vårt eget land skedde när hela befolkningen hade gått i folkskolan.

När Östtysklands och Ungerns befolkningar kunde skruva in Västeuropas TV-kanaler så rycktes mattan undan  för den lögnaktiga propaganda som var själva grunden för kommunistdiktaturerna. Så går kampen för kunskap och demokrati hand i hand.  Bildade människor accepterar inte förtryck.

Varje ny generation av ungdomar måste vinnas för de centrala värderingar som bygger upp vårt liberala samhällsmodell; demokrati, humanism och att visa respekt och solidaritet med sina medmänniskor.

Då duger det inte att bara kunna zappa, surfa och messa. I ett tryggt liv och i ett civiliserat samhälle måste vi människor ha kulturella förankringar. En av de viktigaste uppgifterna i skoldebatten för liberaler är att hävda bildningsperspektivet.
Skolan finns för att överföra vårt gemensamma bildningsarv till den uppväxande generationen. Skolan är helt enkelt vår viktigaste kulturinstitution. Lärarkåren är Sveriges i särklass viktigaste kulturarbetarkår.

Tyvärr finns det inget område där förflackningen i svensk skolpolitik blir så uppenbart  som när det gäller behandlingen av de centrala humanistiska ämnena i skolan. Svenska och historia är efterkrigstidens stora förlorarämnen i skolan. Ämnet historia har halverats i skolan sedan 50-talet. En elev i de sjuåriga folkskolan 1919 läste mer svenska på sju år än vad dagens elever läser på nio.

I många skolor i Israel möter barnen som sin första läsebok den hebreiska översättningen av ”Nils Holgerssons underbara resa” av Selma Lagerglöf. Det var länge sedan som både Holgersson och Lagerlöf mönstrades ut ur den svenska skolans gemensamma kanon.

Riksmötesdeltagare!
En ny skolpolitik i Sverige måste väsentligt tydligare än efterkrigstidens läroplaner ta sikte på kulturella bildningsideal. Den skolpolitik som gått ut på att radera vårt gemensamma bildningsarv är ett svek mot de uppväxande generationerna.

Det är dags för en skolpolitik som sätter bildning i fokus!

Nu ska vi gå över till frågesport; vem citerar jag nu? Personen i fråga argumenterar för nationella prov i årskurs tre;

”Partivänner! Utvecklingen i den svenska skolan går åt fel håll… Vi pratar om nationella prov för att synliggöra brister, att knyta hjälp och stöd till detta på ett tidigt stadium. Det är arbetarklassens barn det handlar om, det är de som idag går igenom skolgången utan att få nödvändiga kunskaper och verktyg att kunna göra egna val. Det är tragiskt…Därför är det så oerhört viktigt att införa nationella prov.”

Det är en passionerad argumentation som här framförs inför socialdemokraternas partikongress 2005 av dåvarande skolministern Ibrahim Baylan.
Men han blev brutalt nedröstad av kongressen. De ville inte veta av några kunskapskontroller.

Den 30 maj kommer riksdagen att rösta om frågan om nationella prov i årskurs tre. De argument som jag anför i propositionen är exakt de som Baylan formulerade; att hitta de elever som inte hänger med. Det är ofta arbetarklassens barn vi talar om.

Min fråga till Ibrahim Baylan idag är; Hur tänker du rösta i kammaren den 30 maj? Tänker du rösta efter din uppriktiga övertygelse, eller tänker du rösta med Mona Sahlin?

Min vädjan är; svik inte arbetarklassens barn den 30 maj!
 

Det sista stora formella hindret för kvinnor i utbildningsväsendet avskaffades för exakt 80 år sedan. Det var den frisinnade ecklesiastikministern John Almqvist som 1927 öppnade upp gymnasieskolan för flickor. Men det är skillnad på formella hinder och reella hinder.

Jag tänkte på den reformen när jag i vintras mötte nio flickor på Gustav Adolf-skolan i Landskrona. De hade just gått ut i en skolstrejk, därför att de krävde respekt från sina unga manliga klasskamrater. Ett gäng killar kallade flickorna hela tiden för ”hora” och trakassrade flickorna både sexuellt och för att dessa flickor ville prestera bra i skolan.

Det är, i mer än nio fall av tio, tonårspojkar som står för skadegörelse, våld och trakasserier i våra skolor. Det är ofta flickor som blir mest utsatta. När vi talar om ordningsproblemen i skolan, skulle vi ofta lika gärna kunna säga jämställdhetsproblem.

Vi har en annan utveckling parallellt med detta; många flickor känner sig mer och mer stressade över de krav och ideal man vill leva upp till, samtidigt som antipluggkulturen bland killar snarast verkar förstärkas. Flickors studieresultat har alltid i betygshänseende legat något högre än pojkars, men skillnaderna verkar förstärkas. Det moderna samhällets paradox är att när killarna blir vuxna män så passerar de kvinnorna i lönehänseende. En viktig orsak till detta är att utbildning inte lönar sig i Sverige.

Det ”Lärarlyft” som Lars Leijonborg och jag presenterade i fredags utgör en svensk strategi för att höja läraryrkets status och attraktionskraft. Detta är en stor satsning för jämställdhet. Läraryrket är idag i större utsträckning än någonsin ett kvinnoyrke.
När man tittar på det svenska utbildningsväsendet ur ett jämställdhetsperspektiv är det uppenbart att det finns stora behov av både reformer och attitydförändringar. Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och jag har gemensamt tillsatt en arbetsgrupp för att studera de utmaningar vi står inför.
Utmaningarna är stora. Men det får inte avskräcka. För låt det stå fullständigt klart;
Flickor i svensk skola ska inte behöva strejka för att slippa att bli trakasserade!

