Den socialdemokratiska skola som Sverige nu lämnar bakom sig har varit en sorteringsskola. De elever som har varit mer intresserade av en yrkesutbildning än av en högskoleutbildning har sorterats ut från skolan. Sveriges har i långt större utsträckning än i nästan alla andra länder akademiserat yrkesutbildningar.
Avhoppen och misslyckandena i det socialdemokratiska gymnasiet har varit stora. Mer än en tredjedel av varje årskull ungdomar har inte nått målen i gymnasiet när de fyller 20 år, trots att vänstertrojkans slagord har varit "en skola för alla".
Nu förändras den svenska utbildningspolitiken i grunden. Ny och bättre lärarutbildning, nya läroplaner, nytt betygssystem, större disciplinära befogenheter åt lärarna, nya läroplaner med tydligare krav, fler speciallärare, lärlingsutbildningar, yrkeshögskola och en ny gymnasieskola.
Valet nästa år blir också ett val om utbildningspolitisk inriktning. Ska Sverige fortsätta vägen mot en kunskapsskola med höga ambitioner för 2000-talet, eller ska vi återgå till en rödgrön flumskolepolitik?
Herr talman!
För lite och för sent. Det har varit vänstertrojkans kritik mot regeringens krispolitik. Mot varje enskild reform vi har föreslagit. Det finns snart sagt inte en enda utgift som inte vänstertrojkan vill höja. Ansvarslös överbudspolitik har fått ett ansikte. Man får bara hoppas att ni inte för den politik ni nu föreslår, om ni faktiskt skulle hamna i regering.
De två största länderna med socialdemokratiska regeringar, Storbritannien och Spanien, har fört traditionell socialdemokratisk politik. De har brassat på med utgiftsökningar utan kontroll. Resultaten syns nu. Spaniens arbetslöshet är dubbelt så hög som Sveriges. Storbritannien står nu inför omfattande nedskärningar i välfärden och skattehöjningar.
Vänstertrojkan tycker nu att Sverige ska göra samma misstag.
Jag har letat i den ekonomisk-politiska debatten efter ekonomer som stödjer förslaget om stora skattehöjningar. Vet ni hur många jag hittar? Noll. Zero. Inte en enda. Att dra in köpkraft i lågkonjunktur, genom skattehöjningar, är ni helt unika om att föreslå.
Ni verkar tro att höjd beskattning på arbete och företagande inte påverkar utbudet av arbete och företagande. Att höjer ni skatterna på arbete och företag så kommer ändå antalet arbeten och företag att vara detsamma som förut.
Men jämför då hur ni själva resonerar om andra skatter. Vi är alla för höga skatter på alkohol för att vi inser att det då används mindre alkohol. Vi är alla för höga skatter på koldioxid, därför att vi inser att det då släpps ut mindre koldioxid.
Men om höga skatter på alkohol leder till att vi förbrukar mindre alkohol och om höga skatter på koldioxid leder till att vi minskar förbrukningen av det som framkallar koldioxidutsläpp, till vad leder då höga skatter på arbete?
- ¤ -
Herr talman!
Jag vill läsa innantill i ett brev som skrevs för exakt ett år sedan, den 10 oktober 2008. Brevet skrevs av Mona Sahlin och sändes till Lars Ohly.
Jag citerar: "En förutsättning för fördjupat samarbete är att man utan förbehåll måste ställa upp på det regelverk som gäller för den ekonomiska politiken."
Det är starka ord: förutsättning – utan förbehåll – ställa upp på regelverket.
Lars Ohly föll till föga och släpptes in i samarbetet ett kort tag senare.
Den 6 oktober i år, förra veckan, skriver Lars Ohly i sin budgetmotion: utgiftstaket bör "reformeras eller helt avvecklas". För det andra "besluten om räntan måste underställas riksbanksfullmäktige", det vill säga att räntebesluten politiseras igen, och för det tredje att "dagens överskottsmål ska ersättas med något annat".
Min fråga till Mona Sahlin är nu: anser Mona Sahlin att Lars Ohlys budgetmotion från förra veckan lever upp till de krav som Mona Sahlin för ett år sedan ansåg vara förutsättningar utan förbehåll för ett fördjupat samarbete?
- ¤ -
Mot varandra står två alternativ. Det ena ansvarsfullt, långsiktigt med arbetslinjen i fokus.
Det andra alternativet med ett recept som innebär stora skattehöjningar och räntehöjningar för vanliga människor. Valet borde vara enkelt.