Det talade ordet gäller.
ALLA KAN BIDRA
Tal av Jan Björklund vid Folkpartiets kommunala riksmöte i Västerås den 26 april 2008
Här i Västerås bor det ungefär 135 000 människor. Det är en av Sveriges större städer.
Efter ett och halvt år med den nya allansregeringen så har det skapats mängder av nya jobb i Sverige, faktiskt mer än ett helt Västerås. Människor som tidigare var arbetslösa och levde på bidrag står nu på egna ben och försörjer sig på eget arbete.
Vi kallar den politiken för arbetslinjen. En gång i tiden var det socialdemokraternas viktigaste fråga, numera är det bidragen.
Något av det viktigaste en människa kan lära sig under sin uppväxt är betydelsen av hårt arbete, att försörja sig själv och att alltid försöka göra det som är rätt. Att
behandla andra människor med respekt. Att se alla människors särskilda värde och potential.
Vi politiker kan inte och ska inte leva livet åt människor. Men var och en ska få möjlighet att utveckla sin potential och att få ständigt nya livschanser.
Ett samhälle som bygger på en liberal grundtanke ställer också krav på varje enskild människa. Vi måste alla ge, inte bara ta. Det är så man kan göra skillnad. Solidaritet med sina medmänniskor innebär att var och en anstränger sig för det gemensammas bästa. Solidaritet kan inte bara utövas genom skattsedeln och genom valsedeln.
Människan är större än att bli betraktad som social klient. Ett socialt välfärdssamhälle är större än socialbidragsnormen.
Grundtanken för regeringens politik är ett värderingsskifte; från bidragslinjen tillbaka till arbetslinjen.
Socialdemokraterna satte på niottiotalet upp det så kallade 80-pocents-målet, att 80 % av den vuxna befolkningen skulle försörja sig på eget arbete. Den socialdemokratiska regeringen nådde aldrig upp till sitt 80%-mål, därför att de inte vågade fatta nödvändiga beslut. Vi tror inte så mycket på att sätta upp sådana mål, men vi vill inte vara misunnsamma. Vi vill glädja socialdemokraterna som tycker att sådana mål är viktiga. För första gången så når nu Sverige 80%-målet.
Mona Sahlin anklagar regeringen för att vara orättvis. Men varför skulle det vara mer solidariskt att betrakta hundratusentals svenskar som uträknade? Ett fundamentalt misstag som socialdemokraterna gör är att misstolka begreppet rättvisa. I Mona Sahlins värld är bidrag och omhändertagandementalitet detsamma som rättvisa och godhet. I den socialdemokratiska ideologin om ”de starka samhället” betraktas medborgarna som medlemmar av olika ”svaga grupper”, som måste tas om hand.
Partivänner,
Fler människor lever på sitt eget arbete i dag, än någonsin tidigare i svensk historia.
Räds inte vänsterblockets attacker. Sträck på er, för det vi har uppnått på kort tid är något att vara mycket stolta över.
- ¤ -
En del av de nya jobben kommer i den hushållsnära tjänstsektorn, det som socialdemokraterna kallar pigjobb.
Städtjänster i hushållen har naturligtvis förekommit hela tiden, men det har varit mycket svartjobb, på grund av skatterna. Svartjobb betyder att staten inte får skatteinkomster, men det betyder ju också att de anställde inte får sociala förmåner och inga pensionspoäng.
I varje lågkonjunktur när det blir ont om jobb för målare, snickare, elektriker och andra ofta manliga hushållsnära tjänster, så brukar socialdemokratiska regeringar omedelbart införa s.k. ROT-avdrag, för att stimulera efterfrågan på dessa jobb.
Fundera ett ögonblick på hur en moraliserande socialdemokratisk skattepolitik har behandlat den manlige målaren och den kvinnliga städerskan. Han, som har till uppgift att måla ett fönster, får bidrag, avdrag, reduktioner och subventioner. Hon, som har som professionell uppgift att putsa samma fönster, hon har inte ens fått pensionspoäng.
