Går det framåt i skapandet av en mobil jourpsykiatri i Göteborgs kommun?

Det har under flera års tid funnits en diskussion om behovet av att få till stånd en mobil psykiatrisk kompetens som kan komma ut till människor med akuta psykiska problem där de finns. Från vår sida i kommunen handlar det förstås om att få tillgång till stöd för de övriga fältinsatser som görs när dessa stöter på individer och situationer de inte kan hantera. 

I samband med vårt yrkande från (fp), (kd), (m) i Sociala resursnämnden våren 2007 om en ny inriktning på hemlöshetspolitiken genom att lägga ned den så kallade boendetrappan och skapa fler platser i samverkan med frivilligorganisationerna för en verklig ”tak-över-huvudet-garanti”, helt i linje med de förändringar som nu görs, lyfte vi också fram frågan om behovet av jourpsykiatri som kan komma ut och bistå fältarbetarna. En sådan mobil psykiatri kan dessutom vara en resurs för de olika hemlöshetsboenden som finns med inneboenden som kan ha olika svårbedömda psykiatriska tillstånd. 

Detta behövs när man ute i fält eller på ett boende stöter på personer där det finns behov av att få klarhet i om det finns en psykisk komplikation som behöver hanteras och i så fall på vilket sätt den bäst hanteras för att nå framgång och då inte bara när det är fråga om direkt akuta situationer. Det handlar om människor som är svåra eller närmast omöjliga att nå och som även kan vara såväl farliga för sig själva som andra och omöjliga att frivilligt få med till exempelvis sjukhus eller ens att vilja ha med myndighetspersoner att göra överhuvudtaget.

Efter vad jag förstår finns det en samsyn om detta i kommunen idag. Sociala Resursnämnden har med sitt samordningsansvar för hemlösheten en viktig roll i sammanhanget, men det är en bredare fråga än så för kommunens alla olika sociala omsorgsverksamheter. Det är också en större fråga kring hela psykiatrin och sjukvårdens organisation i sin helhet med alla de problem som finns. Det gör att det kan vara svårt att inom sjukvården skapa resurser för att få ut läkare och sjukvårdpersonal på fältet utifrån de direkta behov vi kan se från det kommunala perspektivet. Det kan i väl så hög grad också handla om synen på hur psykiatrin skall jobba i sin helhet utifrån sjukvårdens perspektiv. Inte desto mindre måste vi från kommunens sida fortsätta verka för att det finns mobil jourpsykiatri att tillgå när och där behovet finns.

Jag vill därför ställa följande frågor,

1. Delar du uppfattningen att det finns behov av mobil psykiatri och behovet av att i samverkan med sjukvården bygga upp en sådan verksamhet?

2. Vad kan vi tillsammans, utöver det som redan görs, göra för att verkligen nu åstadkomma det i så fall?

Mikael Janson (fp)