OLOVS ORD
VÄLKOMNA TILL MITT NYHETSBREV NR 2/2008!
Det här är ett nyhetsbrev från Olov Lindquist, aktiv kommun- och landstingspolitiker för folkpartiet.
Tanken med mitt nyhetsbrev är att jag, för det mesta sett ur ett Södertäljeperspektiv, skall kommentera händelser inom politiken. Jag kommer också att berätta om vad jag gör och har gjort för att förbättra densamma. Kontakta gärna mig om du har synpunkter på det jag skriver eller när det gäller något annat inom politiken!
E-post: olov.lindquist@politik.sll.se mobiltele: 070/593 43 66
Du får gärna tipsa mig om du vet om någon som skulle vilja ha mitt nyhetsbrev!
LÄKARANSVARET FÖR DE SÄRSKILDA BOENDENA I SÖDERTÄLJE
Det händer dessbättre inte alltför ofta att jag, i likhet med biskop Brask, skulle kunna uttala ”Därtill var jag nödd och tvungen”, utan det hör snarare till undantagen. Men dessvärre så inträffade detta nu i februari då jag som ordförande i sjukvårdsstyrelsen söder egentligen ville att uppdraget om läkarinsatser i de särskilda boendena i Södertälje skulle tilldelas Södertälje sjukhus geriatriska avdelning och inte företaget Legevisitten. Det här är en komplicerad historia som man kan göra väldigt lång, men eftersom många av er läser Länstidningen så kan jag bara konstatera att om inte äldreomsorgschefen i Södertälje kommun av någon anledning hade prioriterat Legevisitten före Södertälje sjukhus, så hade vi i styrelsen inte varit tvungna att ge uppdraget till Legevisitten. Nu lämnades enbart ett förslag in i tid, äldreomsorgschefens. Därefter, när allt var för sent, så blev det en oerhörd aktivitet på Södertäljes politiker i äldreomsorgsnämnden och främst då dess ordförande Kerstin Petterson (v). Men det var så dags då. Våra tjänstemän hade vid det laget förberett och tillfrågat Legevisitten om de kunde tänka sig att åta sig uppdraget och när de svarade ja så inträffade något som på juristspråk kallas ”avtalsliknande tillstånd”. Att bryta ett sådant bedömer våra landstingsjurister skulle kosta landstinget någonstans mellan 10-15 miljoner kronor och det var inte vare sig jag eller någon annan i majoriteten beredd att ta ansvar för. Naturligtvis har detta kritiserats av oppositionen, som tyckte att vi ändå borde ha förordat Södertälje sjukhus. Det är ju lätt att säga när man inte har det ekonomiska ansvaret. Det är nu bara att hoppas att Legevisitten gör ett minst lika bra jobb som sjukhuset. Att de får ett tufft jobb är helt klart, eftersom sjukhuset i det här fallet hade mycket väl upparbetade samarbetskanaler med kommunen. Sett ur den synvinkeln är äldreomsorgschefens prioritering inte bara märklig. Den är outgrundlig.
SKA VI FOLKOMRÖSTA OM SÖDERTÄLJE SJUKHUS?
Om man svarar ja på ovanstående fråga så har jag i så fall en del motfrågor. Vilka ska få vara med i folkomröstningen? Vad ska vi folkomrösta om? Vilket förslag från majoriteten ligger till grund för denna folkomröstning?
Det är inte för inte som ni säkert förstår att jag är negativ till en folkomröstning. Men aktionsgruppens med fleras krav på folkomröstning är sannerligen ganska så märklig. Idag finansieras sjukhuset i huvudsak med skattemedel. Så kommer det att förbli, oavsett vem som i framtiden driver sjukhuset. Men dessa skattemedel kommer från hela länets skattebetalare. Att då bara invånarna i Södertälje ska folkomrösta om sjukhuset är därför i grunden helt fel. Vad vi ska folkomrösta om och vilket förslag från majoriteten som ligger till grund för folkomröstningen hänger ihop. Ännu så länge finns inget förslag från oss i den borgerliga majoriteten som vi kan rösta om. Det är våra politiska motståndare som påstår att vi tycker än det ena än det andra. Vare sig någon konsultrapport eller allmänna uttalanden om mångfald eller mer privata inslag i vården, kan ju ligga till grund för en folkomröstning. Alltså finns det inga som helst skäl att ha någon omröstning. När det dessutom är så att de borgerliga partierna har gått till val på mer privata inslag i vården, så kan man dessutom med fog anse att det enda vi nu försöker göra är att genomföra vår politik.
KAN MAN GÖRA VAD SOM HELST OCH SEDAN GÖMMA SIG BAKOM SIN DIPLOMATISKA IMMUNITET?
Som flera av er säkert vet så är jag sedan några år tillbaka engagerad inom AIK Innebandy. En av våra a-lagsspelare blev natten mot söndagen misshandlad inne i centrala Stockholm. En för honom främmande person, slog helt oprovocerad ned honom och vår spelare fick fyra tänder utslagna, stukade ena handleden, fick sy på hakan och läppen och har drabbats av en kraftig hjärnskakning. Att detta gör mig och många fler med mig upprörda förstår ni säkert. Men det som gör mig nästan än mer upprörd är dels att våldet var helt oprovocerat, dels att den person som genomförde misshandeln och som greps på platsen hade diplomatisk immunitet genom sin anställning på den amerikanska ambassaden. Därför har han redan släppts och ärendet är därmed nedlagt hos Polisen.
Från AIK:s sida har vi nu skrivit ett brev till UD med anledning av det inträffade. Oavsett om något händer, så anser jag att den diplomatiska immuniteten inte kan vara gränslös. Vad hade hänt om vår spelare hade blivit misshandlad till döds? Skulle personen ifråga ha blivit släppt av polisen då med? Dessvärre är nog, vad jag förstår, svaret ja på den frågan. Det innebär att det istället ställs stora krav på åtgärder från diplomatens eget hemland, vilket nog inte alltid är fallet. Jag kommer via AIK att följa detta med intresse, samtidigt som jag önskar vår spelare en snabb tillfriskning!
Om du har någon åsikt om den diplomatiska immuniteten eller något annat som jag skriver eller har skrivit om, så får du gärna höra av dig!
Hälsningar
Olov