Jag såg i pressen att en de många familjer som nu har sökt avdrag för hushållsnära tjänster bor på herrgården Torp i Södermanland, nämligen paret Anitra Steen och Göran Persson. De har ansökt om högsta möjliga avdrag. Deras partikamrater kräver nu att de ska ta tillbaka ansökan om avdrag.
Min uppmaning till Göran Persson är: Stå på dig! Dra inte tillbaka ansökan! Du gör rätt, du bidrar just nu till jämställdhet i skattepolitiken!
- ¤ -
-”Jag känner mig totalt värdelös. Det finns ingen nytta med mitt liv.”
Så sade Samuel, 24 år gammal i tidningen Aftonbladet i mars 2006. Samuel berättade att han sov till klockan ett. Han spelade dataspel för att få tiden att gå.
Redan som 23-åring hade Samuel förtidspensionerats. Han hade fått diagnosen ADHD och ansågs inte kunna arbeta.
-”Det går inte att beskriva hur det är”, säger Samuel. ”Man är ingenting.” Detta var våren 2006.
Nu, två år senare har Samuel en ny livssituation. Samuel gav inte upp utan gav sig den på att han skulle tillbaka till arbetsmarknaden. Till sist fick han ett jobb på ett lager.
-”Jag klarade av ett lagerjobb. Jag fixade det”, säger han med stolthet. Nu har han lämnat förtidspensionen bakom sig.
Det var under Mona Sahlins tid i regeringen som antalet förtidspensionärer i Sverige blev fler än antalet företagare. ”Alla ska med”, skrev de på sina valaffischer, men de lämnade fler människor bakom sig än någon annan svensk regering har gjort.
Denna politik, att flytta människor ut i utanförskap, har varit förödande. Jag vet inte om det har skett för att man trott att man har varit snäll mot dessa människor, eller om det har skett för att minska antalet öppet arbetslösa i statistiken. Men jag vet att detta är både ett samhällsekonomiskt slöseri och helt förödande för många enskilda människor. Precis som Samuel känner de sig inte behövda, de tappar självförtroendet och de tappar det sociala umgänge som en arbetsplats för med sig.
Självfallet finns det människor som måste förtidspensioneras även i framtiden, men vi kan inte hålla på att förpassa så många människor ut i utanförskap som vi har gjort hittills. Även om alla inte kan göra exakt den arbetsuppgift man gjorde förut, kan man kanske göra något annat.
Samuel får frågan av Aftonbladet hur han ser på regeringen. Han svarar; ”De har den rätta intentionen.” Han får frågan hur han ser på framtiden. Han svarar; ”Mycket ljusare än för två år sedan. jag träffar människor, jag är någon nu.”
Socialliberaler,
Vi lägger om denna politik nu. Samuel ska få jobba. Människor ska känna sig behövda.
Det sociala skyddsnätet ska fånga upp dem som faller, men det ska inte snärja den som kan stå av sig själv.
- ¤ -
Vi är helt medvetna om att opinionsläget är motigt för regeringen. Oppositionen leder i mätningarna när vi närmar oss halvtid.
Å andra sidan; många minns vem som vann VM-guldet i fotboll, men hur intressant är det vad det stod i halvtid?
Vi har fattat beslut som är tuffa men nödvändiga. Det nedkallar inte allas förtjusning att fatta sådana beslut. Socialdemokraterna har skällt som bandhundar och varit emot allt.
Men nu har de tuffa besluten i allt väsentligt tagits. På grund av att vi fattat beslut om a-kassan, inkomstskatterna, förmögenhetsskatten och en rad andra beslut så har fler jobb skapats och fler människor har en inkomst. Trots att skatterna har sänkts så får staten in mer pengar än förut, därför att vi har fler skattebetalare.
Nu är det dags att också genomföra satsningar som blivit möjliga, tack vare de tuffa besluten. Skolan, förskolan, forskningen och infrastrukturen är några av de områden som är strategiskt viktiga för Sverige.
