Till LT Debatt
2009-07-03
Spegla citysaneringen på stadsmuseet
För ett halvt sekel sedan nådde saneringsvågen Södertälje centrum. Då var det inne att störta allt det gamla snart i gruset och skapa nya folkhemssymboler. 1958 stod Kopparhuset klart och tjugo år senare invigdes Lunagallerian. Kulmen nåddes 1963, när de fyra gamla stadskvarteren vid nuvarande gågatan jämnades med marken för att ge plats åt en helt ny stadssiluett.
Fattigdom, löss och kackerlackor skulle utrotas. Det var vid denna tidpunkt Sverige kom att bli världens mest amerikaniserade land – på andra plats USA. Här revs för luft och ljus med bredast möjliga boulevarder för den snabbt framväxande massbilismen. Moderna stormarknader kryddades med sista skriket, parkeringshus. Det var sannerligen inget fel på utvecklingsoptimismen. Först långt senare har vi insett att en viktig del av vår historia gått förlorad.
”Vi hade ingen aning om att Stockholm också bombades under andra världskriget”, heter det i en skröna, som mycket väl kan vara sann. Det var utländska besökare i Stockholms innerstad som stirrade förundrat på förödelsen när tunnelbanan drogs fram på 1950-talet och Hötorgsskraporna restes mot skyn för att hjälpligt dölja det svenska New York-komplexet.
Storskalig rivning och förnyelse blev de legendariska borgarråden Helge Berglunds och Hjalmar Mehrs (båda S) nationella varumärke. Städerna i lägre viktklass hängde på trenden under mottot: kan USA, kan Stockholm, kan vi!
Så här en mogen mansålder senare menar Folkpartiet att det borde finnas plats för lite framåtsyftande nostalgi. Då går väl tankarna osökt till Torekällberget med dess verksamhetsidé, att skildra staden och landet under gångna sekler. Citysaneringen är onekligen den största händelsen i Södertäljes moderna historia. Den förtjänar att uppmärksammas och platsen är given.
Torekällberget är det spår den gamla staden lämnat efter sig, med de olika ståndsbyggnader som räddades åt eftervärlden. Ett embryo till utställning på nämnda tema finns sedan en tid i ett hörnrum på stadsmuseet, där vi kan besöka en fotoutställning om Södertäljes affärsgata nummer ett, Storgatan.
Folkpartiet har lanserat ett förslag att ordna en permanent utställning om cityförnyelsen. Vi vill spegla tidsandan och tankegångarna under efterkrigstiden när gamla stadskärnor förvandlades från äldre idyll till nya ideal.
Marenområdets gestaltning har som bekant diskuterats intensivt, men redan 1962 pågick en inflammerad debatt i lokaltidningen om den provisoriska Marenbron.
Den var tänkt som en tillfällig förbindelse, men blev ändå rätt långlivad. Först efter en folkomröstning 2002 beseglades biltrafikens öde som för evigt bannlysts från denna passage. Här får vi nu bara gå, cykla – eller vada.
Ämnet är i dag högaktuellt, eftersom Södertälje åter står i begrepp att rusta upp och förnya stadskärnan. I september presenteras äntligen det omfattande programförslaget för södra stadskärnan. Därför faller det sig naturligt att länka samman gårdagens omvandling med den förestående. Inte minst måste dagens beslutsfattare lära av gamla misstag och ta vara på erfarenheterna från tidigare.
Själva omdaningsprocessen, då Södertäljes nya affärscentrum växte fram, kan beskrivas med hjälp av det omfattande material som finns bevarat: beslutsunderlag, pressklipp, böcker, vykort, filmer, modeller och tidstypiska föremål.
Södertäljes medborgare har de senaste åren visat ett enastående engagemang för stadens framtida formgivning. Därför bör omdaningen av stadskärnan finnas med som en naturlig komponent i den nya utställningen. Det är ytterst angeläget att invånarna den här gången redan från början bjuds in till en konstruktiv dialog, öga mot öga eller via nätet.
På så vis kan Södertäljeborna hållas informerade om det pågående utvecklingsarbetet, men även interaktivt lämna egna förslag och synpunkter.
Så knyter vi ihop det gamla med det nya på Torekällbergets stadsmuseum.
Mats Siljebrand (FP)
Bo Håkan Stockhaus (FP)