12 juni 2009
Ett stort tack till Lars Leijonborg
Lars Leijonborg berättade igår att han lämnar regeringen.
Lars är den mest framgångsrike forskningsminister Sverige har haft i modern tid. Forskningsbudgeten har ökat kraftigt. Forskningssatsningarna inriktas tydligare än förut mot områden där Sverige kan bli världsledande. ESS-satsningen kan komma att bli det viktigaste som hänt svensk forskning sedan nobelpriset inrättades.
Med Lars förlorar regeringen också en av sina mest rutinerade politiker. Han har personlig erfarenhet av att ha jobbat nära alla borgerliga regeringar i modern tid. Bara Carl Bildt i den nuvarande regeringen har likvärdig erfarenhet.
Jag beklagar att regeringen nu tappar en av sina mest erfarna ledamöter och en mycket skicklig minister.
Samtidigt är det på det mänskliga planet förståeligt att Lars tar detta beslut. Han har slitit hårt i centrum av rikspolitiken sedan 1970-talet, och har kommit fram till att det skulle vara svårt att fullt ut ladda om batterierna för en ny fyraårsperiod.
Jag har arbetat nära Lars, på olika sätt, sedan början av 1990-talet. Jag har lärt mig mycket av honom. Hans ledarskap har varit en balanserad avvägning mellan att lyssna och leda. Han har varit angelägen att matcha fram en ny generation, vi tre övriga fp-statsråd är några av dem.
Lars viktigaste insats som partiledare är att han vände folkpartiets utveckling. Efter fyra nedgångsval, 1988-98, så gav han Folkpartiet och svensk liberalism ny kraft med framgångsval 1999 och 2002 samt Alliansregeringen 2006.
Svenska liberaler är skyldiga Lars ett stort tack.
Liberala hälsningar,
Jan Björklund