Vilka förbättringar har gjorts avseende kvalitetssäkringen inom äldreomsorgen?

Återigen får Göteborgs kommun kritik för hur det fungerar inom delar av äldreomsorgen. Länsstyrelsens granskning under 2008 är till vissa delar nedslående. Det saknas individuellt anpassade aktiviteter, personalkontinuiteten brister, individuella planer utgår inte från den enskildes behov eller möjlighet för den äldre själv att påverka sin genomförandeplan, avsaknad av dokumentation och etiska förhållningsregler, säkerhet och trygghet för de boende kan inte garanteras nattetid, bristande integritetsskydd, dåliga möjligheter att välja olika maträtter av god kvalitet, bristande personalresurser, personal utan adekvat utbildning. Detta är bara ett axplock från de stadsdelsvisa granskningarna.

Misstag sker och allt kan inte alltid bli fullt ut så bra som önskvärt. Det är dock viktigt, att så fort det blir fel så rättas det också till. Lex Sarah är ett verktyg för kvalitetssäkring, att när det blivit allvarligt fel så anmäler vårdgivaren sig själv, för att bli granskad och ta lärdom men också ge de drabbade någon form av rättelse och upprättelse. Det är ytterst en ledarskapsfråga, att skapa ett sådant tillåtande klimat att anmälningar ses som verksamhetsutveckling och inte tillåts slå tillbaka mot den anställde som vågat slå larm. Överlag är många brister sannolikt ofta kopplade till ledarskap snarare än ekonomi. Nyckelgruppen är den första nivåns ledare, som allt för ofta lämnas med fullt ansvar utan det mandat, de resurser och den kompetensutveckling det i sin tur kräver. Det är inte bra, att som i Linnéstaden avvakta med att samla alla anmälningar för behandling i nämnden vid ett enda tillfälle över året. Det kan då ha gått över ett år sedan en händelse innan den ytterst ansvariga nämnden får veta vad som hänt och vad det föranleder för åtgärder.

För drygt ett år sedan interpellerade jag om hanteringen av stadsrevisionens granskning av kvalitetsarbetet inom hemtjänsten i fyra stadsdelar. Stadsrevisionen påtalade ett antal brister varav några berörde kommunen som helhet och hur uppföljningen och kvalitetssäkringen behöver förbättras i staden utifrån kommuncentral horisont. Svaret var att ytterligare inskärpa den modell för balanserad styrning som gäller i Göteborg. Det är ju, som framgick av debatten som följde, tveksamt hur stor betydelse den balanserade styrningen har för de enskilda äldre göteborgarna i de fall den kommunala servicen inte fungerar som avsett. Aggregerade medelvärden säger inget om de enskilda fall där det faktiskt inte fungerar. Det är dessa situationer av obefintlig eller ovärdig vård och omsorg vi har ett ansvar för att förändra. Skall det vara möjligt krävs rutiner som upptäcker och rapporterar dem.

Återigen kan vi i media läsa om exempel där det inte fungerar. För någon tid sedan var det brister i att äldre inte får den medicin de skall eller får den i fel doser vid fel tillfällen. Det finns andra exempel där den äldre och anhöriga har svårt att nå fram med sin kritik till de ansvariga. På ett demensboende i Backa måste den enda personalen lämna de äldre helt ensamma för att lösa mathämtningen. Situationen på vissa boenden i Örgryte har ju varit omskrivna. Det är dessutom en känslig situation att ge kritik direkt till den man samtidigt är beroende av. Det är istället den roll en äldreombudsman har, i de kommuner som inrättat det. Beklagligtvis tillhör inte Göteborg en sådan kommun. Det är självklart att de enskilda stadsdelarna måste ta åt sig och agera utifrån den kritik som kommit, men även kommunen centralt måste dra slutsatser och se till vilka åtgärder som krävs.

Jag vill nu ställa följande frågor,

1. Vilka åtgärder har vidtagits sedan stadsrevisionens rapport för att tillförsäkra att kommunen har en uppföljning och kvalitetssäkring som garanterar att misshälligheter inom äldreomsorgen fångas upp och åtgärdas inom rimlig tid?

2. På vilket sätt utbildas personal och ledare i avvikelsehantering och anmälningsrutiner som en del av kvalitetssäkringsarbetet för att bidra till att se det som positivt och till gagn för de äldre?

3. Hur omhändertas Länsstyrelsens granskning för att i alla stadsdelar verkligen arbeta emot de misshälligheter som finns i framförallt de äldres möjligheter till inflytande och delaktighet?

Mikael Janson (fp)