11 maj 2009
Hamiltons blandning
Tveeggade och något lättsinniga finanspolitiska råd.
Finanspolitiska rådet har idag avgivit sin årliga rapport. Det finns anledning att invänds på några punkter
Politiskt och praktiskt omöjligt att klippa av temporärt höjd a-kassa.
Lättsinnigt prejudikat att slopa budgeteringsmarginal och bryta igenom utgiftstaket.
Inte träffsäkert med stöd till anställda. Bör gå till arbetslösa.
Underskotten ska hållas under kontroll.
Botten i konjunkturen är nu sannolikt nådd vad gäller finansiella marknader och börser, och de närmaste månaderna kommer successivt förbättringar i produktion, export, investeringar, och sist - men först efter en nedgång - arbetsmarknaden.
Effekten av de exceptionella penning- och finanspolitiska åtgärderna världen runt har vi kunnat observera bara under några få månader. De måste tillåtas slå igenom och mogna ut innan nya insatser lanseras.
Vi får utvärdera behövliga konjunkturåtgärder i höstbudgeten mot bakgrund av det långsamt starkare ljuset i tunneln. T ex förutser EU-kommissionen i sin alldeles färska konjunkturbedömning att Sverige får en exportledd BNP-ökning från en låg nivå, fjärde kvartalet 2009, och en BNP-tillväxt som är tydligt högre än genomsnittet i EU år 2010.
Temporärt höjd a-kassa?
Rådet understryker att de reformer som regeringen gjort på arbetsmarknadsområdet är långsiktigt riktiga. Vad gäller förslaget om temporärt höjd a-kassa finns problem. Det är svårt för beslutsfattarna att kunna veta var i konjunkturcykeln ekonomin befinner sig för att i rätt ögonblick rätt kunna klippa av den temporära fasen. Rådets rapport lider också mer allmänt av brist på trovärdig exit-strategi, dvs. en trovärdig beskrivning av hur Sverige politiskt tar sig ur en redan kraftigt expansiv politik år 2010 och senare.
Rådets förslag beträffande a-kassan är dock fördelningspolitiskt betydligt träffsäkrare än dess förslag om stöd till dem som alltjämt har jobbet kvar i företag med förkortad arbetstid.
En viktig förklaring till efterfrågans i världen kollaps hösten 2008 var brist på förtroende. Detta gäller inte bara förtroendet mellan banker, utan även oro hos i-världens hushåll och företag inför en svåröverskådlig framtid.
Lättsinnigt prejudikat med slopad budgeteringsmarginal och genombrutet
utgiftstak.
Ett brott mot det med möda upparbetade förtroendet för det finanspolitiska regelverket skapar ett högst oönskat prejudikat. På denna punkt är Finanspolitiska rådet lättsinnigt och tillåter sig en påfallande svajig ad-hoc argumentation (s 14, sammanfattningen). Dessutom, medan rådet på annat ställe i rapporten motsätter sig en regeländring i pensionssystemet som skulle mildra "bromsen" 2010, och höja pensionerna något, förordar rådet en regeländring i det finanspolitiska regelverket, som både är mindre etablerat och mindre formaliserat. Logiken imponerar inte.
Politik är bl. a. en inlärningsprocess genom prejudikat. Finanspolitiska rådet anser att utgiftstaket kan spräckas utan att förtroendet skadas. Det tror inte jag. Förtroendet för det finanspolitiska ramverket skulle skadas för lång tid om Finanspolitiska rådets prejudicerande rekommendation om bortsopad budgeteringsmarginal och genombrutet utgiftstak genomfördes. Det skulle stimulera ett ökat försiktighetssparande hos hushåll och företag, vilket i sin tur skulle sänka efterfrågan i ekonomin och leda till färre riktiga jobb, särskilt i ett längre perspektiv.
En ökad osäkerhet om tillförlitligheten hos det finanspolitiska regelverket när det blåser ekonomiskt snåla vindar, leder till en permanent bias åt högre långa svenska räntor. Placerare måste gardera sig mot att framtidens svenska regeringar väljer att definiera läget som en "exceptionell krissituation" i en kommande lågkonjunktur, och blåsa på utgifterna och underskotten.
Underskotten.
Problemen är inte alltför små underskott, utan risken för alltför stora underskott. I den ovan nämnda EU-kommissionsprognosen är omslaget i Sveriges offentliga finanser från ett överskott på ca 3,5-4 procent till ett lika stort underskott under loppet av två år (2008-2010), eller - räknat i mdr kr - ett omslag på mellan 200 och 250 mdr kr. Skräcken är detta skulle fortsätta i samma riktning, dvs. kraftigt ökad upplåning utan fast mål eller fäste. Det får inte ske.