Vi tänker går vidare med skattesänkningar för arbete. Redan på Bertil Ohlins valaffischer på 1950-talet skrev folkpartiet ”Det ska löna sig att arbeta”. Folkpartiet var också huvudkonstruktören i de två stora marginalskattereformerna 1981 och 1989. Nu genomför vi ytterligare inkomstskattesänkningar för lönearbete.
Jag är glad att vi kunnat enas om att också nu begränsa uttaget av statlig inkomstskatt. Skattesystemet måste premiera utbildning, men idag bestraffar det utbildning. Den som går tre, fyra, fem år på universitetet och drar på sig stora studieskulder, får till på köpet en straffbeskattning. Gymnasielärare, polisinspektörer och specialistsjuksköterskor, det är också dem vi nu tänker sänka skatten för. Det måste löna sig bättre att utbilda sig.
Jag vill peka på ett par områden i vår sociala välfärd där regeringen kommer att höja ambitionerna och öka de ekonomiska satsningarna.
För det första: psykiatrin. Jag skäms uppriktigt sagt över hur vi i Sverige har hanterat våra psykiskt sjuka. I all välmening monterade vi ner de gamla mentalsjukhusen, men det är ytterst oklart vad som har kommit i stället. ”Integration i samhället” sade man. Alla partier, även vårt eget, är delansvariga i detta. Men inom gruppen psykiskt sjuka finns människor som stundtals kan vara mycket farliga för sig själva och för sin omgivning. Det duger inte att lämna de vind för våg.
För det andra: pensionärerna. Det är dags att även rikta fokus mot pensionärerna när vi nu genomför ekonomiska standardförbättringar för olika grupper i Sverige.
Till den 1 januari 2009 är vi överens i regeringen att rikta en förstärkning till de sämst ställda pensionärerna, ofta är detta äldre änkor utan ATP. Hur detta tekniskt ska lösas pågår ett arbete i regeringen om.
Men från folkpartiets sida menar vi att det finns skäl att gå vidare till ett andra steg för pensionärerna.
I tisdags presenterade jag därför en av folkpartiets prioriteringar inför budgetförhandlingarna till året därpå, 2010. Vi bör där planera för en mer generell skattesänkning också för pensionärer. En skattereduktion på 2400 kronor om året ger 200 kronor i månaden.
Jag menar att vi bör planera för att inrymma en skattereform för pensionärer i den storleksordningen i vårt fortsatta reformarbete.
Vi som nu är i arbetsför ålder har fått stora skattesänkningar.
Det är rimligt och rättvist, att pensionärerna, vår föräldrageneration, som har slitit ihop vårt välstånd, också får del av dessa förbättringar.
För det tredje: tandvården. Många äldre människor avstår från att gå till tandläkaren, eftersom större behandlingar kostar mycket pengar. I socialdemokratins Sverige blev tänderna en fråga om hur mycket man tjänade.
Redan från den 1 juli i år så förändras nu reglerna rätt kraftigt.
För det första inför vi en tandvårdscheck för att fler ska besöka sin tandläkare regelbundet. För det andra genomför vi ett högkostnadsskydd: Staten ska nu stå för 85 procent av kostnaden över 15 000 kronor och för hälften av kostnader över 3000 kronor. Dessa reformer kommer att förbättra tandhälsan hos många människor.
I tolv år regerade socialdemokratin Sverige. I valrörelse efter valrörelse talade Göran Persson om att tänderna inte fick bli en klassfråga men några skarpa förslag från den regering han ledde kom aldrig.
Göran Persson skriver om det i sina memoarer. Det kändes bittert, skriver han, att förlora valet 2006 utan att ha kunnat sjösätta en ny stor tandvårdsreform.
Jag vill nu glädja Göran Persson; Du behöver inte vara bitter längre över valförlusten. För nu genomför vi tandvårdsreformen!
- ¤ -
Robin är 20 år gammal. När han var 16 sökte han in på gymnasiets hotel- och restaurangprogram. Men han hoppade av efter en termin. ”Det var för mycket skolbänk, säger Robin själv, ”det passade inte mig och var inte alls det jag ville.” I ett och ett havt år gick han helt arbetslös.
