Publicerad i Dalarnas Tidningar 2008-04-09
Moralpanik på ledarsidan?
Upp och hoppa och lek! Så skulle man kunna sammanfatta Pernilla Ohlins ledare från den 5 april som kritiserar min syn på ungas datorvanor. Ohlin tillhöra dem som anser att dataspel är skadligt eftersom barn i ensamhet sitter still i flera timmar utan att röra på sig eller läsa läxor.
Låt oss därför lyfta några andra vanliga aktiviteter som borde uppfylla liknande kriterier utan att röra upp några känslor. Hur många barn klättrar i träd samtidigt som de läser en bra bok, simmar samtidigt som de spelar klarinett eller gör läxorna på bio? När man tänker efter är det en hel del vi gör ensamt, utan att röra på oss eller för att det har en uppenbar "nytta".
Den viktigaste skillnaden mellan barns dataspelande, chattande eller annan aktivitet fram datorn och dessa aktiviteter är att många föräldrar och vuxna inte själva vuxit upp med datorer och internet som en självklar del av tillvaron. Därmed förstår man inte vad barnen får ut av att "hänga framför datorn". Självklart får det inte gå så långt så att barn knappt ser sin familj eller försummar studierna men det gäller naturligtvis alla aktiviteter, inte bara datoranvändande. Ansvaret för detta måste vara föräldrarnas.
Jag blir också förvånad över att en borgerlig ledarsida drabbas av moralpanik bara för att en riksdagsledamot skriver en debattartikel med företrädare för ett företag. Om jag hade skrivit tillsammans med Naturskyddsföreningen eller Amnesty, hade då Ohlin tyckt att "vartenda ord måste granskas under lupp"? Jag har inga problem med att man granskar mina och andras texter kritiskt.
Däremot ser jag ingen anledning att behandla företag som pestsmittade och onda utan skriver gärna tillsammans med företrädare för näringslivet de gånger som jag delar de synpunkter som vi båda vill föra fram. Ifall att någon nu trodde det så kan jag försäkra att jag inte heller tagit emot någon ersättning för att skriva artikeln.
Denna gång handlade artikeln om att vuxna måste intressera sig för sina barns datoranvändning. Det räcker inte att bara sätta en tidsram för användandet och strunta i vad barnen gör på datorn. Ett aktivt föräldraskap innebär att testa barnens spel, försöka lära sig hur de chattforum de använder fungerar, så att vi åter kan komma dithän att föräldrar och barn kan förhålla sig till datoranvändandet utifrån gemensamma referensramar.
I rimliga proportioner innebär möjligheten att umgås med de "vanliga" kompisarna i skolan eller fotbollslaget över internet istället för över telefonen inget hot, bara någonting nytt. I rimliga proportioner är det inte heller problematiskt att man spelar spel och umgås med människor runt om i världen. Det finns ingen, låt mig upprepa det, ingen, seriös forskning som visar på att dataspelande i rimliga proportioner skulle vara farligt.
När föräldrar och vuxna fattar vad dataspelande och datoranvändande handlar om, vad barnen får ut av det, först då kommer man sluta moralisera över ungar som "hänger framför datorn". Självklart ska barn röra på sig och göra sina läxor, på den resterande fritiden är det jättebra om de också har möjlighet att ägna sig åt massor av olika aktiviteter och umgås med vänner. Vi måste bara inse att datorn kommer att vara en viktig del av många ungas liv, för att dem får ut något av användandet som vi behöver förstå. Ohlins ledare visar att den debatten behövs.
Camilla Lindberg (fp), riksdagsledamot från Borlänge