Interpellation till kommunstyrelsens ordförande
Göteborgs Kommunfullmäktige     

 

Göteborg 2006-08-21

Fråga om likabehandling av funktionshindrade över hela kommunen i alla stadsdelar.

I dagens Göteborg behandlas människor olika beroende på var de bor. Det blir extra påtagligt för grupper i stora behov av kommunens tjänster för att klara sin vardag. En sådan grupp är synskadade i behov av ledsagning. Det verkar finnas närmare 21 olika sätt att bedöma denna grupp, en för varje stadsdel, om ens det räcker då det också kan skilja från handläggare till handläggare.

Det beror på om den synskadade har bedömts ha rätt till färdtjänst eller inte och då får en viss generell ledsagarservice men oftast inte mer oavsett faktiskt behov. Det beror på om vederbörande anses ingå i personkretsen för Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) eller inte och i så fall anses ha rätt till någon hjälp alls eller inte utifrån Socialtjänstlagen (SoL), som egentligen är mer anpassad för att tillgodose behovet av ledsagning. Bedömningen skiljer från stadsdel till stadsdel och från fall till fall. I en del fall anses rätten till personlig assistent liktydigt med rätt till ledsagning som därmed tillgodoses av assistenten eller bedöms inte behövas alls. En person som kan ha lätt för att klara sig i hemmet och därmed inte har stora personliga behov enligt LSS, kan däremot ha stora vardagliga problem så fort man rör sig utanför invanda miljöer men får ändå inte rätt till ledsagarservice enligt SoL på en del håll, men får det på andra. I en del fall går det dessutom att få ledsagning in i hemmet, i andra bara fram till tröskeln. Meningen med LSS och SoL är ju att hjälpa och garantera funktionshindrade till ett liv så likt oss andras som möjligt, inte närmast slumpmässigt stjälpa och begränsa denna möjlighet.

Det är naturligtvis fråga om svåra bedömningar och exakt lika ur alla aspekter kan det nog aldrig bli, särskilt inte som utgångspunkten är just en individuell bedömning av varje enskild persons möjligheter och behov. Men någon form av tydligt rättesnöre för såväl handläggare som enskilda berörda och granskande myndigheter att hålla sig till behövs. En snarlik historia är hur rätten till skolskjuts för unga med funktionshinder varierar efter var man bor och den som haft rätt till skolskjuts i en stadsdel förlorar den rätten vid flytt till en annan och vice versa, allt annat lika. Den nyligen antagna vägledningen för insatser till funktionshindrade i Göteborg är tänkt att vara en sådan vägledning. Men den kan naturligtvis inte täcka allt och luckor finns. När det gäller rätten till ledsagning och skolskjuts är det uppenbart så. Det finns säkert fler exempel.

Jag vill nu därför ställa följande frågor till Kommunstyrelsens ordförande:

1. Anser du att den antagna vägledningen är tillfyllest utifrån resonemanget ovan och ger tydliga direktiv för en rättvis och likvärdig bedömning av likartade fall i alla SDN?

2. Om inte, avser du att i så fall agera och på vilket sätt?