Men när Robin var 18 år kom han i kontakt med en friskola i Stockholm, Hantverksakademin, som har startats av Lars Österlind som är VD på Stockholms hantverksförening. Hantverksakademin erbjöd en plats i något som kallades för ”Ungas yrkesrevansch”. Fyra dagar i veckan skulle Robin lära sig att bli målare, genom att arbeta tillsammans med en erfaren målare, och den femte dagen skulle Robin läsa några teoretiska skolämnen. Robin sade ja och fullföljde utbildningen.
I dag har Robin en anställning som målarlärling på en målerifirma. Han trivs och hoppas på fast jobb. ”Det är skönt att ha en riktig utbildning att falla tillbaka på”, säger han. ”För mig innebar det att jag fick chansen att göra något som var på riktigt, något jag verkligen gillade.
För Robin var den vanliga gymnasieskolan inget alternativ. Han slogs ut från den. Men en lärlingsutbildning ger honom nya chanser.
Det var den socialdemokratiska gymnasiereformen som gjorde Sverige unikt. Alla ungdomar skulle tvingas läsa in teoretisk högskolebehörighet på gymnasiet.
Tanken var att jämlikhet skulle uppnås genom att alla ungdomar blev universitetskompetenta. Det är bara det att Robin passar inte in i den socialdemokratiska utbildningspolitiken, där alla ska bli likadana. Jämlikhet har för socialdemokraterna blivit detsamma som att alla ska stöpas i samma form.
Alla ungdomar vill inte bli akademiker. Alla ungdomar kan inte bli akademiker. Samhället fungerar inte om alla är akademiker. Många högskoleutbildade har svårt att få jobb, medan det är nästan omöjligt i Sverige att få tag på en hantverkare. Vi måste återigen börja uppvärdera yrkesutbildningar i vårt land.
Redan i höst återinförs gymnasiala lärlingsutbildningar igen i Sverige. Olyckskorparna har kraxat om att de inte behövs. Regeringen har avsatt pengar för 4000 platser, men intresset från kommuner och skolor är uppe i 5500 redan från höstterminen i år.
Nästa år inför Sverige en Yrkeshögskola. Det är till för yrkesutbildningar när gymnasiet inte räcker till, men där studierna ändå inte är av akademisk karaktär. Vänsterpartiets skoltalesman Rosanna Dinamarca kallade yrkeshögskolan för en B-högskola.
I det nya gymnasiet föreslås yrkesämnena få högre krav och mer tid på schemat och i stället krymps de allmänteoretiska ämnena något. Detta kallar socialdemokraterna för en kravsänkning.
Men vad har egentligen vänsterblocket för syn på yrkesutbildningar? Att ställa krav i yrkesämnen – varför räknas inte det? Varför är yrkesutbildningar B-utbildningar? Hur kan de som kallar sig själva för arbetarpartier ha en sådan nedvärderande syn på yrkesskicklighet?
Riksmötesdeltagare!
Vi står fast. Arbetslivet behöver yrkesskicklighet. Och fler än Robin ska få en andra chans.
Missriktat socialdemokratiskt jämlikhetstänkande har nedvärderat yrkeskunskaper i Sverige.
Det är dags för en renässans för yrkesutbildningar!
- ¤ -
-”Jag hade så fruktansvärt ont på insidan att jag var tvungen att skära mig själv. Gjorde det ont på utsidan, så kunde jag ju fokusera på det i stället.”
Så säger Linda till Svenska Dagbladets reporter. När Linda lyfter kaffekoppen, åker skjortärmen upp, och blottar hundratals ärr efter kniv- och rakbladsskärningar.
Linda är en av tusentals svenska tonårsflickor som skär sig, eller på annat sätt skadar sig själva på ett livsfarligt sätt. Var tredje flicka har ångest. Det är en tredubbling sedan 80-talet. Fler ungdomar vårdas för depression idag.
Visst kan man vifta bort dessa uppgifter och säga att tonåren alltid har varit turbulenta för oss alla, och att huvuddelen mår bra. Men att fler ungdomar tycks må sämre än förr är ett allvarligt varningstecken för oss som föräldrar, medborgare och beslutsfattare.
