19 juni 2008
carl.b.hamilton@riksdagen.se
Hamiltons blandning
När jag läser och besvarar 100-tals e-post, ledarsidor och lyssnar på FRA-debatten
är det två inslag i kritiken som regeringssidan misslyckats att bemöta och förklara.
Det finns hot och signalspaning skyddar.
Mitt intryck är att 99 procent av kritikerna mer eller mindre helt sonika bortser från själva syftet med förslaget om signalspaning. Man förnekar att det finns hot mot Sverige eller t ex svensk trupp utomlands. Och skulle det finnas ett hot, ja då går det inte att skydda sig mot detta med hjälp av signalspaning. Och alla dessa krypteringsexperter ute i de svenska hushållen som vet att kryptering inte går att knäcka, trots att FRA lyckats massor av gånger!
Eftersom det för denna massiva majoritet inte finns något hot, finns heller inget behov av motmedel. Helt logiskt: Rösta nej - hej simsalabim!
Detta gäller naturligtvis alla de 100-tals personer som kallar riksdagsledamöter för "stasisvin" som inför diktatur, och hävdar att terrorism endast kan bekämpas med "rättvis fördelningspolitik". Men det gäller också kritiker som Advokatsamfundet och de flesta ledarsidor som t ex flaggskeppen Svenska Dagbladet, Dagens Industri och Dagens Nyheter. Dessa tre argumenterar - helt rätt! - i månader för att större hänsyn bör tas i försvars- och utrikespolitiken till den oroväckande utvecklingen i Ryssland, och det successivt växande hotet därifrån. Den - berättigade! - oron blir dock, när FRA dyker upp på debattarenan, helt frikopplad från motiven för FRAs signalspaning.
Med åren har jag lärt mig att det är lika löjligt att begära helhetssyn i åsikterna hos en ledarsida som att Skattebetalarnas förening skulle känna ansvar för budgetsaldot, och insikten bekräftas av FRA-debatten.
Så finns det då hot som man bort känna till?
Underrättelsekommittéen (SOU 1999:37) diskuterade hur underrättelsetjänsten - i detta fall signalspaning - kan stödja fredsfrämjande operationer, särskilt på operativ nivå i en krigssituation. Detta inkluderar inte minst att underrättelser, som inhämtats genom signalspaning, kan öka säkerheten för personalen och förhindra att de blir dödade genom att ge förvarning om den andra sidans gruppering och aktiviteter.
Citat ur utredningen sid. 246: "Ett sedan sommaren 1998 formaliserat samarbete i fråga om signalspaning och annan underrättelseinhämtning sker också numera mellan Danmark, Norge och Sverige för att skydda personal i internationella fredsbevarande operationer." I fortsättningen i utredningen behandlas de avtal FRA och försvarsmakten ingått for att stödja signalspaning och underrättelseinhämtning för att skydda personalen. I prop. 1998/99:74, s. 112, säger regeringen att underrättelsetjänst (i realiteten främst signalspaning, min anm.) är en viktig funktion för möjligheterna till framgång i fredsfrämjande och humanitära insatser.
Detta innebar att FRA deltagit och deltar i dessa operationer och skyddar den deltagande personalen och stöder insatsen. När detta skrevs var både Sverige och andra länder tämligen öppna när det gäller samarbete för fredsfrämjande, men efter 9/11 la särskilt USA locket på, men verksamheten och samarbetet fortsätter och är minst lika viktigt som förr.
Spaning på enskilda?
Den andra missen gäller regeringssidans oförmåga att bemöta tron och uppfattningen att fokus kommer att ligga på enskilda personer, och deras epost, telefon och sms. Det är istället företeelser som står i fokus, och enskilda personer står som (kontrollerade och godkända) sökord endast i rena undantagsfall.
Problemen med integritet vid polisens buggning och telefonavlyssning för misstänkt brottslig verksamhet blir större och viktigare problem ur integritetssynpunkt.
Sist.
Sedan misslyckades regeringssidan dessutom att förklara att Lagrådet är nöjt med integritetsavvägningen och den balans som nåddes i förslaget rörande i de olika målkonflikterna, att Göran Persson som statsminister körde över Tomas Bodström till förmån för den typ av FRA-spaning som nu föreslås, att (s) efter 2010 sannolikt köper och låter ligga det förslag som nu tagits i riksdagen, och att därmed en röst på (s) år 2010 inte blir en röst på något annat än ungefär det FRA-förslag som röstats igenom.
Slut på självspäkningen och självrannsakan. Nu går vi ut i sommaren, dyker, svingar och -- naturligtvis -- spanar.
Carl B Hamilton