- Jag var väldigt skoltrött, men här är jag alltid före sju på morgonen. Nästa vecka ska jag och lägga textilmatta i en 600 kvadratmeter stor våning på Sheraton, men jag lägger annars mest trägolv.
Detta säger Fredrik Lundin, som är 17 år gammal. Han är lärling på företaget Linoleumkompaniet och arbetar där tre dagar i veckan. De andra två dagarna läser han teoretiska ämnen i skolan.
Sanningen är att Sverige är ett av de länder som gått allra längst åt att skolifiera sina yrkesutbildningar. Så har Sverige också stora problem med kvaliteten i yrkesutbildningarna. Nästan 40 % av de elever som påbörjar en yrkesutbildning, blir inte godkända på gymnasiet.

Den fråga som måste ställas är varför det stora partiet inom svensk arbetarrörelse så till den grad har velat nedvärdera yrkeskunnande?
Alla ungdomar vill inte bli akademiker, alla kan inte bli akademiker och samhället fungerar inte om alla blir akademiker. 
Sverige har faktiskt fyra gånger så hög ungdomsarbetslöshet som Danmark. En lärling på en arbetsplats får ofta fast anställning när utbildningen är slut i Danmark. I Sverige hoppar ungdomarna av de alltför teoretiserade yrkesprogrammen, och har då varken gymnasieexamen eller yrkeskunskaper och går rakt ut i arbetslöshet.

Partivänner!
Det är dags att Sverige lämnar inställningen bakom sig, att yrkesutbildningar skulle vara något mindre fint. Det är dags att införa lärlingsutbildningar!

Apropå socialdemokraterna; den nya partiledaren Mona Sahlin har nu tillsatt nya programgrupper som skall förnya det politiska innehållet, däribland utbildningspolitiken.

Under den tid som Mona Sahlin var ute ur politiken så kallade hon småföretagarna för ”hjältar”. Men när hon sedan kom tillbaka i regeringen medverkade hon i rader av beslut för att försvåra för småföretagarna.

Sedan blev Mona Sahlin integrationsminister och skulle fixa integrationen. Under den tiden växte problemen i Sveriges utanförskapsområden med bidragsberoende och segregation.

Sedan blev Mona Sahlin energiminister och skulle fixa både miljön och energipriserna. Under den tiden steg elpriserna till all-time-high och den nedstängda Barsebäck 2 ersattes med dansk kolkraft.

Nu erbjuder sig Mona Sahlin att fixa skolan. Jag säger till Sveriges lärare; akta er!

- Det känns orättvist. Jag älskar skolan men kan inte gå dit. Det säger Jessica, 11 år, i en tidning häromdagen. Hon har utsatts för grov mobbning under en längre tid. Hon bor  en mindre kommun här i mellansverige.

Hon har nästan dagligen i ett års tid fått ta emot sparkar, spottloskor i ansiktet och slag.

- Jag har haft svårt att sova och jag gråter mycket, säger Jessica tyst, till Expressens reporter.

Rektorn erkänner att skolan har misslyckats. Nu återstår bara en lösning. Jessicas familj har bestämt sig för at flytta till annan ort. Jessicas plågoandar får dock gå kvar.

Att bekämpa mobbning är en av våra viktigaste uppgifter i svensk skolpolitik. Regeringen satsar nu 40 miljoner kronor på att utvärdera de bästa metoderna mot mobbning och sprida kunskap om dem. Det är den största satsningen som någonsin gjorts i Sverige. Från den 1 augusti i år medger skollagen äntligen att skolan får förflytta mobbaren, i stället för att offret ska behöva flytta på sig.

Den armarna-i-kors mentalitet som länge präglat svensk skolpolitik när det gäller mobbning är nu på väg ut. Vårt långsiktiga mål är nolltolerans mot mobbning. Ingen ska behöva lida som Jessica!

Förr i tiden kallades folkpartiet för folkskollärarpartiet. Än idag är det många som säger att folkpartiet är ett intellektuellt lärarparti. Jag är inte lärare och ingen i min släkt heller – ändå är jag inte besvärad över benämningen.  Liberalismens kärna är att bildade människor skapar anständiga samhällen.

Det är ingen slump att socialdemokrater och socialliberaler kommer till olika slutsatser i konkreta skolpolitiska frågor.

Socialdemokrater tycker att alla i konformistisk anda ska stöpas i samma form. Det spelar ingen roll om gymnasieeleven är intresserad av teoretiska studier eller en praktisk yrkesutbildning. Det spelar ingen roll om eleven har lätt för sig eller svårt för sig. Hellre sänka kravnivån för alla än att ge särskilt stöd till de med behov.  Elever med grava funktionshinder ska gå i samma klasser som andra.

Jämlikhet i socialdemokratisk tappning är att stöpa alla i samma form.

Mot denna syn ställer vi en annan. Elever är olika. Elever har olika behov och måste mötas olika. En del behöver mycket stöd och hjälp. Andra kan gå snabbare fram. En del är intresserade av akademiska studier, men alla vill inte bli akademiker. Vi behöver olika stödformer åt elever med särskilda behov, till exempel särskola och speciallärare.

 

Kombinationen av individualisering och att ge mycket extra stöd åt de som behöver; det är just det som är socialliberalism. Också inom utbildningspolitiken.

Tack för att ni har lyssnat!