Skolans huvuduppgift är att lära ut kunskaper till eleverna. Regeringen genomför nu rader av reformer för att tydliggöra skolans kunskapsuppdrag. Vi måste höja skolresultaten.
Men låt oss vara helt klara över att skolans undervisning och kunskapsuppdrag fungerar inte för de elever som mår dåligt och är helt fokuserade på annat. Därför blir även skolan en del i diskussionen om hur ungdomar mår.
Jag hör allt oftare hur lärarna måste ägna mer och mer tid åt elever som mår dåligt, av orsaker som inte har med skolan att göra. Samtidigt vill vi ju att lärarna ska vara just lärare, att undervisa i sina ämnen.
I de skolreformer vi nu genomför måste vi därför också fundera över hur vi kan stödja ungdomar som mår dåligt och samtidigt inte lasta på lärarna ytterligare uppgifter.
Kompetenser som då är centrala är skolsköterskor och skolkuratorer.
Enligt min mening måste vi förstärka både skolhälsovården och elevvården, eller det som numera kallas elevhälsan. I dagens skollagstiftning är kraven på kommuner och skolor i dessa avseenden mycket diffust utformade.
I den nya skollag som regeringen kommer att förelägga riksdagen under 2009 anser folkpartiet att ambitionerna när det gäller skolsköterskor och skolkuratorer ska höjas.
Kravet, på alla typer av skolor, bör skrivas in i skollagen att alla elever, i mån av behov, skall ha tillgång till skolsköterska och skolkurator.
- ¤ -
-”Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!”
Så lät det i demonstrationstågen för trettio år sedan. Demonstranterna fick delvis som de ville; Barsebäck är väck. Men de fick fel i det andra ledet; det blev inte sol och vind, det har blivit kol och gas. Barsebäck ersattes av import av dansk kolkraft och nu byggs gaskraftverk i Göteborg och Malmö. Den förra rödgröna regeringen i Tyskland bestämde att kärnkraften ska avvecklas och därför måste man nu bygga en gasledning från Ryssland i Östersjön för att ersätta kärnkraften.
Växthuseffekten är sannolikt den största utmaningen som vår generation står inför; utsläppen av växthusgaser måste minska. Betingelserna för mänskligt liv på jorden kommer att förändras om vi inte vidtar kraftfulla åtgärder.
Samtidigt måste vi genomföra dessa förändringar på ett begåvat sätt. Att till exempel ett land eller en världsdel inför stränga regler som bara innebär att utsläppen flyttar någon annanstans är meningslöst för klimatet. Klimatet förändras över hela vår jord oavsett exakt var utsläppen skett från början.
Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har i den svenska klimatkommissionen reserverat sig för att utsläppen i Sverige ska reduceras med 40 % de kommande tolv åren. Under samma period vill de fortsätta nedstängningen av svensk kärnkraft.
Jag vill inte låta alarmistisk; men jag måste be att få påpeka att ska Sverige nästan halvera utsläppen på tolv år så finns det bara en tänkbar väg dit; att stänga igen den svenska basindustrin. Skogsindustri, pappersindustri, gruvor och stålindustri är det som vi brukar kalla basindustri. Den svenska basindustrin är energiintensiv, mycket elektricitet går åt för att hetta upp processerna till tusentals grader i pappersbruk och valsverk.
Jag har under vintern och våren besökt flera svenska basindustrier; bland annat i Oxelösund, Norrköping, Sundsvall och Karlstad. Beskeden är entydiga; energipriser på den nivå som krävs för att minska utsläppen med 40 % på tolv år klarar de inte. De måste de lägga ned och produktionen flyttar utomlands. Detta är ju logiskt, för det är ju så de svenska utsläppen kan minska; genom att företagen inte längre finns i Sverige.
Det finns bara en hake. Basindustrin sysselsätter 100 000-tals människor i vårt land. Den drar in hundratals miljarder i exportintäkter varje år. Mycket av den svenska välfärden är ytterst byggt på den el-intensiva basindustrin.
