Garanterad valfrihet och värdighet för äldre par!?

I samband med antagandet av de nu gällande riktlinjerna för äldreomsorgen i Göteborg fördes på mitt initiativ inför kommunstyrelsebehandlingen av dessa riktlinjer mycket diskussioner om rätten till äldreboende och att vända utvecklingen så att det åter skulle bli lättare för den som vill, att få en plats på våra särskilda boenden. Resultatet blev att skrivningarna om kraven för att få en äldreboendeplats mildrades. I den andan utgick jag ifrån att äldre därför skulle bedömas mer välvilligt avseende behov och möjligheter till ett boende inklusive äldre par som levt ett helt liv ihop och vill kunna bo samman även de sista åren av sina liv.

Jag ser nu att skrivningarna i äldreriktlinjerna fortfarande kan tolkas tämligen restriktivt avseende denna möjlighet att få flytta in i ett särskilt boende tillsammans. Det finns givetvis många svårigheter med par i olika ålder och olika stora behov av omsorg och vård som vill flytta in i ett och samma boende och det är inte alltid den bästa lösningen. Ett ytterligare problem är att snart sagt alla flerbäddsrum är borta. Det är bra att ingen tvingas dela rum med en främmande människa, men det får ju inte betyda att den som verkligen vill dela rum eller bo i direkt anslutning till sin kära inte kan få det. Det viktiga är att den enskilde själv får sista ordet och det är sedan vårt ansvar att göra allt i vår makt för att uppfylla den önskan.

När det kommer till ett äldre par som levt hela sitt liv ihop och idag är i 90-årsåldern, så borde det inte ens vara en diskussion. Det är självklart att vi måste ha ordnats så det är möjligt för dem att flytta in i ett gemensamt anpassat boende när den ene får så stora behov att det inte går att bo kvar hemma. Av det följer också att vi måste ha skapat ett tydligt regelverk som gör det möjligt för de enskilda handläggarna att göra en frikostig tolkning för den möjligheten. Det är bara att konstatera, att något så mänskligt självklart, har vi från politikens sida missat som det idag ser ut.

Jag vill nu därför ställa följande frågor till Kommunstyrelsens ordförande:

1. Anser du att de äldre som levt samman och vill kunna fortsätta göra det när den ena parten har behov av ett särskilt boende också skall kunna beredas den möjligheten?

2. Är du i så fall beredd att ta initiativ för att ändra skrivningarna i nuvarande riktlinjer för äldreomsorgen så att det inte finns några tveksamheter på den punkten?   Mikael Janson (fp)