Nu är det så väl att det finns en lösning på detta; det finns energikällor som kan ge mycket elektricitet till lägre priser utan utsläpp av koldioxid. Vi har en fördel i Sverige, för vi har den energikällan, nämligen kärnkraften. Det är bara det att den vill majoriteten i riksdagen lägga ned.
Partivänner!
Det är dags för en tillnyktring i svensk energipolitik.
Vi ska minska utsläppen av växthusgaser, men vi ska inte offra jobben och välfärden.
- ¤ -
Det har funnits en nordisk tradition av socialdemokratisk dominans under efterkrigstiden. Jag är själv uppvuxen i ett litet industrisamhälle, där nästan alla var socialdemokrater.
Men jag skulle säga att den dominansen har brutits. Av Nordens fem länder har fyra nu borgerliga regeringar. I Danmark har den borgerliga regeringen nyss blivit återvald för tredje gången.
Snart är de första maj, men låt er inte imponeras av första maj-tågen. De borgerliga partierna i Sverige har nu fler partimedlemmar än vad de rödgröna partierna har. De borgerliga ungdomsförbunden har fler medlemmar än vad de tre rödgröna partiernas ungdomsförbund har.
Från och med i år dominerar eget ägda lägenheter i flerfamiljshus över de kommunala hyresföretagen. Sverige har numera fler aktieägare än fackföreningsmedlemmar.
Successivt så blir också vårt land mera liberalt. Vi ska vara en framstående industrination också i framtiden, men den kollektivistiska bruksmentaliteten är på väg ut.
Socialdemokraterna har tillsatt ett antal rådsarbetsgrupper som nu ska definiera politiken inför 2010 års val. Mona Sahlin började med att säga att nu skulle socialdemokraterna bli ett företagarvänligt parti – de brukar säga det vart femte år utan att något händer – och nu har en arbetsgrupp lagt fram olika förslag.
Man undrar ju vad socialdemokraternas arbetsgrupp ska komma fram till. När det gäller företagarvänlighet är potentialen stor. Är det kanske ökad flexibilitet på arbetsmarknaden? Sänkta skatter? Medlemskap i euron? Vettig energipolitik?
Nej. Svaret är – företagare måste bli berättigade till fler sorters bidrag.
Uppfinningsrikedomen är stor i nya bidragsformer. Både innan företaget är startat och efter företaget är nedlagt.
Det är inget större fel på 1970-talet. Men socialdemokraterna har aldrig gått vidare.
Vi borgerliga partiledare har varit ministrar i ett och ett halvt år, alltså i sex år tillsammans. Under den tiden har mycket uträttats; till exempel besluten om arbetslinjen och kunskapsskolan. Mona Sahlin har ensam varit minister i över 10 år.
Jämför vad vi har åstadkommit med vad hon gjorde;
Under den tid Mona Sahlin var arbetsmarknadsminister så växte arbetslösheten lavinartat i Sverige.
När Mona Sahlin blev statsråd i näringsdepartementet blev det krångligare än någonsin att vara småföretagare i Sverige.
Sedan blev Mona Sahlin integrationsminister. Då växte arbetslösheten och segregationen bland invandrarna.
Sedan blev Mona Sahlin energiminister. Då ökade vi importen av dansk kolkraft.
Nu erbjuder sig Mona Sahlin att ta ansvar för hela Sverige.
Mitt besked till svenska folket är; akta er!
- ¤ -
När socialdemokraterna går till val har de sin slogan ”Alla ska med”. Minns ni den?
När vi i folkpartiet samlas till riksmöte har vi vårt motto ”Alla kan bidra”.
Fundera ett ögonblick på skillnaden i de båda budskapen. I socialdemokraternas slogan ligger ett uppifrånperspektiv. Här ska alla med, åt samma håll, antingen de vill eller inte. Deras motto uttrycks i imperativ, i kommandoform, tvingande.
Vi liberaler tror på människornas inneboende kraft. Alla människor kan delta i samhällsbygget efter sin förmåga.
Socialister tror på systemen. Liberaler tror på människan.
Alla kan bidra!
Tack för att ni har lyssnat.